På Henry's Nite-Owl, "den enda lilla affären på den här sidan Bangor som håller öppet dygnet runt."11 , sitter stammisarna runt sitt bord.
Berättaren, pensionär och runt de sjuttio, är en av dem. Snön viner utanför. Plötsligt kommer en ung pojke inrusande med gråten i halsen och säger:
"Mr Parmalee, ...ni måste följa med. Ni måste ta med hans öl och komma. Jag står inte ut med att gå tillbaka dit. Jag är skraj."12
Det är Timmy, Richie Grenadines son, Richie är en av ortens försupna förtidspensionärer.
"...en stor fet man med dubbelhakor som skinkorna på en gris och fläskläggar till armar."13
Timmy berättar för Henry att något underlig har hänt hans far. Vad får vi först inte veta. Men när Henry, berättaren och en annan karl är på väg genom snöstormen till Richie så berättar han vad pojken berättat.
Vid ett tillfälle tidigare på året hade Richie fått en back med öl som inte hade varit riktigt bra. Trots det hade han druckit av det och två dagar senare när Timmy kom hem så hade han suttit framför TV:n med alla gardiner nerdragna. När Timmy tände lampan så röt Richie åt honom att släcka. När han närmar sig så märker han att Richie luktar
"...som en gammal ost som blivit kvarlämnad på köksbänken över veckoslutet."14
De närmaste två veckorna förflyter på ett liknande sätt. Richie sitter i vardagsrummet "...som en stor klump", och Timmy köper öl som han ställer på bordet.
Det visar sig att Richie håller på att förvandlas till en grå slemmig massa. Och dagen då novellen utspelas så har Timmy sett sin far förtära en rutten katt. Det blev för mycket för honom och han sprang iväg till Henry's.
Vid det här laget har berättaren och de andra nått fram till Richies hus och börjar gå upp för trapporna. Stanken är outhärdlig. Väl framme vid lägenhetens dörr knackar Henry med kolven på den .45:a som han brukar förvara under disken för säkerhets skull sedan han började ha dygnet runtöppet.
När Richie svarar så beskrivs hans röst "...som när någon talar med munnen full av njurpudding."15 Efter ett kort samtal så kommer Richie utrusande och berättaren flyr tillsammans med Bertie, den andre stamgästen. De hör Henry skjuta tre skott och sedan inget mer. Richie beskrivs här som en människoliknande grå massa. Och han lämnar ett spår av grått slemm efter sig.
Novellen slutar då berättaren och Bertie sitter på Henry's Nite-owl och väntar på vad som skall komma in genom dörren "Jag hoppas det blir Henry. Det hoppas jag verkligen."16

1. Analys: Grått slemm eller...

I den mån det finns något typiskt för King så bör nog denna novell räknas dit.
Vad den på ett undre plan uttrycker är något så trivialt som skräck för baciller.
"Det var en kille en gång som sa att det räcker med ett pyttelitet hål för bakterierna att komma in och åstadkomma de mest förbannade underliga saker."17
Vad Richie Grenadine håller på att förvandlas till är just en stor bakterie.
"...och mitt emellan de bägge paren av ögon löpte en vit trådig linje där man kunde se någon slags skärt, pulserande kött, som ett snitt i buken på en gris.
Den höll på att dela sig, förstår ni. Den skulle dela sig i två."18

a. miljön:

De flesta författare har sina favorit miljöer. För både King och Lovecraft är detta New England, nordöstra USA, men där lovecraft föredrar Massachusets och där har skapat flertalet fiktiva orter19 så har King en dragning åt Maine och trakterna av sin hemstad Bangor. Där har han bland annat skapat orterna Castle Rock och Salem's Lot. Även denna novell utspelar sig i Bangortrakten, i någon liten håla.
Just småstaden är ett av Kings karakteristiska drag. Här ligger det amerikanska samhället som mest öppet, här är den amerikanska drömmen som mest sårbar.
I Grått slemm eller... är Richies hus nästan isolerat av en frukansvärd snöstorm. Detta plus det faktum att Richie inte har några nära vänner gör att hans "förvandling" kan förtlöpa utan några problem.

b. karaktärena:

King är, till skilnad från Lovecraft, en ganska god personkännare. Vad som för fram hans berättelser är ofta den kunskap om individens inre som han besitter. Kings karaktärer har en bakgrund och en personlighet.
Här liksom i Erich Zanns musik har berättaren en underordnad roll. Han tar inga avgörande beslut, utan fungerar mest som en iaktagare och just berättare.
De som däremot får stort utrymme är Richie och Henry, ägaren till ortens dygnet runt öppna butik.
Richie är redan innan han "förvandlas" en ganska otrevlig person. Alkoholiserad, fetlagd och auktoritär mot sin son. Altså den sortens person som King gärna låter "förvandlas".
Henry är däremot mycket sympatisk. Detta medför att novellen får ett drag av kampen gott/ont dock med en mycket oviss utgång.

c. skrivsättet:

King nyttjar här vad han själv har kallat ett "Alfred Hitchcock-slut"20 Alltså ett slut som är så tvetydigt att läsaren själv blir tvungen att gissa hur det gick. Detta är en mycket vanlig gimmick för King.21
King brukar ofta asossiationer som till exempel när han skall beskriva lukten hemma hos Richie, det är som"...ett ciderbryggeri om sommaren..."22 .