|
Föredrag
av Kenneth
Hermansson i församlingsgården, Ås 1 april 1998.
1. Är frågan i rubriken viktig? På det kan man svara både Ja och Nej! Nej: Man blir nämligen inte kristen genom att ha rätt dogmatik Ingen blir utkastad ur himmelriket eller kyrkan för att man inte har den absolut rätta uppfattningen i dogmatiska frågor. Kristen tro handlar inte om att ha rätt åsikter. Det handlar om att tro på Jesus Kristus som sin Frälsare. Ja: Om Bibeln är Guds Ord, måste dess innehåll ha betydelse för vårt liv. En främmande dogmatik underlättar knappast ett liv i tro på Jesus Kristus. Tvärtom. Fjärmandet från det bibliska trosinnehållet riskerar bli ett hinder för det kristna livets utveckling.
2. Vad menas med reinkarnation? Ordet betyder "Återfödelse". Enligt den gammelindiska varianten av reinkarnation avgör individens karma, det vill säga summan av goda och onda gärningar hur nästa nästa existensform kommer att bli, alltså hur man återföds. Det kan ske som människa, råtta, ko… Positiv karma leder till en högre livsform och negativ karma följaktligen till en lägre. Enligt den relativt moderna Teosofiska varianten återföds man som människa i allt högre existenser. Medvetandet och insikten växer för varje reinkarnation och hela tiden utvecklas man som personlighet. Tankar kring begreppet karma återkommer även här. Det lär inte finnas något belägg för förekomsten av denna reinkarnationsuppfattning före 1880-talet och Madame Blavatskys lansering av Teosofiska samfundet. Den nutida och i Västerlandet populära synen på reinkarnation har alltså sin bakgrund i Teosofin. Här ser man också ofta länkar till tanken på alla religioners jämställdhet och påståendet att alla vägar leder till Gud. Det finns knappast något utrymme för Jesus som den unike Frälsaren med det höga anspråket på att vara just den enda vägen till Gud.
3. Har Reinkarnationen en kristen förankring? I sin självbiografi Out on a Limb,(1983) (Sv.övers: På yttersta grenen) skriver Shirley MacLaine: "The theory of reincarnation is recorded in the Bible. But the proper interpretations were struck from it during an Ecumenical Council meeting of the Catholic Church in Constantinople sometime around 553 A.D., called the Council of Nicaea." (I själva verket ägde Niceamötena rum åren 325 och 787 i Nicea; kyrkomötet i Konstanopel 553 var ett annat.) Dessa tankar har upprepats av olika företrädare för Reinkarnationsfilosofin, såsom den tysk-schweiziske skriftställaren Ronald Zürrer i boken REINKARNATION. "Es ist wahrscheinlich, daß in jener Zeit zahlreiche Stellen des Neuen Testaments, welche die Reinkarnationslehre betrafen, entfernt wurden. " (Det är troligt att talrika ställen som berörde reinkarnationsläran, på den tiden avlägsnades från Nya Testamentet.) Zürrer syftar på tiden efter kyrkomötet i Nicea år 325. "Troligt"! Men han ger inte minsta tillstymmelse till bevis. Naturligtvis, eftersom sådana inte existerar! En annan Reinkarnationsförespråkare är den amerikanske skribenten Joseph P. Macchio. I sin internetpublicerade bok The Christian Conspiracy - the Orthodox Suppression of Original Christianity, förnekar han Jesu död på korset och menar att Jesus efter korsfästelsen -som han alltså överlevde- begav sig österut och så småningom vid omkring 80 års ålder dog och begravdes i Kasmir i norra Indien. Såväl muslimer, som hinduer, buddister och kristna vallfärdar årligen till graven. Vad som påstås av dessa och många andra som menar att reinkarnation är en del av det ursprungligt kristna budskapet är alltså att kyrkans ledare slutgiltigt rensade ut denna lära vid kyrkomötet i Konstantinopel 553 då man samtidigt bannlyste Alexandria-teologen Origenes för dennes tankar om reinkarnation.
