[ Gröna stubbens vapenrulla ] [ Förteckning över ofrälse släktvapen i bruk idag A-C D-K L-R S-Ö ] [ Äldre vapen A-C D-K L-RS-Ö ] [ Frimurarvapen ]

Ladenvall Sköld: I fält av silver ett blått halster och däröver en med tre femuddiga stjärnor av silver belagd blå ginstam. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två oxhorn av silver och mellan dem en stav av silver omslingrad av en blå orm med röd tunga. – Gunnar, chefsöverläkare, Borås, 1992. SVR 458/93.
Landahl Sköld: I svart fält en tupp av silver med röd beväring åtföljd av en ginpost av silver med tre röda malteserkors i stolpe. Rött och svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, rött, silver, svart. Hjälmprydnad: En röd sädeskärve mellan två oxhorn, dexter svart och sinister av silver med röd bjälke. – Sven, redaktör, Lomma, 1967. Härstammar från Anders Svensson som 1627–63 ägde Stora Åby, Landa. SVR-108-67.
Landgren Sköld: I blått fält en bjälke av silver belagd med tre röda ringar. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått lejon med beväring av guld med båda tassarna hållande en röd ring. – Efterkommande till civilingenjör Ivar Olof Daniel (död 1917), 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.49.
Lanestedt Sköld: I rött tre pilar av guld lagda två i kors och ett stolpvis samt överlagda med en kvarnsten av silver med ett rött möllejärn. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två tjurhorn, dexter av guld och sinister rött. – Arne, lantbrukare, fil. mag., Herrestad, Uddevalla, 1977. Medges åt släktingar med namnet. Äldste kände stamfader är Jon (född ca 1630), bonde i Laneberg, Herrestad. SVR 233/78.
Lange Sköld: Delad i grönt, vari en arm framskjutande ur ett framskjutande moln och hållande en merkuriestav, allt av silver, och silver, vari en korg med blad och frukter på en stam, allt av guld. Grönt och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett sittande rött lejon krönt av en krona av guld mellan två vingar, delade dexter i blått och silver och sinister i silver och blått. – Känt för Johan (1685–1768), landshövding, bosatt på Gullmarsberg, Skredsvik. På handmålat vapen i bibel skänkt till Trökörna kyrka. VB nr 6, s.28ff.
Lange Sköld: En vildman stående på mark och med höger hand stödjande sig på en nedvänd klubba. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman med klubba över axeln. [Tinkturer okända.] – Vapnet återgår sannolikt på ett lacksigill belagt hos en förfader 1722; exlibriset har nämligen texten ”mons:r Johan 1722”. Exlibris för Per-Adolf, rektor, Västervik, senast 1920 (han dog detta år). Stolts exlibrissamling.
Lange från Våmhus. Sköld: I blått fält tre stolpvis ställda rågax av guld, ordnade två över ett,  och däröver en röd ginstam belagd med ett flätverk av guld bestående av fem balkvis och fem ginbalkvis gående strängar. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, guld, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: Två uppskjutande blåklädda armar, i händerna hållande tre rågax av guld. Valspråk: Rätt och sanning. – Sven-Erik, major, Kalmar, 1951. Medges åt syskonen. Namnet antogs av farfadern Per Axel 1886. SVR-2-63, SSK 1984, s.234. Släktens äldste kände stamfader är Hård Erik Ersson (född 1642) i Våmhus. Följande generationer användes särnamnet Ask (SSK).
Lansenfeldt Sköld: Delad i blått, vari två sporrklingor av silver, och silver, vari en blå ekkvist med två blad och ett ollon. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En på armbågen ställd harneskklädd arm hållande en lans av silver med vimpel delad i blått och silver. – Per-Anders Gustaf, köpman, Göteborg, 1968. Medges åt dennes fyra bröder. SVR-117-68.
Lansier Sköld: I fält av silver en svart vinge och en svart fyrkant vari en fyrbladig ros av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande vingade svarta lansar med spetsar av silver och däremellan en fyrbladig ros av silver. Valspråk: Victis parendum est. – Christophe, konstnär, Lund, 1989. SVR 404/89.
Lappalainen Sköld: I fält av guld tre svarta avbarrade furor uppväxande från ett uppskjutande svart berg belagt med en plogbill av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Tre bladförsedda rågax av guld uppväxande ur en krans av kopplade femuddiga stjärnor av silver. – Bröderna, Urpo, fd lågstadielärare, Suonenjoki i Finland, och John, fd ostmästare, Danderyd, 2001, medges till släktmedlemmar. Släktens äldste kände stamfader är Olli, vars son Lauri Ollinpoika L., känd 1641–58, var bonde i Mantina i Varpaisjärvi i Kuopio län i Finland och efterträddes av sin brorson Pekka Heikinpoika L., känd 1658–90, ff ff ff ff f till vapenantagarna. Gröna stubbens vapenrulla.
Larsson Sköld: I rött fält två uppåtvända och nedanför dem en nedåtvänd treblading, deras stjälkar förenade på så sätt att stjälkarna från de båda övre leder runt dem på utsidorna och sedan förenas i sköldmitten med stjälken från den undre, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande rött oxhuvud med beväring och nosring av guld. – Lars, [yrke? bostadsort?], (senast) 1970. Stolts exlibrissamling.
Larsson Sköld: I silver två smala stolpar och två smala bjälkar inom en bård, allt rött [och förenat]. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd uggla belagd med en ros av silver. – Kristian, juris stud., Malmö och Leeds, England, 1975. SVR 208/75.
