|
I gryningen gick männen upp och klädde sig före
kvinnorna. Och sedan alla morgonbestyr var avklarade satte de sig ute
på verandan. Där satt de när Yakhov och Yohannan kom tidigt
på morgonen. De satt sedan och samtalade tills det var dags att
gå uppför sluttningen till synagogan. Rachel såg de inte
till denna morgon.
Vid synagogan började byns innevånare
att samlas – männen för sig och kvinnorna för sig. Yakhov
och Yohannan gick bort till Zabdai och talade med honom om något. Sedan
gick Zabdai och hans söner till hazzan, föreståndaren för
synagogan. De talade med honom en stund och Shemon såg att hazzan
tittade åt deras håll. Hazzan nickade åt Zabdai och så
gick hela sällskapet till Iesho, Shemon och Andreos. Hazzan kom fram
till Iesho och hälsade på honom och frågade om han ville
tjänstgöra som maftir under mötet och läsa och förklara
veckans avsnitt ur Torah. Iesho accepterade erbjudandet.
Så gick de in och ställde sig i synagogan och
mötet började. Shemon tittade upp mot läktaren efter Shava
och Rachel, men kunde bara finna Shava som stod där ensam. En man
ur församlingen började mötet genom att resitera Schema:
– Hör Israel! Elohim, din Herre, Herren är en.
Och du ska älska Herren av hela ditt hjärta och av hela din
själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig ska du
lägga på ditt hjärta ...
När det var dags gick Iesho fram
till hazzan, som presenterade honom som Iesho från Nazírat.
Hazzan räckte honom en uppslagen Torahrulle och Iesho la rullen på
läsbordet och läste först texten på hebreiska, fädernas
språk. Så översatte texten till arameiska, det språk
som nu talades av folket.
– Herren ska sprida er bland folken och bara en liten skara
ska bli kvar bland de folk till vilka Herren snart ska föra er. Och
där ni hamnar kommer ni att tillbe och tjäna beläten av trä
och sten, gjorda av människohänder, och som varken ser eller hör
eller äter eller luktar. Men när du där söker Elohim,
Herren, så ska du finna honom, om du frågar efter honom av
hela ditt hjärta och hela din själ.
– Ty Elohim är en barmhärtig Herre. Han ska inte
överge dig eller fördärva dig. Han ska inte glömma
det förbund han har ingått med dina fäder.
– Eftersom han nu älskade dina fäder och valde
ut deras avkomlingar och med stor kraft förde dig ut ur Egypten och
fördrev för dig folk som var större och mäktigare
än du och lät dig komma in i deras land och gav det åt
dig till arvedel, därför ska du i dag veta och lägga på
hjärtat att Elohim är Herren, uppe i himlen och nere på
jorden, han och ingen annan. Och du ska hålla hans stadgar och bud,
som jag i dag ger dig, för att det må gå dig och dina barn
väl.
Iesho rullade ihop rullen och gav den till hazzan
och gick och ställde sig bredvid Shemon. Det var alldeles
tyst och alla väntade på att Iesho skulle säga något
mer. Så började Iesho tala om de förlorade fåren
av Israels stam som kunde söka efter Herren och finna honom.
Många av de församlade tänkte att
Iesho var en Knanaia, en frihetsivrare från Galil, som nu hade kommit
för att förbereda dem för det kommande upproret mot gojim.
En man skrek åt honom:
– Gå bort härifrån! Vad gör du här
hos oss, Iesho från Nazírat? Har du kommit för att förgöra
oss?
Alla vände sig mot mannen. Först tycktes
det som om mannen var rädd för att det skulle bli oroligheter
så att gojim skulle komma och förgöra byn. Men så förändrades
mannens röst och man förstod att han var besatt. Han skrek:
– Jag vet vem du är! Du är Herrens helige!
Iesho vände sig mot mannen och sa strängt
till demonen:
– Var tyst!
– Låt mannen vara och far ut ur honom!
Mannen skrek och fäktade vilt med armarna så
att de som stod i närheten drog sig undan från honom. Han föll
omkull på golvet. Men så reste han sig upp, tittade sig omkring
och var alldeles lugn. Det gick
ett sorl genom församlingen. Shemon hörde att man sa:
– Också demonerna kan han befalla! Det här är
en ny och mäktig lära.
Hazzan kallade fram en man som läste ett avsnitt
ur profeterna och sedan förklarade texten i en kort predikan. Slutligen
läste man en bön innan mötet upplöstes. Shemon såg
att alla tittade på Iesho, som från och med nu var en känd
man i Kafr Nahum.
