Andliga upplevelser

För mig är det en stor andlig upplevelse att läsa om Jesus och hans budskap och det är de andliga upplevelserna som jag helst vill skriva om. Men diskussionerna här på Passagen påminner mig om en annan andlig upplevelse som jag hade för c:a tjugo år sedan.

Jag levde ensam i en lägenhet med bullrande ventilationssystem och jag var nog inte alltid så lycklig. En natt började jag höra röster från ventilen i sovrummet. Jag försökte inte tolka in röster i bullret utan en klar och tydlig barnröst kallade familjärt på mig genom att använda mitt smeknamn.

För att göra en lång historia kortare: snart var jag omgiven av röster, personligheter med namn och karaktär, vilka förändrade min tillvaro och belastade min sociala situation. Detta är vad psykiatrin kallar för ”psykos”, och som så många andra med mina ”symtom” fick jag uppleva hur rösterna med tiden blev alltmer aggressiva och elaka: smädelser och förklenande tilltal som liknar de som förekommer här på passagen förgiftade mitt inre.

Men så en dag ingrep en ande av en helt annan sort, en allvarlig men varsam närvaro som skrämde bort de elaka demonerna och som frågade den enda kvarvarande ”debattören”, nämligen jag själv: ”Nå? Har du en själ?”

Befriad från demoner och attityder, andligt naken inför något mycket större än mig, vågade jag inte ens svara.