En teori är
en förklaringsmodell, eller en förenkling av verkligheten, för att man skall
få en bättre översikt över en händelse eller ett samband. Begreppet innebär
att man utifrån hypoteser om tillvaron deducerar (gör antaganden om troliga
samband och sannolikheter) fram en förklaringsmodell vilken sedan testas på
empiriska data (insamlade fakta), sk. hypotetisk-deduktiv modell. Positivism
kallas också denna vetenskapssyn. En teori kräver vetenskaplighet. Detta innebär
att saklighet, objektivitet och balans måste uppfyllas i modellen man
presenterar. För att kontrollera teorin mot verkligheten är metoden viktig.
Metod är arbetssätt eller arbetsteknik, t.ex kvantitativ datainsamling, källkritik.
Enligt en
teori från mitten av 1800-talet, historiematerialismen, kan den materiella
produktionen och dess resursfördelning och användning, förklara många av de
utvecklingslinjer vi ser under historiens gång.
En annan
ekonomisk teori är den neoklassiska från slutet på 1800-talet (med rötter från
den klassiska nationalekonomin under 1700-talets andra hälft), som ser
marknadssystemets framväxt med institutioner och ökad handel, som en förklaring
till den ekonomiska utvecklingen. I denna bok kommer båda dessa förklaringsmodeller
att användas för att visa på den ekonomiska historiens utveckling från
antiken fram till idag.
Modeller eller
teorier kan användas för att få en mer objektiv eller generell syn på en händelseutvekling.
Man försöker systematisera och klassificera den kunskap vi har om historiens
olika händelser och utifrån detta försöka finna mönster eller troliga förklaringar
och beskrivningar av den historiska utvecklingen.
Validitet
(relevans i det man mäter eller studerar) och reliabilitet (tillförlitlighet i
det man mäter) och sedan systematisering och analys av de empiriska resultaten
blir viktigt för att ge teorin en grund att vila på. Här är olika sorters
teorier representerade och deras huvudsakliga innehåll:
g r a t:
Marxisitisk teori
e l a: samhällsvetenskaplig
teori
e: historisk
teori, kausallagar och enskilda händelser
Förklaringar:
e: emperi
eller datainsamling
l: logisk
uppbyggnad
a:
abstraktionsnivå, hur stor del av samhället täcker teorin
t:
tidsomfattningen
r:
runsuppfattningen
g:
generaliseringsgrad, vilka klasser, individer, samhällen innefattas av teorin
(Adamson, ss
43-46).
Som man kan se
ovan är rena historiska förklaringar oftast byggda på enbart datainsamlande,
medan historiematerialistisk teori också rymmer ett drag av generaliseringar över
historiska händelser. Den liberala teorin (den klassiska nationalekonomin)
eller neoklassiska rymmer i sin tur emperi, logik samt abstraktion som främsta
kännetecken.
Vad är
historiematerialism? Det är en teori om hur den materiella produktionen eller
själva produktionssättet (antiken, feodalismen, kapitalismen..) bestämmer
samhällets form, beståndsdelar och utveckling (Johansson & Liedman, s
116).
Den
materialistiska historieuppfattningen ser alltså historien som indelad i olika
epoker eller olika samhällsformer eller produktionssätt (Dahlkvist, s 48).
Här finns tanken på att det är människans tankar och handlingar och
deras sätt att producera för att tillfredsställa sina materiella behov, som
utgör den historiska utvecklingens drivande krafter (Liedman (a), ss 191-192).
Marx menade att historisk utveckling sker genom en syntes mellan inneboende spänningar,
den sk. dialektiken. De sociala och politiska institutionerna bestäms av de
ekonomiska förhållandena och detta är den historiska materialismen. Vidare sa
Marx att denna historiska dialektiska process tog sig uttryck i konflikter
mellan olika ekonomiska grupper och detta var klasskampen. Människan skapar
alltså sin egen historia, som Marx skriver, men under vissa givna förhållanden
som ej går att ändra på.
