"Jag har haft bilen sen hösten -93. Körde den som bruksbil till våren -96 då jag köpte en 480 Turbo. Men eftersom jag är ruskigt fäst vid bilen och anser att den är i ett ypperligt skick, helt original och en av de första 480 som levererades, så hade jag inte hjärta att sälja den. Den står numera avställd och gottar sig i ett garage.

En 480 uppfyller de flesta kriterier för att få samlarstatus och jag är övertygad om att fina exemplar kommer vara eftertraktade inom en 10års period. Den var en viktig bil för Volvo. Viktigare än många tycks tro. Litegrand av en massproducerad provbil... Framförallt framhjulsdriften, men också mycket (för den tiden) ny teknik och roliga finesser. Rejält komfortabel med all utrustning som gör bilkörningen trevlig. Färddator, elhissar, elspeglar, servo, dimljus, fjärrljus, centrallås, alufälgar, mm.

Vilka småbilar hade det som standard 1987? Jag är särskilt förtjust i det förkromade avgasröret! Tyvärr är det inte många -87:or det syns på... Är nog inte så många ägare som vet om att finns ett blänkande slutrör under smutsen... och ännu färre som bryr sig. Själv upptäckte jag att det var kromat av en slump. Fram med rengöring och Autosol! Snyggt! För övrigt så är den vägsäker och körglad med hög komfort.

Problemen som fanns på vissa bilar vid introduktionen finns då inte på den här bilen. Enda (o)roliga felet jag haft var när Popup lamporna fick frispel och åkte upp och ner helt okontrollerat! Jösses.. det såg helsjukt ut! Såg framför mig byte av svindyra elektronikboxar och felsökning i all oändlighet. Men tack o lov, en knytnäve på ett relä och sen dess har det fungerat perfekt! :-)

Idag har den 15 900 mil på mätaren."

Uppdaterad 98.04.19