När Shemon kom ut från synagogan sökte han upp Shava
och frågade henne varför inte Rachel hade följt med. Shava
sa att Rachel hade legat sjuk i malaria hela morgonen. När Shemon
kom tillbaka till Iesho stod en ring med folk runt honom och lyssnade. Så
småningom skingrades de flesta av människorna och Iesho passade
på att fråga Zabdai om han kunde avstå från Shemon
och Andreos. Iesho sa att han ville att de två skulle följa
honom och predika om Herrens rike. Men Zabdai ville inte gå med på
det. Han ropade förargat:
– Hur ska jag kunna sköta fisket om jag inte har några
medhjälpare? Här har jag hämtat hit Shemon från Bet
Saidan och ordnat så han blivit gift och fått ett hus att bo
i. Så begär man att jag ska avstå ifrån honom!
Zabdai var känd för att lätt brusa
upp och man brukade säga att hans stämma dånade som åskan.
Folk tittade på Iesho och undrade vad han skulle svara, men Iesho
argumenterade inte emot Zabdai utan lyssnade bara på honom. Snart lugnade
Zabdai ner sig och urskuldade sig och förklarade att han inte kunde
klara fisket utan alla sina män.
Iesho och hans följeslagare gick hem till Shemon
och på vägen ner mot Shemons hus berättade Shemon för
Iesho att Rachel låg sjuk därhemma i feber. När de kom fram
gick Iesho in till henne, där hon låg inne i huset, böjde
sig över henne och fördrev febern. Så tog han hennes hand
och reste henne upp och hon kände sig genast mycket bättre. Iesho
gick därefter ut till verandan och satte sig bland de andra. Efter
en stund kom Rachel ut med mat och dryck till Shemon och hans gäster.
Under hela shabat satt Iesho, Shemon, Andreos, Yakhov och Yohannan på
verandan och samtalade, uppassade av Rachel och Shava. Det gick inte att
ta miste på att Iesho var en väl sedd gäst i Shemons hus.
Och ryktet gick från hus till hus att Iesho kunde bota sjuka.
Vid solnedgången, efter slutet på shabat,
kom horder av bybor på besök hos Shemon och man förde med
sig sina sjuka och hoppades att Iesho skulle bota dem. Aldrig hade så
mycket folk varit samlat utanför Shemons hus. Och Iesho talade till
dem alla och gick från den ene till den andre, la sina händer
på dem och botade deras sjukdomar. Först sent på kvällen
var allt folk skingrat.
När Shemon vaknade nästa morgon var Iesho
försvunnen. Han var inte ute på verandan och syntes inte till
någon annanstans heller. Shemon gick och frågade sina grannar
om de hade sett till honom, men ingen hade sett honom sedan kvällen
innan. Många grannar och bybor hjälpte till i sökandet,
men han var inte kvar i byn. Tillsammans med flera andra letade Shemon
efter honom uppe vid synagogan. Han var inte där heller, men plötsligt
ropade en man till och pekade upp mot sluttningen ovanför synagogan
där det syntes en man som verkade lik Iesho. Shemon och några
till skyndade efter honom.
Mannen däruppe var Iesho och Shemon frågade
andfått varför han hade gått sin väg. Hela byn var
ute och letade efter honom! Iesho sa att han hade gått upp på
berget för att be och att han nu tänkte gå vidare för
att besöka andra städer och byar. Byborna ville föra honom
tillbaka till Kafr Nahum, men Iesho var bestämd. Han sa:
– Budskapet om Herrens rike ska predikas i många
städer. Jag har blivit utsänd för att predika på
många platser och nu ska jag gå upp till Korazim.
Shemon och de andra byborna var tvungna att vända
tillbaka mot en vardag och ett liv i Kafr Nahum utan Iesho.
Shava väckte Shemon sent på eftermiddagen och han
steg upp och väckte själv Andreos. Efter att de hade ätit
kvällsmål gick de ner till sjön där Zabdais män
höll på att samlas vid båtarna. Natten kommer snabbt i
den djupa dalgången vid sjön och i det sista skymningsljuset
sköt man ut båtarna från land och började ro mot
den östra stranden.
Men de rodde inte den genaste vägen, utan i
en vid båge för att inte komma för långt från
land. De rodde så tyst som möjligt och ingen sa någonting.
Allas öron lyssnade efter de tecken som betydde livsfara: ljuden av
en begynnande storm. Vindarna från bergen i väster kunde alstra
vågor av ett par meters höjd, och om man hörde ljud från
sjöns västra strand, så hade vinden blivit västlig
och det var risk för storm. Vid dessa tillfällen ställde sig
roddarna upp i båten, tog spjärn med ena foten mot sittbrädan
och rodde stående av alla krafter närmare land för att inte
bli överraskade av stormen. Om det sedan inte blev storm kunde de fortsätta
att ro i en lugnare takt mot målet längs en kurs närmare
land.