4. Är detta historiska fakta? Shirley MacLaines, Ronald Zürrer och Joseph P. Macchios påståenden stämmer inte med kända historiska fakta. I de befintliga dokumenten från Konstantinopel nämns inte en enda gång ordet Reinkarnation. En bannlysning skedde visserligen vid detta möte år 553. Emellertid handlade det inte så mycket om Origenes ursprungliga lära. Det var snarare den dåtida s.k. "Origenismen" som förkastades, d.v.s. en grupp munkar i Palestina som betraktade sig som anhängare till Origenes, som alltså levde 300 år tidigare. Dock inte för att de lärt ut reinkarnation. Utan för påståenden att människans själ hade en förtillvaro, en preexistens i himlen. Och för läran om alltings återställelse. Origenes trodde inte på Reinkarnation. Tvärtom, han bemötte dem som utifrån visa bibeltexter argumenterade för en sådan lära. I sin kommentar till Johannesevangeliet visar Origenes dels att Joh.1:21 talar emot en reinkarnationstolkning av Matt.11:14. Dels påvisar han att när Jesus säger om Johannes döparen att denne är den Elia som skulle komma, så betyder det inte alls att Elias själ reinkarnerats. Texten säger istället att Johannes verkar "i Elias ande och kraft". Vårt nutida språkbruk kan för övrigt förklara innebörden av Jesusorden: När det sägs om några ryska politiker att de verkar i Stalins anda menas knappast att Josef Stalin reinkarnerats. Det betyder istället att personerna ifråga bildligt talat går i Stalins fotspår. Ungefär så ska alltså bibeltexten om Johannes döparen och profeten Elia förstås. För den som vill studera Origenes lite närmare kan Gösta Wredes monografi "ORIGENES - om grunderna och målet" vara en startpunkt. (Uppsala Universitet 1997, ISBN 91-554-3932-2)
5. Varför är Reinkarnation ej förenligt med Bibelns texter? Reinkarnation har ingen plats i Bibeln och i den kristna tron. Faktum är att reinkarnationsfilosofin befinner sig på kollisionskurs med det kristna Evangeliet. På vad sätt? Här följer några motsättningar mellan de båda synsätten: Reinkarnationsfilosofin i modern tappning innebär att människan efter sin död återföds till en högre nivå av insikt och medvetande. Detta står i motsättning till Bibelns frälsningslära, där befrielse och frälsning endast nås genom Jesus Kristus. Det är därför ingen tillfällighet att reinkarnationsförespråkare ofta förnekar Jesu död på korset och Jesu anspråk på att vara den enda vägen till Gud. Dessa ord av Jesus förkastas av många: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig." Joh.14:6 Reinkarnationsfilosofin utlovar åt människorna en ny chans att i nästa existens rätta till missgrepp och försyndelser begångna under detta liv. Det är tvärtemot Bibelns syn där istället människans ansvar för det enda livet betonas desto starkare. Det är här och nu försoning med Gud och medmänniskor måste ske. Efter döden är det försent. Jämför t.ex med Jesu liknelse om den rike mannen och Lasaros i Luk.16:19-31. Den rike får ingen ny chans. "Det är människans lott att en gång dö och sedan dömas", skriver dessutom författaren till Hebreerbrevet. Hebr.9:27 Reinkarnationsfilosofin är besläktad med gamla hellenistiska föreställningar som nedvärderar människokroppen. Det är istället den odödliga själen som prisas, den mystiska kunskapen och den högre insikten. Bibeln däremot betonar människan som en enhet av kropp och själ. Frälsningen berör hela det mänskliga livet och inkluderar kroppen. Det ska erkännas att kyrkorna här ofta tagit till sig de hellenistiska föreställningarna och tyvärr tappat bort den naturligare människosyn som t ex betonas i judisk tro och tradition, alltså den miljö där Bibeln har sitt ursprung. Reinkarnationsfilosofin med dess odödlighetstänkande står i motsats till Bibelns lära om människans uppståndelse från de döda. Det kristna hoppet om uppståndelse förlorar sitt innehåll i reinkarnationismens tappning.