Den historiska
materialismen använder grundläggande begrepp för att förklara
marknadsekonomin eller kapitalismen som produktionssätt ( Bladh, s 144):
Den liberala
ekonomiska teorin från Adam Smith bildade den klassiska ekonomiska teorin på
17-1800-talen. Adam Smith (1723-90) skrev år 1776 boken ”An inquiry
into the Nature and Causes of the
Wealth of Nations”. Han var den
klassiska liberala nationalekonomins grundare och samtidigt moralfilosof i
England. Smiths viktigaste begrepp är ”arbetsdelning” och ”den osynliga handen”. Smith menade att marknadens
expansion ledde till ökad arbetsdelning, detta ledde till ökad produktivitet
(produktion per person) och ökat välstånd. Den andra idén om ”den osynliga
handen” innebar att varje individ strävar efter sitt eget bästa och om alla
är fria och strävar efter sina egoistiska intressen kommer samhället att
vinna på detta i stort, trots att individerna inte har för avsikt att tjäna
samhällets bästa. Staten ses som ett hinder för individernas fria handlande,
om inte staten bara ägnar sig åt stöd till allmänintresset. Detta är den
klassiska liberala teorin, där frihandel ses som motorn till ökat ekonomiskt välstånd
både för individen som för landet i helhet. Tanken på handelsekonomin som
ett självreglerande system, där det naturliga priset automatiskt ger det rätta
marknadspriset genom utbud- och efterfrågejämvikt, och den liberala idén om
minsta möjliga statsmakt, kallad för laissez-faire
politik (”låt gå”-politik) är de liberala tankar som smith framförallt
betonar (Campbell, ss 129-130). Smith menade att ett tillstånd av jämvikt
finns i en varas naturliga eller normala pris i en fri marknadsekonomi. Detta
pris uppkommer automatiskt genom marknadsmekanismerna (Campbell, s 119). Han
tillhörde den utilitaristiska inriktningen som menade att ”största möjliga
lycka, till största möjliga antal” var den princip som marknadsekonomin
ledde till (aa., s 121). Utilitaristerna, med Jeremy Bentham i spetsen, förespråkade
ett avskaffande av det gamla
privilegiesamhället med jordägararistokration och menade istället att alla
monopol, regleringar och orättvisor i form av närgingsfrihet och arvsrätt, måste
avskaffas. Lyckan ( där tryggheten ingick) som var det viktigaste målet kunde
man bara får genom en oinskränkt äganderätt till privategendom. Denna skulle
befästas av staten.
För de
klassiska ekonomerna var ekonomisk utveckling ett viktigt studieområde under
1800-talets början, och deras tänkande har satt spår idag i det som kan
betraktas som ekonomisk historia, vad som skall studeras som ekonomiska faktorer
och förhållanden i samhället (Olsson, s 7). En efterföljare till Adam Smith
var bl.a David Ricardo som menade att den del av en nations produktion som tillföll
kapitaliserna, dvs. vinsten i företagen, var den viktigast delen. Denna ledde
till att investeringar gjordes i företagen vilket skapade nytt kapital och ny
produktion. Alla framsteg var beroende på om företagarna fick fria händer att
utveckla sin affärsverksamhet. Vad gällde arbetarklassen kunde denna enligt
denna äldre liberala ekonomiska teori aldrig få höjda reallöner, de kunde
bara få existensminimum. Denna syn utvecklade Thomas Malthus och menade att
varje reallönehöjning skulle leda till folkökning, vilket ledde till ökad
tillgång på arbetskraft och lönerna sjönk återigen. Malthus menade att
befolkningsökningen var snabbare än produktionsökningarna i samhället,
vilket som resultat innebar att om arbetarklassen ville höja sin
levnadsstandard så kunde detta endast ske genom barnbegränsning (aa., ss
47-48).