De var på väg mot ett ställe där
sjön var mycket djup och där stora stim av fisk brukade samlas
om nätterna. Båtar från alla städer kring sjön
kom dit för att fiska under månskensnätter med lämpligt
fiskeväder. För Zabdai och hans fiskeflotta tog det tre till fyra
timmar att ro till fiskestället och det brukade alltid vara båtar
där före dem. Väl framme rodde de i lag om två båtar
med en dragnot, ett tyngdförsett nät, mellan båtarna. Då
och då brukade man vittja noten med hjälp av mindre nät,
men den natten fick Zabdais män knappt någon fisk alls.
Zabdai och hans söner Yohannan och Yakhov bemannade
en större båt tillsammans med ytterligare fyra båtsmän.
Sammanlagt ingick åtta båtar i Zabdais flotta. Shemon och Andreos
var ensamma i en mindre båt. Risken för storm var störst
på kvällen och vid midnatt, när man började känna
sig säkrare, kom samtalen mellan båtsmännen igång
igen.
Shemon och Andreos var förundrade över
att de knappt fick någon fisk. Andreos sa:
– Zabdai drog en förbannelse över oss när han
brusade upp mot profeten på shabat.
Shemon svarade inte men kände att hans bror
hade rätt.
Ett par timmar efter midnatt började de ro
hemåt igen, trots att de knappast hade någon fisk med sig
hem. I de båtar som inte var Zabdais tycktes man ha fått fisk.
Det var mycket underligt och Zabdai var bister och fundersam.
De kom tillbaka till Kafr Nahum tidigt på
morgonen. Shemon och Andreos lade till med båten vid stranden och
började inspektera sina nät. Längre bort såg de en
folkhop stå vid stranden. Ibland förflyttade sig hopen ett
stycke och kom på så sätt allt närmare. Bröderna
stod i vattnet och sköljde näten när de såg att det
var Iesho och en skara män som såg ut som daglönare som
sakta närmade sig dem. Ibland stannade Iesho upp och talade till människorna
och därefter började han åter att gå, följd
av folket. Shemon och Andreos skyndade sig upp på stranden och hängde
näten på tork. Iesho kom fram till dem. Människorna som
följde efter Iesho trängde sig inpå honom och försökte
ta på honom. För att inte hela tiden bli trängd satte han
sig i båten och bad Shemon och Andreos att ro ut en liten bit. Sittande
i båten talade han till människorna på stranden. När
han talat färdigt sa han till Shemon:
– Ro ut på djupt vatten och lägg ut nätet!
Shemon svarade:
– Herre, vi har varit ute med alla båtarna och fiskat
hela natten utan att få något. Men eftersom du ber mig ska jag
försöka.
De rodde ut på djupt vatten, la ut nätet
och fick genast så mycket fisk att det knakade i nät och rep.
De vinkade till några män i en annan av Zabdais båtar,
för att de skulle komma och hjälpa till. Från de båda
båtarna drog de sedan nätet mot land och det var fyllt med så
mycket fisk att båtarna höll på att kantra. Shemon kastade
sig ner framför Iesho i båten och sa:
– Lämna mig herre, för jag är en syndig
människa. Men Iesho sa till honom:
– Var inte rädd! Från denna stund ska du fånga
människor.
Snart visste alla i fiskelaget vad som hade hänt
och Zabdai kom och inspekterade fångsten tillsammans med Yakhov och
Yohannan. Zabdai var mycket allvarlig. Han lyssnade sammanbitet på
Andreos som berättade vad som hade hänt. Iesho såg på
Zabdai som sa:
– Herre. Vi fick knappt någon fisk under hela natten.
Så liten har fångsten aldrig blivit förr. Och så
kommer vi tillbaka hit och på din anvisning kunde mina män fånga
all den fisk vi hade hoppats på att få i natt. Det är ett
stort tecken.
Iesho svarade honom:
– Zabdai, det ska aldrig mer hända att ni behöver
återvända utan fisk. Men jag behöver några av dina
män.
Han vände sig mot Shemon och Andreos.
– För att lära upp dem till människofiskare. De
ska följa mig och predika om Herrens rike för Israels förlorade
får. Också dina söner, Yakhov och Yohannan, ska jag ta
med mig.
Zabdai sa:
– Det får bli så, herre! Mina två söner
och Shemon och Andreos ska följa dig.
|
