Järnvägen i Reftele invigdes den 1 augusti 1877.
Stationshuset stod nybyggt 1901. Det var i samband med invigningen av
Reftele-Gislavedsbanans byggnad. Samtidigt utvidgades bangården.
1938 byggdes stationshuset om. Att det var en viktig
järnvägsknut vet alla som stått och väntat vid bommarna.
Tågen från Halmstad och Nässjö delade Reftele i två delar. För Skogsfors bruk
utveckling var järnvägen viktig. Bruket som grundades 1906 tillverkade från början
jordbruksredskap som med tåg lämnade samhället. I järnvägsvagnarna lastades
hästhackor och tröskverk. Stubbrytaren "Jätten" rullades på räls ut i
världen. Även kullager tillverkades och spediterades iväg.
Uppväxt utmed en järnväg lär man sig
vänta. Det finns de som väntat 4-5 timmar vid bommarna när det gick som flest tåg.
De fyra bommarna som delade Reftele i två delar var ofta nerfällda. Hade man otur kunde
man få vänta flera gånger samma dag och ibland kom det bara en tjänsteman på dressin.
Den dagen vi fyllde övergången med stenar och grenar kom en cyklande på spåret.
Överraskade sprang vi iväg för att komma undan ett hemskt öde. Vi hade börjat proppa
igen spåret och upptäckte vår fara för sent. Dressincyklisten sprang efter oss fast vi
försökte komma undan. Jag och "Kubben" sprang så fort vi kunde. In i en
trädgård bar det, men benen var inte tillräckligt långa.
De resenärer som under den dagen 1962-63 reste förbi Reftele vet inte om vilka faror som
hotat dem. När vi lär oss veta hut fick vi vara med och rensa spåret.
Jag minns tre andra händelser som kunde
slutat som tidningsnotis i Värnamo Nyheter. Det var en gång när jag fastnade med min
ena gummistövel mellan spåren vid brukets järnvägsövergång och bommarna började
fällas. När klockornas ringde ryckte jag och fick upp stöveln. Det var inte bara
rädslan för tåget som skapade panik utan också att komma hem med bara en stövel.
Den andra var när vi sprang så nära vi
vågade framför tåget från Halmstad innan det bromsade in på Reftele station. Det
slutade med att någon i stationshuset sa till hemma.
Den tredje var den gång vi lade den stora 5-öringen i koppar på rälsen. Det var en i
efterhand dyrköpt erfarenhet eftersom pengen blev värdelös och konstigt platt.
Tack vare järnvägsbommarna fick jag en kamrat. När
han cyklat förbi vårt hus på Storgatan sprang jag efter honom och hann ifatt honom vid
de fällda bommarna.
- Ska vi leka Reine, sa jag och sedan dess är vi vänner.
När ett Nässjö-tåg, ett Halmstad-tåg
möttes i Reftele, Gislavedtåget kom och vände samtidigt som Gnosjö/Unnarydsbussen var
på plats var det livfullt. Mycket folk i rörelse och två taxibilar stod beredda.
Numera ser man såna där stora "gräsbollar" som man ser i ödestäder i gamla
västernfilmer blåsa runt framför godsmagasinet.
Thomas André
På tal om tågintresse och kissnödighet
skickade Thomas André denna lilla historia från verkligheten:
Jag var väl i sex-årsåldern och stod vid stationshuset för att kolla på tåg som
vanligt. Jag minns att det var vinter och mörkt vid 5-tiden på eftermiddagen. Eftersom
det var ett tåg på ingång så kunde man ju bara inte lämna området utan olyckan var
framme och byxorna blev blöta, inifrån så att säga. Jaha, det var bara att smyga sig
hem i skydd av mörkret, men det gick ju inte att komma undan morsan som blev arg och
undrade:
-Men kunde du inte gått in till moster Gun på hotellet och kissat där?
Jag lär då ha svarat:
-Ja, jag tänkte det, men så kom tåget.
Till Halmstad är det 84,1 km och från Nässjö 111,7
km. Järnvägen till Gislaved var 18,4 km. Förbannelse må vila över de som rev upp
rälsen till Gislaved. Det var inte allt som var bättre förr. Korkade beslut har alltid
tagits.
Banan mellan Gislaved och Reftele fick koncession
(bygglov) 4/11 1898, öppnades den 22/12 1901 för allmän trafik.
Den 1/9 1962 lades persontrafiken ned och den 8/1 1990 godstrafiken mellan Anderstorp och
Gislaved, medan det dröjde till den 30/9 1991 innan trafiken på Reftele - Gislaved
försvann.
Järnvägen i Reftele invigdes den 1 augusti 1877.
Stationshuset stod nybyggt 1901. Det var i samband med invigningen av
Reftele-Gislavedsbanans byggnad. Samtidigt utvidgades bangården.
1938 byggdes stationshuset om. Att det var en viktig
järnvägsknut vet alla som stått och väntat vid bommarna.
Tågen från Halmstad och Nässjö delade Reftele i två delar. För Skogsfors bruk
utveckling var järnvägen viktig. Bruket som grundades 1906 tillverkade från början
jordbruksredskap som med tåg lämnade samhället. I järnvägsvagnarna lastades
hästhackor och tröskverk. Stubbrytaren "Jätten" rullades på räls ut i
världen. Även kullager tillverkades och spediterades iväg.
Wille Söderstedt spanar efter tåget från Halmstad.
En gång i slutet av 70-talet skulle Birgit Svensson på
Ängsliden (Storgatan 38) ta tåget till Lund, där hon läste till
arbetsterapeut. När tåget börjat rulla kom hon på att hon glömt något och
bad lokföraren stanna vid Lantmannaföreningen. Där lånade hon en cykel,
trampade hem och hämtade det glömda. Under tiden väntade tåget på henne.
