I denna informationsteknologins tidevarv kan jag inte låta bli att med Marshall McLuhan i tankarna fundera över hurvida internet är ett hett eller svalt media. McLuhan´s karakterisering av ett hett medium var att det byggde på ett enda sinne med hög definition. Med hög definition menas egenskapen att vara välfyllt med data.
McLuhan karakteriserade det fonetiska alfabetet som ett hett media, medan televisionen var ett svalt. Ett hett medium medger mindre deltagande än ett svalt. Precis som en föreläsning medger mindre deltagande än ett seminarium.

Om telefonen säger McLuhan följande, i boken "Understanding Media, the Extension of Man": "Telefonen är ett svalt medium, eller ett med låg definition, eftersom örat får blott en ringa mängd information. Och talet är ett svalt medium med låg definition , eftersom så föga utsägs och så mycket måste fyllas i av den som hör på. Heta media däremot, lämnar inte mycket övrigt för publiken att fylla i och komplettera. Heta media karaktäriseras alltså av ringa aktivt deltagande, svala media av stor aktivt deltagande eller komptettering från publikens sida. Följaktligen har givetvis ett hett medium som radion i hög grad olika verkan på den som begagnar det jämfört med vad ett svalt medium som telefonen har".

Detta lilla citat av McLuhan själv, kastar måhända ett förklarande ljus över följande resonemang om internet som ett hett eller svalt medium. McLuhans tes är att mediet i sig själv är budskapet, dvs mediet har ett eget sublimt språk med en egen gramatik som påverkar mediekonsumenten på ett sätt som hon ej själv är medveten om. Själva innehållet i mediet är av underordnad betydelse. Det är således televisionsapparaten som medium som påverkar oss, inte innehållet i densamma, dvs TV programmen.

1964 då boken "Understanding Media, the Extension of Man" kom ut, var datamaskinerna stora bjässar som kommunicerade med ett gränssnitt bestående av hålremsor som via skrivare presenterade sina resultat med hjälp av det fonetiska alfabetet. Ett hett media enligt McLuhans sätt att definiera. McLuhan hade inte möjligheten att i sin bok göra en analys av den moderna persondatorn med sin bildskärm som medium, då den annu inte var uppfunnen. Generellt gör McLuhan den definitionen att den mekaniserade industriepoken var het medan den nuvarande elektroniska tidsepoken är sval.

Då Internet kommunicerar via bildskärm, vilket som medie bör vara likställt med televisionen borde det vara ett svalt media. Men om man ser till innehållet, vilket den mcluhanska analysen inte tillåter, är internet ett hett medium då informationen på weben huvudsakligen är uppbyggd med hjälp av det fonetiska alfabetet. Vilket ju klassas som ett hett medium. Websurfaren konsumerar passivt innehållet på de olika hemsidorna vilket också talar för att det ska klassas som ett hett medium. Än så läng medger internet ganska lite deltagande från konsumenten. Att man kan surfa räknar jag inte som ett deltagande, inte mer än att man kan swappa mellan televisionens olika kanaler. Däremot talar den framtida utvecklingen av internet mot att det mer och mer förvandlas till ett svalt media i takt med att interaktiviteten ökar. Redan idag finns både animationer och videosnuttar samt ljudupptagningar på vissa hemsidor vilket förskjuter det som medium mot den svala televisionen. Detta under förutsättningen att man bara ser till innehållet eller betraktar internet som ett självständigt media befriat från bildskärmens mediala begränsningar.
De s.k. chaterna på nätet skulle med samma analys vara ett svalt media eftersom de medger ett aktivt deltagande. Dock vill jag på grund av deras karaktär av anonymt forum definiera dem som ett hett medium, samt det faktum att kommunikationen sker huvudsakligen med hjälp av det fonetiska alfabetet. Det folk vräker av sig på chaten skulle de många gånger inte våga säga om deras identitet var känd, eller om de skulle säga det direkt ansikte mot ansikte till en lyssnare.

Den huvudsakliga och mest intressanta fågeställningen blir ändå hurvida man ska klassa hela internet som ett svalt medium eller ej, på grund av dess karaktär som bildskärmsmedium i likhet med televisionen. Eller om man kan betrakta internet som ett självständigt medium oberoende av bildskärmen. Kanske hela diskussionen är meningslös och McLuhan gick för lång i sin iver att kategorisera olika media som heta eller svala. Själva iden till uppdelningen i heta och svala fick han av Claude Lévi-Strauss, en fransk antropolog som i sin forskning delade upp primitiva samhällen i heta och svala kulturer. Hurvida detta går att applicera på olika media är väl diskutabelt.


Malmö 25 februari 1997
Torsten Bodekull, religionshistoriker

© Copyright Torsten Bodekull Cybermagick prod. 1997