Svenska frivilliga.

MEN I DE brittiska, franska och amerikanska brigaderna fanns personer som skulle gå till världslitteraturen, flera av dem blev nobelpristagare som Ernest Hemingway, André Malraux och Claude Simon. Där fann också många andra författare som George Orwell, Arthur Koestler, poeten W.H. Auden eller "Den lille Prinsens" författare Antoine de Saint Exupéry. 
Slagordet för Europas vänster var att göra "Spanien till fascismens grav i Europa", kampen skulle stå i Spanien, för Hitler och Mussolini var på stark frammarsch. Liberala och vänsterintellektuella i Europa och USA stödde därför folkfronten och även om de inte själva deltog aktivt i striderna reste många till Spanien för att delta i seminarier eller för att på andra sätt visa sina sympatier, filmstjärnor som Shirley Temple och Errol Flynn till exempel. Många kom som journalister, författare eller bara iakttagare som Jean-Paul Sartre, Simone Weil eller Christopher Isher Wood och Graham Greene. Där fanns också legendariska svenska pennor som Barbro Alving (som skrev under signaturen Bang). Konservativa författare ställde upp för Franco. Evelyn Waugh, T.S. Eliot och WB. Yeats, naturligtvis också Mussolinidyrkaren Ezra Pound. 

KAMPEN BLEV symbolisk på många sätt. Den var konfrontationen mellan kyrka och ateism, mellan reaktion och demokrati, mellan fascism och kommunism. Den största enskilda frivilligbrigaden var fransk, över 10 000 man. Tyskar med vänstersympatier och österrikare uppgick till omkring 5000. Över 2800 amerikanare anlände för att slåss för vänstern i Spanien. En stor andel av de utländska frivilliga stupade, minst 5000. Även Francosidan tog emot frivilliga från hela Europa, bl.a. nordbor som t.ex. finlandssvensken Carl von Haartman, som senare skrev en bok med titeln: 
"En nordisk caballero i Francos armé." Spanien blev som ett stort övningsområde inför andra världskriget. Tyska och italienska förband tränades, utrustning prövades. Bara några månader efter Francos seger bröt andra världskriget ut. 

INBÖRDESKRIGETS FÖRSTA månader blev mycket blodiga på bägge sidor eftersom både vänster- och högersympatisörer jagade misstänkta och kända fiendesympatisörer inom sina områden. På republikens sida mördades de första veckorna hundratals präster och nunnor och andra som troddes vara sympatisörer till Franco. Högersidan kallade sig nationalister, därför att de trodde sig slåss för en bred nationell ovilja mot republiken. Nationalisterna avrättade vänstersympatisörer. I dag tror man att över 100 000 människor hämtades i sina hem av den ena eller den andra sidan för att efter summariskt förhör avrättas i gryningen. Ett av offren var författaren Frederico Garcia Lorca, som mördades av falangisterna ( fascisterna). Nu ligger han i en okänd grav någonstans i Granada. 

"Jag minns också något som jag föll för ganska hårt emotionellt. Det var en affisch där man kunde se en kvinnofot med paragattas, dom här spanska tofflorna, knutna med tygsulor under. Foten trampade sönder ett hakkors mot en stenläggning. Det var en symbolik i detta som grep mig. Jag hade varit Spanien innan och sett dessa fattiga kvinnor i sina paragattas. Jag kommer inte ens ihåg texten på affischen. Det stod naturligtvis ‘slå fascismen’ eller något liknande. Men just detta att dom hade gjort en kvinnofot, hakkorset, stenläggningen... och så ingenting mer. Man tänkte: Kan kvinnorna kämpa mot fascismen ... för fan, alltså... så skulle väl vi också... " 

PER ERIKSSON 
Svenskar i spanska inbördeskriget, Göte Nilsson, Stockholm 1972