Marxism:

Marx menade att den materiella produktionen var det grundläggande och viktiga i studiet av den ekonomisk historien. De av produktivkrafter (teknik, organisation m.m..) bestämda samhälleliga förhållandena var det som gav de rådande produktionsförhållandena (ägarförhållande, klasser). Ur dessa (den sk. basen) reste sig överbyggnaden med andliga, politiska och religiösa institutioner.

Det var de samhälleliga betingelserna som bestämde människor medvetande, ej medvetandet som bestämde människors levnadsförhållanden.

Vad som skedde under kapitalismen var att arbetet reducerades till en vara bland andra varor, att det mervärde (vinst) som skapades i produktionen, tillföll kapitalisten. Detta innebar att kapitalackumulationen (vinstsamlandet) ökade.

Den ökande konkurrensen gynnade arbetarna genom de lägre priserna. Men detta ledde i sin tur till ökade monopol och mer maskiner i företagen. Detta ökade arbetarnas antal, bl.a genom de företagare som fick slå igen sina företag i den hårdnande konkurrenssituationen. Arbetslösheten steg och alltfler blev utslagna. Dessa inre motsägelser i det kapitalistiska systemet skulle enligt Marx ge upphov till konflikter som skulle påverka produktionsförhållandena och till sist leda till kommunism.