Jag och Gud

Jag kunde inte tro på Gud som barn och på lågstadiet hade jag en sträng lärarinna som jämt var sur på mig av den anledningen. Mina skolkamrater försökte övertyga mig på väg hem från skolan: "Gud kanske finns på månen?"

Kristendomsläxorna kunde jag aldrig och jag lärde mig heller ingenting när jag fick sitta kvar för att läsa på. På mellanstadiet fick jag en kristen lärarinna som var sträng men rättvis. Men jag visste då och jag vet nu att jag aldrig kommer att kalla mig för kristen.

Jag minns att jag tyckte att det inte fanns någonting som behövde förklaras. Tills jag kom på att det var bra underligt att man fanns till: att jag kunde undra över saker och att jag hade vilja och frihet. Från den tiden började jag bli vad man kanske kallar för agnostiker.

Som vuxen var jag ofta nyfiken på evangelierna och Jesus, men när jag försökte läsa i Bibeln kom jag aldrig särskilt långt och blev inte mycket klokare. Med datorernas intåg föddes idén att formulera om evangelierna, så att de blev lättare att läsa. När jag var nöjd med alla fyra evangelierna började jag sammanfoga ett evangelieharmonium, en sammanställning av alla vittnesmål om Jesus och hans budskap. Studier i kultur, geografi och ekonomiska förhållanden från den tiden gav mig idéer hur textavsnitten skulle fogas samman till en kontinuerligt löpande berättelse.

Efter att ha filat och putsat på texten i flera år ansåg jag den färdig att publiceras på internet:

http://hem.passagen.se/iesho/iesho.pdf

Arbetet med berättelsen förde mig närmare Jesus och hans budskap och nuförtiden är han min enda auktoritet. Jag bedömer att han gjort de uttalanden och gärningar som finns med i min text. Och han är ingen lögnare, hycklare eller bluff. Därmed är ju saken klar. Har man förtroendet så har man. Allt som Jesus har sagt om Gud har blivit min egendom. Trots att jag har svårt för att tro på Gud, så att säga bara sådär, så kan jag tro på honom genom Jesus.