Tvivlade Jesus på korset?

De korsfästa kunde ibland hänga i flera dagar innan de dog, men Iesho var mycket svag på grund av prygeln och på eftermiddagen samma dag som korsfästelsen, efter sex timmars tortyr, ropade Iesho på hebreiska:

"Eli, Eli, lema sabachtani?"
(Min härskare, min härskare, till vad utlämnade du mig?)

Utropet är början på en hebreisk psalm, Psaltaren 22:1, och är i nya och gamla testamentet översatt till: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" Eftersom han ropade på hebreiska förstod inte alla åskådarna vad han sa. På arameiska hade motsvarande utrop varit: "Eil, Eil, lmana shbaktani?"

Några som hörde honom trodde att han kanske kallade på profeten Eliah. En av dem sa: "Låt oss se om Eliah hjälper honom att komma ner." Sedan skyndade han sig fram till korset med en käpp vid vilken en svamp indränkt i ättiksvin hade bundits fast, vilken användes för att väcka upp de korsfästa och göra korsfästelsen mer spektakulär. Han förde svampen till Ieshos mun för att han skulle kunna dricka. Men Iesho drack inte utan skrek högt av bedrövelse rakt ut i luften och slutade att andas.

Jesus visade öppet för sina lärjungar att han var rädd för vad som skulle komma när de var i Getsemani sista kvällen (Matt 26:36, Mark 14:32, Luk 22:40). Så uppenbart hade han dödsångest eller ångest inför den tortyr han skulle få utstå.

Att korsfästas var ett grymt straff. Så grymt att inga romerska medborgare behövde riskera det - om de inte hade stämplat mot kejsaren. Döden lär inträda genom kvävning eftersom de korsfästa fick kramp i bröstmusklerna när de hängde med utsträckta armar. Genom att dra sig upp något släppte krampen och de kunde åter andas. När de till slut förlorade medvetandet kvävdes de inom några minuter. Den del av publiken som njöt av att se dessa avrättningar kunde förlänga de dödsdömdas lidande genom att väcka dem med lukten av ättikssprit och genom att ge dem vätska.

Min föreställning om Jesus död på korset är att han hallucinerade, halvt medvetslös, knappt medveten om vad han tänkte eller sa. Kanske försökte han minnas vad han lärde sig om skrifterna som barn. Kanske läste han den rimmade versen för sig själv utan att reflektera över innebörden eller sätta den i samband med sin egen situation. När han väcktes av mannen med ättiksvinet och såg verklighetens uselhet samtidigt som hans egna just uttalade ord ringde i hans öron - blev det kanske för mycket för hans plågade kropp? Förmodligen försattes han i ett allvarligt chocktillstånd, vilket bekräftas av att det rann ofärgad vätska ur hans kropp senare när en romersk soldat stack sin lans genom honom. Det farliga med chocktillstånd är just vätskeansamlingen i kroppen.

Man kan ha många teorier om Jesus. En risk är att man mer eller mindre omedvetet skapar sin teori kring premissen att Jesus var en mycket vanlig människa. Men om Jesus hade världsliga motiv så blir slutsatsen att han bluffade och ljög.

Man måste upphöja Jesus långt ovanför oss själva för att förstå vem han var och för att förstå vad han som hade sänt honom ville säga oss. Men våra förstockade hjärtan gör detta svårt. "Skulle han vara förmer än oss andra?"