Kritik mot de
allmänna ekonomiska lagbundenheterna som den klassiska nationalekonomin förespråkade,
uppkom i den ”tyska historiska skolan”, en riktning inom nationalekonomin,
under mitten av 1800-talet. Dessa anhängare menade att man ej kunde skildra den
historiska utvecklingen genom abstrakta teorier, utan istället var det induktiv
vetenskap man förordade. Dvs. noggranna historiska studier av de enskilda
fenomenen var det som gav en korrekt vetenskaplig nationalekonomi, menade denna
inriktning. Först därefter kunde man göra generaliseringar och framställa de
ekonomiska teorierna. Man var motståndare till den deduktiva vägen att forma
teorier, att genom hypoteser och logik och utan empiriska resultat, uppställa
en teori. Denna skola fick liten betydelse inom nationalekonomin mest pga
utvecklingen under 1870-talet (Olsson, ss 7-8).
Detta leder
till frågan om metod eller arbetstekniker för fastställande av förklaringsmodeller:
den historiska metoden har varit datainsamlande av enskilda faktauppgifter som källkritiskt
prövats och sedan kunnat bilda grundval för mer generella teorier.
På 1870-talet
kom den neoklassiska ekonomiska teorin med begrepp som gränsnytta och
marginalkostnader (”Marginalismen”). Det var en ekonomisk teori som skulle
svara upp mot den klassiska nationalekonomin och Marx´teorier. Den neoklassiska
skolan betonade konsumtionen tillskillnad från de två tidigare teorierna som
istället betonat produktionens vikt i ekonomin. ”Nyttan” var det som bestämdes
av en varas pris enligt den neoklassiska teorin. Marginalefterfrågan är det
som till sist bestämmer en varas pris, dvs. där efterfrågan och utbudet
befinner sig i jämvikt (Huberman, ss 207-210).
Den nya
ekonomiska historien (NEH) ställer frågan om historisk emperi eller samhällsvetenskaplig
teori på sin spets återigen från mitten av 1900-talet. Det nya kan sägas
vara kravet på att den neoklassiska ekonomiska teorin skall användas för
varje ekonomisk-historisk undersökning. Ekonomisk historia ses som tillämpad
neoklassisk nationaekonomi (Olsson, s 10). Fram till början på 1980-talet hade
skolan ringa inflytande på den ekonomisk-historiska forskningen i Europa, men
från 1990-talet har dess betydelse blivit allt större.
En utveckling
av den neoklassiska teorin, applicerad på historiska händelser, finns alltså
inom inriktningen New Economic History från 1950- och 1960-talen. Bl.a hos
North som har skrivit om de maktstrukturer eller institutioner som finns i
i samhället och som styr samhällets inriktning och produktion.
Institutionella förklaringar söker orsaken till det moderna samhällets
uppkomst ur de sanktionerade egendomsrättigheter som gör det möjligt för en
marknadsekonomi att fungera. Där blir äganderätten det centrala och
individens roll blir viktig i det ekonomiska utvecklingsförloppet (Bladh, s
15). Enligt denna teori blir handeln och dess utveckling viktig för att förklara
ekonomisk tillväxt och framväxten av det moderna samhället med industriell
ekonomi: kapitalism. Det är inte förändringar i den materiella produktionen
som blir viktigast i denna teori, utan istället det faktum att idéer eller
institutioners utveckling leder till faktorer som äganderätt och frihandel.
Denna teori
implicerar eller utgår ifrån att ett fritt varuutbyte mellan två parter sker,
vilka båda får fördelar av bytet. Komperativa fördelar mellan olika länder/personer
osv.. ger upphov till allas vinst enligt denna syn.
Enskilda företrädare
för nationalekonomisk teori, i modern tid:
John Maynard
Keynes, engelsk ekonom, som skrev boken “General theory of Employment,
Interest an Money” år 1936. Han blev uppmärksammad för sin syn på hur
sparandet kan strypa investeringar och konsumtion i en ekonomi, eftersom osäkerhet
och förväntningar irationellt styrde denna verksamhet. Att förväntad
vinstutveckling styr investeringarna, innebär att dessa blir spekultativa och
nyckfulla. Denna instabilitet i kapitalismen ökar när nationalinkomsten ökar,
mer pengar används då till sparande. Vilket minskar investeringar och
konsumtionen, arbetstillfällena minskas också , liksom inkomsterna för människorna.
