| Utseende: Vuxen
fågel:
260 - 340 cm. Mycket stor fågel med upp till 8
meters vingspann, pingvin formad kropp med lejonliknade fötter
och ben. Näbben är blå, rygg och huvud samt ovansidan
av vingen är som regel svart, brun eller grå (kanske
gamla fåglar). Bröst, buk, undergump och undersidan av
vingen är vit. Pingvinörnen har ett karakteristiskt
vitt område runt ögat. Flyger med raska vingslag på örnliknande
vingar och uppnår extremt höga flykthastigheter, kan
ofta förväxlas med mindre flygplan på långt håll.
Pingvinörnens klor kan bli över 30 cm långa och kan
dras in eller skjutas ut precis som hos en katt.
Ungen:
Till formen nästan helt rund, avsaknad av hals,
har korta vingar och hopdragna ben. Färgteckning som
vuxen fågel. Nyfödd endast 3-4 cm stor.
Läten:
Den vuxna hanfågelns läte är ett kaxigt uhääää,
uhäää. Vuxen hona; oheees, oheees. Ungens läte är
ett barnsligt mä, mä.
Förekomst:
Häckar sparsamt i stora höga träd i
mellansverige. Stannfågel.
Byte:
Pingvinörnen är en utpräglad rovfågel, bytet
består av dumma renar och älgar, men den låter bli
alla som är snälla. Flyger väldigt fort och rör sig
över stora ytor, kan därför ses över hela landet i
jakt på byte. För att fånga sitt byte störtdyker
pingvinörnen och slår sina långa klor rakt in i
huvudet på bytet, den så stark att den förmår att
flyga iväg med en hel älg.
Övrigt:
Boet är ett bygge av ris lägst upp i ett träd.
Nedan boträdet ligger stora mängder av skelettdelar från
byten föräldrarna tagit åt sina ungar. För ungen går
dagarna åt till att äta och göra cirkuskonster. Honan
lägger totalt 5 - 6 ägg i boet (ett varje morgon) föräldrarna
turas sedan om att ruva och senare att sköta och mata
ungrarna. De långa klorna gör att fågeln kan stå
stadigt på marken även i den hårdaste storm, den
skjuter helt enkelt ned klorna i marken och håller fast
sig.
|