Monoteismen

Islam och kristendomen föddes ur judendomen. Dessa tre religioner, de sk uppenbarelse­religionerna, räknas som monoteistiska till skillnad från t.ex. den indiska religionen, den grekisk-romerska hedendomen och den germanska asatron. Monoteismen yttrar sig i en tro på en unik personlig allmakt. Men de krishna-troende kan hävda att Krishna är en unik personlig allmakt samt att Brahma och andra himmelska gestalter motsvarar uppenbarelsereligionernas änglar. Hedningarna kunde ha hävdat motsvarande om Zevs/Jupiter och de asatroende kunde ha hävdat detsamma om Tyr. Vilken människa kan veta vem som uppenbarade sig som Krishna för indier, Zevs för greker, Jupiter för romare, Tyr för germaner och Den Stora Anden för indianer? Att människornas berättelser om den uppenbarade skiljer sig mycket åt, kan tillskrivas människors bristande förmåga att hålla sig till sanningen.

Det första av de tio budorden ska antagligen tolkas:

– Du ska inte ha någon annan herre utom mig. Människor skulle inte underordna sig bristfälliga och onda herrar och därmed öka dessa herrars bristfälliga och onda inflytande. Detta budord formulerades på Moses tid, men var lika aktuellt redan för Abraham ocb hebréerna. Dessa folkstammar accepterade inte de jordiska herrar som ville bli föremål för dyrkan, utan flyttade i onda tider till andra trakter, trogna endast sin himmelske Herre. Hebré betyder just någon som vandrar förbi och som inte hör hemma i den rådande samhällsordningen.

Efter uttåget ur Egypten, när Abrahams efterlevande med våld övertog Kanans land förföljdes kananéerna hänsynslöst. Som skäl för förföljelserna anfördes deras dyrkan av Baal. Men Baal är kananeiska och betyder Herren. Kanske hade kananéerna ursprungligen tillbett samma Herre som hebréerna? Senare förföljdes ammoniterna med motivet att deras religion, att offra småbarn till Molok (hebreiska för konung) var en styggelse för Herren. Men också hebréerna hade offrat barn till Herren. Hos dem hade det varit sed att till Herrens ära offra sin förstfödde son – även Abraham var på väg att offra sin son Isak när han stoppades av en ängel.

Människor har gjort mycket ont i Herrens namn, men har de någonsin haft i honom som herre? En herre är någon som blir åtlydd och åtföljd! – Nej, människornas herrar och ’gudar’ har alltid hetat Bekvämlighet, Rikedom, Prestig, Lystnad och så vidare. Och Hot, Hämnd och Våld tycks i alla tider ha dyrkats, åtminstone som 'halvgudar'.