Detta leder också till att räntan drivs upp, vilket återigen minskar
investeringarna osv.. För att motverka denna negativa spiral menade Keynes att
staten kunde råda bot på underinvesteringarna genom att suga upp de likvida
medlen i ekonomin. Bl.a genom att lånefinansiera offentliga investeringar till
t.ex vägbyggen, bostadsbyggande osv... Staten borde också föra en lågräntepolitik
menade han, för att stimulera privata investeringar.
Denna syn är
en kombination av nationalekonomisk teori med inslag av marxistiska idéer.
Keynes viktiga
bidrag var att se förväntningarna som essentiella för de beslut som bl.a företagarna
fattade vad gällde beslut om investeringar. Det infördes en slags psykologisk
förklaring inom det ekonomiska området: de personliga förväntningarna och förhoppningarna
angavs som utslagsgivande i investeringsbesluten. De klassiska
nationalekonomerna hade settt arbetslösheten som en tillfällighet, men Keynes
sa att en fri marknadsekonomi kunde ständigt befinna sig i ett jämviktsläge
av undersysselsättning på grund av en för låg investeringsnivå, eftersom företagen
gör misstag i sina förväntningar över efterfrågan, detta ger då upphov
till ett improduktivt sparande i stor omfattning (Lepage, s 346).
Monetarismen,
med Milton Friedman som känd förespråkare, har i sin teori, från 1950-talet,
uttryckt synen att staten bör föra en restriktiv penningpolitik som främsta
medlet mot ökande inflation. De menade att centralbanken skall stå oberoende
av politiken och vara mer självständig gentemot den politiska konjunkturen. En
annan central tes var synen på den naturliga arbetslöshetsnivån: ekonomin
hade en tendens att återgå till en viss nivå på arbetslösheten som inte
kunde underskridas på lång sikt. Stimulanspolitik hjälpte bara kortsiktigt
och reslutatet skulle bara bli ökad inflation. Istället borde politiken syfta
till att stabilisera penningmängden för att få ned inflationen.
Monetaristerna tog upp den gamla synen på marknadens självreglerande
mekanismer och satte upp målet prisstabilitet. framför en aktiv ekonomisk
politik. Kriserna skulle uthärdas, ej bekämpas. Detta liknar de tankar som
”NEH-skolan” hade, och även Heckschers syn (redan från 1920-30-talen) på
den ekonomiska teorin. Teorin som
skall bestämma både vad som är viktigt att forska om, och också användas för
att tolka och förklara utvecklingen. Denna moderna teori är en mer renodlad
efterföljare till den klassiska ekonomiska teorin från 17-1800-talen och den
neoklassiska teorin på 1900-talet. I början av 1950-talet när Friedman
studerade penningpolitisk ur ett historiskt perspektiv, kom han bl.a fram till
att depressionen under 1930-talet inte förorsakades av kapitalismens kris utan
snarare av allvarliga misstag inom penningpolitiken. Om staten hade kontrollerat
och justerat penningmängden på ett korrektare sätt hade utslaget blivit ett
annat (Lepage, ss 344-345). Penningvärdets stabilitet är det viktiga i denna
syn, istället för den keynsianska synen på sysselsättningen som ett huvudmål
(aa., s 352).
Litteratur:
Adamson. Teori
och metod för ekonomisk och social historia, 1975
Campbell, Sju
teorier om samhället, 1986
Dahlkvist,
Mats, Att studera kapitalet: första boken, 1978
Huberman, Människans
rikedomar, 1978
Johansson
& Liedman, Positivism och marxism, 1981
Lepage,
Imorgon kapitalism, 1978
Liedman,
Sven-Eric, Från Platon till kommunismens fall: de politiska idéernas historia,
1998
Olsson, C-A,
Ekonomisk historia // De samhällsvetenskapliga
studiernas historik, 1982, ss 4-11