1713 - 1732

Johan Wijkman
Fick halva Åryd järnbruk och säteri samt en mängd gårdar år 1713, som pant mot 4.200 daler, som lånades ut till Axel Rosenquist. Rosenquist ägde fortfarande den andra halvan, men när han dog en månad efter pantsättningen, övertogs den av sterbhuset. Wijkman arrenderade sterbhusets halva 1715 - 1718.

ryttmästare Johan Kristian Wallensteen († 1734)
Köpte 1720 sterbhusets halva av järnbruket, samt en mängd intilliggande gårdar. Anklagade ägaren av den andra halvan, Johan Wijkman, för att ha utnyttjat Axel Rosenquists svaghet i hans sista dagar, och förfalskat sitt köpekontrakt. Ärendet gick först till häradsrätten, sedan till Göta Hovrätt, och till sist till riksdagens sekreta utskott, men ledde aldrig till någon dom.

överste Johan Cronman
Köpte 1724 Wijkmans halva av bruket, sedan denne råkat i ekonomiska problem. Senare kunde dock Wijkman återta sin halva, med pengar som han fått av sin son.

ryttmästare Johan Kristian Wallensteen († 1734)
Köpte upp Wijkmans halva, och blev därmed ensam ägare till bruket.

kapten Christian Ludvig von Köhler (1691 - 1738)
En rik baron som hyrde hela järnbruket av Wallensteen. De skrev ett tioårskontrakt, men Wallensteen dog när bara ett år av den tiden förflutit. von Köhler lade ner hela sin förmögenhet på att förbättra bruket, reparera byggnader, och inmuta fler sjöar för malmhämtning.

Olof Lundbladh (1689 - 1767)
Brukspatron, som köpte järnbruket av von Köhlers änka. Hade stor erfarenhet av järnframställning, och inmutade en mängd sjöar, vilket ökade arbetstyrkan och fick fart på produktionen.

Bengt Olof Lundbladh (1750 - 1793), Anders Wilhem Lundbladh (1764 - 1824), änkefru Lundblad († 1793)
Olof Lundblads söner och änkefru, som övertog bruket efter hans död. Änkefru Lundblad var Johan Wijkmans barnbarn.

Anders Wilhelm Lundbladh (1764 - 1824)
Köpte bruket av sin bror och mor, ett år innan de båda dog.

Karl Stellan Mörner, Peter Adam Bergius, Jakob Kröger d.y.
Ett konsortium från Växjö, som troligtvis inte köpte bruket av intresse för järnframställning, utan snarare som ren spekulation.