6. Vilket är de kristnas hopp? De kristnas hopp är starkt knutet till Jesus Kristus och hans person. Det är knutet till hans uppståndelse från de döda. Den springande punkten är just uppståndelsen. Mycket annat kan förmodligen accepteras av de flesta, även inom andra religioner. Men det centrala i Evangeliet är att Jesus Kristus, den korsfäste, har uppstått från de döda. Till skillnad från kung David som är död och begravd har Kristus uppstått och lever. Apg.2:29-36. Och därmed har han banat väg från döden till livet för varje dödlig människa. När Paulus höll sin berömda predikan på Areopagen i Athen (Apg.16) lyssnade de grekiska filosoferna med stort intresse. Han anknöt till deras gudslängtan och strävan efter frälsning. Det verkar som om de bejakade det mesta av hans budskap. Fram till dess han kom till predikans höjdpunkt: Att Jesus uppstått från de döda. Det var den anstötliga punkten som gjorde att grekerna tog avstånd; Endast några få trodde. Kanske var det denna händelse Paulus hade i åtanke när han senare skrev 1:a Korintierbrevet kap 15 om Uppståndelsen från de döda. För det första säger han om Kristus: "Om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös… då är ni ännu kvar i era synder. Då har de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta liv sätter vårt hopp endast till Kristus, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom." (1 Kor.15:.14-23) Vi har bara ett liv. När vårt liv är slut dör vi. Vad som händer i döden vet vi inte. Bibeln använder olika bilder när den tar upp ämnet. I Gamla Testamentet sägs att Abraham och Jakob samlades till sina fäder. I liknelsen om Lasarus och den rike mannen i Luk.16 vidareutvecklas den bilden en aning. Lasarus kom till ett paradis där Abraham fanns. I Luk.23:43 lovar Jesus rövaren på korset: "Redan i dag skall du vara med mig i paradiset." Men den vanligaste beskrivningen av döden är som en form av sömn. Den döde sover. Och vid Kristi ankomst skall de som dött i tron på honom uppväckas. De som ännu lever kvar ska förvandlas. "..då skall de som är döda i Kristus uppstå först…Och sedan skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." skriver Paulus i 1 Tess.4 :16-18 Det handlar faktiskt om samma slags uppståndelse som Jesu uppståndelse. Dvs på samma gång en andlig och materiell verklighet. Det finns något kvar från livet och kroppen före döden, men det är samtidigt något helt nytt. Det gamla som dog jämförs med en sådd som ska resultera i en fantastisk skörd. Här ytterligare citat ur 1 Kor.15, Det kristna hoppets text, uppståndelsens kapitel: "Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som blir sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; vad som blir sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som blir sått i svaghet, det uppstår i kraft." (v.42,43) "Och när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det fullbordas, som står skrivet: -Döden är uppslukad och seger är vunnen." (v.54) "Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!" (v.57) Detta är de kristnas hopp.
Det är viktigt att acceptera och respektera dem som har en annan tro. Men var samtidigt ärlig och erkänn att Reinkarnationsläran är en annan tro än den kristna. Man kan inte blanda samman tron på reinkarnation och det kristna hoppet. Det är två vitt skilda föreställningar. Båda kan omöjligen vara sanna. I varje fall om Bibelns utsagor är riktiga. Vore det inte bedrägligt att påstå annat. Den kristne har gjort sitt val: En tro på Jesus Kristus. På hans död och uppståndelse. Och därmed på människans uppståndelse från de döda. Reinkarnation är uteslutet. Välkommen med kommentarer, motargument eller medhåll i min Gästbok!
|