Vapen från Stalins Sovjet.REPUBLIKEN FICK den största vapenhjälpen och "frivilliga", dock aldrig fler än cirka 3000, från Stalins Sovjet. Men den sovjetiska hjälpen kom inte gratis. Hela den spanska guldreserven på 700 ton, värd över fem miljarder kronor, den fjärde största i världen, skeppades i 7900 lådor på lastbilar från Madrid till Cartagena och därifrån med fartyg till Odessa, för vidare transport till Moskva. När Stalin tog emot guldet sa han: "Spanjorerna får aldrig mera se sitt guld, lika lite som de kan se sina ögon", trots att spanska regeringen hade kvitto på att den kunde återta guldet när den så önskade. Med sitt guld köpte republiken sedan genom ombud omkring 1000 flygplan från Sovjet och kanske 300 från andra håll, i första hand från Frankrike. En mängd mer eller mindre skumma firmor grundades och allehanda internationella storskojare dök upp, personer som lovade "hjälpa" republikanerna med alla typer av vapen. Också Nazityskland sålde en del restlager och sekunda vapen, via ombud, till republiken. Under hanteringen försvann många miljoner av republikens pengar. Två lastbilslaster med totalt ett hundra lådor guld försvann redan under transporten från Madrid till kusten. Åtskilliga av de vapen som verkligen nådde fronten bestod av gammalt, oanvändbart skrot.MÅNGA AV DÅTIDA Europas och världens mest kända vänstersympatisörer och kommunister var på olika sätt engagerade för republiken. Josef Broz Tito satt på ett hotell i Paris för att organisera frivilligbrigader. Jawaharal Nehru deltog i den humanitära hjälpen och besökte fronten. Legendariska revolutionärer med erfarenheter från 1900-talets alla krig och revolutioner dök upp, många som senare blev ledare i hemländerna. Utan denna kraftiga hjälp från utlandet hade republiken aldrig klarat sig så länge som den gjorde. Frivilligbrigaderna upplöstes i november 1938. Vid en parad i Barcelona avtackade det spanska kommunistpartiets ledare Dolores Ibarruri, la Pasionaria, de frivilliga:
... “Vi kan icke godtaga non-interventionspolitikens princip i den spanska saken. Vi kan icke heller gruppera oss vid sidan av de ljumma, som frigör sig från vår dags och vår verklighets största drama genom en tom gest, som om det gällde en naturkatastrof i fjärran Östern. Vi tar bestämd ståndpunkt och vill handla därefter. Allt vi kan sammanfatta under begreppet kultur berörs och hotas i sammanhang med det spanska fascistupproret - freden, samarbetet mellan de civiliserade nationerna, lagens och rättens principer, humanitet, upplysning, framåtskridande, materiellt välstånd för de arbetande massorna. Aldrig har en front till försvar för kulturella värden varit mera berättigad.“ GEORG BRANTING
   |