Vilka är Djurens Vänner?
Djurens Vänner är en ideell förening som finansierade av gåvor, testament och medlemmar tar hand om övergivna, bortsprungna och till dem skänkta djur. Det överlägset vanligaste djuret är katten. Djurens Vänner fins i många städer och den i Göteborg startades år 1952. Det är cirka 25 frivilliga medarbetare som är verksamma inom föreningen.
Om ni klickar *här* kan ni läsa mer om vad Djurens Vänner sysslar med, förutom att ta hand om bortsprungna djur!

Stor beredskap
"Här låter vi våra kvinnliga medarbetare bada så tar vi betalt för att folk skall stå utanför och titta. Så finansierar vi oss." Det säger Berndt på Djurens Vänner i Göteborg och pekar på ett badkar placerat vid ett av lokalens fönster. Tonen är skämtsam men man man behöver inte anstränga sig för att förstå att denna man har sett mycket lidande och misär i djurens värld. Badkaret används naturligtvis inte till det som han skojade om, utan är ett av de många utrymmen som Djurens Vänner har i beredskap. "Om det skulle komma in vattensköldpaddor, det får vi ibland på somrarna."
Runt om i lokalen står burar, korgar och lådor staplade. Berndt visar mig en riktigt, riktigt stor bur. "Om vi skulle få i en leguan eller något liknande. Nu har vi inte fått det ännu, men vi måste vara beredda på allt."

Katten är det vanligaste djuret
Nej, någon leguan ser jag inte till, däremot finns det katter överallt. Det första jag ser när jag blir insläppt i lokalen är en mycket stor och grann creimefärgad katt. Vid närmare titt ser jag att den har bruna ögon. För mig är det obegripligt hur man kan "tappa bort" en sådan grann katt.
Katten är det det överlägset vanligaste djuret hos Djurens Vänner. De får in runt X antal katter om året och endast 1,5 % av dess blir återplacerade i sina hem. Det kan vara så att katten sprungit bort och ägaren hittar sin älskling igen via Djurens Vänner. Men det vanligaste är att folk tröttnat, reser utomlands, flyttar, dör och så vidare så att de inte "kan" ha kvar sina katter. Sommarkatter som slängs ut på höstkanten, katter som inte blivit rumsrena och så vidare. Varje katt har sin unika historia, men alla har gemensamt att de hamnat i den tillfälliga fristaden Djurens Vänner. För här får de inte stanna för evigt. När man får in en katt gör man djupgående undersökningar, rent detektivtarbete, för att få reda på ledtrådar. Lappar i trappuppgångar om bortsprungna katter och annonser i tidningar kan ge bra ledtrådar. Vissa katter är ID-märkta i örat, men det behöver inte betyda att fallet är lättlöst. När Djurens Vänner ringer upp den registrerade ägaren är svaret ofta "Den katten gav jag bort för flera år sen". Oftast vill inte den äldre ägaren ha tillbaka katten.

En Veckelbjörn
Genom åren har många olika djur hamnat hos Djurens Vänner. Kaniner, gnagare av olika slag och fåglar. Det ovanligaste djuret de fått var en Veckelbjörn. Den hade blivit stulen från sin ägare, som kom och hämtade tillbaka sitt djur ganska snart.
Enligt lag är det förbjudet att ta hand om vilda djur, men Djurens Vänner struntade i det och tog hand om ett rådjurskid ändå. Det lilla kidet blev så tamt och firade Lucia med tomtemössa på sig. Men mer och mer har man acklimatiserat djuret och idag lever det fritt i skogarna. En riktig solskenshistoria. Så slutar dock inte alla historier hos Djurens Vänner.