Larsson Lennart, Kalmar, 1993. Se Metzler.
Lauenheim Sköld: I blått fält en borg med centraltorn åtföljt av två femuddiga stjärnor, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guldhermelin. Hjälmbindel: Guldhermelin och blått. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer av guld. – Jan-Christer, banktjänsteman, Bryssel, 1995, medges åt föräldrarna. SVR 484/95.
Laurell se Skånberg.
Lauricella Sköld: I fält av purpur en gående ödla av guld med blå beväring över en av en strålskura bildad stam av guld. Hjälmprydnaden övergår baktill i ett hjälmtäcke av guld med foder av purpur. Hjälmprydnad: En uppstigande ödla av guld med blå beväring hållande en grön lagerkvist med röda bär. Valspråk: Tiden är den eld som förtär oss. – Lucas B, BSc, Lidingö (sedermera Sundbyberg), 2001. Släkten kommer från Italien. VB nr 56, s.149.
Lavin Sköld: Tre stolpvis i balk ställda liljor. [Hjälm och tinkturer okända.] – Birgit, [yrke/titel? bostadsort?], (senast) 1945. Stolts exlibrissamling.
Leffler (Georg Lefflers släkt). Sköld: I fält av [metall] ett grönt palmträd uppväxande från ett svävande berg (enligt SSK nödvändigtvis [bestående av] tolv spetsar ställda sju och fem [läs: fem och sju]). Hjälmprydnad: En uppväxande palm. Valspråk: Explora veritatem. – Känt från sigill [när? använt av vem? var?]. Heraldiserat 1948. Borgerliga vapen, SSK 1950. Ett exlibris för Johan Albert (död 1929), professor, Stockholm, har vapnet med nämnda hjälmprydnad och valspråket, och där syns att berget är svävande (och något bestämt antal spetsar föreligger inte där). Stolts exlibrissamling. Släkten ursprungligen från Breslau i Schlesien, inkommen 1655 eller kort därefter (SKK).
Leiborn se Hansson.
Leidesdorff Sköld: I fält av [metall] en stegrande häst och däröver en ginstam belagd med tre metkrokar. [Hjälm och tinkturer okända.] – Adolf Edward Alexander, ryttmästare, Stockholm, (senast) 1945. Stolts exlibrissamling.
Leijonstierna Sköld: I rött fält två motvända tillbakaseende lejon gemensamt hållande en sjuuddig stjärna, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En tveeggad yxa mellan två morgonstjärnor, allt av silver. – Ola, anställd vid NCC, Hässleholm, 1998. Uppgift från Johann Trollencrona, Ballingslöv, 2001.
Lejonborn Sköld: I rött ett upprest tillbakaseende lejon av guld på vars rygg ett stående barn av silver med höger hand i lejonets gap och vänster hand gripande om lejonets svans. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två oxhorn av silver en blå rundel med åtta virvelsnitt motsols i blått belagt med en åttauddig stjärna av silver. – Ola, fotograf, Kalmar, 1991. SVR 427/92.
Lekholm Sköld: I blått fält ett andreaskors av guld i de tre övre korsvinklarna åtföljt av en hästsko av silver med utåtvända skänklar och i den nedre korsvinkeln av en ring av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande blåklädda underarmar av silver i kors hållande varsin värja av guld med blått fäste. Valspråk: För framtiden i nuet. – Carl Gustaf, 1:e museiintendent, fil. lic., RNO, Bjärred, 1999. Medges åt efterkommande till namnantagaren, Anders Fredrik (1810–1839), bysmed i Hovsta by, Hovsta. Efter vederbörlig differentiering även åt kognatiska efterkommande som upptagit släktnamnet. Släktens äldste kände stamfader är Jon Persson, som genom gifte 1696 blev skattebonde i Husön, Norrbyås. Namn som tidigare burits på släktlinjen är Sörman, Natt och Ringqvist. Gröna stubbens vapenrulla, SVR 587/2000.
Lembke Sköld: I blått fält ett lamm av silver med höger fot hållande en stång [av guld] med en röd tvåflikig fana belagd med två korslagda svärd av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel i silver, blått, guld, rött, silver och blått. Hjälmprydnad: Sköldens lamm uppstigande och hållande fanan med båda framfötterna. – Känt från 1700-talets första hälft [även till tinkturerna?], närmare bestämt i en reliefåtergivning för Johannes (1686–1746), medicine professor och rektor för universitetet i Greifswald, i Greifswalds domkyrka. Borgerlig släkt från Barth i Pommern, känd från 1461, inkom till Ystad med Johannes brorson Christian (1714–57). SVR 592/2000.
Lernfelt Sköld: I fält av [metall] ett ormomslingrat antoniuskors, med ormen sinistervänd. Hjälmprydnad: Tre strutsfjädrar. [Tinkturer okända.] – Nils, tandläkare, Uppsala, (senast) 1948. Stolts exlibrissamling.
Liberg jfr Stéen.
Lidgren Sköld: I rött fält en båt under två i bjälke ställda franska liljor inom en enkel liljeinfattning, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En stående naturfärgad svan med lyftade vingar och om halsen en kedjeförsedd krona av guld. Valspråk: Audendo atque agendo. – Hans, civilingenjör, Sjöbo, 1992, medges åt efterkommande till fadern Helge A. (född 1923). SVR 442/93.
Lidmalm Sköld: En brinnande bevingad fackla och däröver en ginstam belagd med tre rundlar... Hjälmprydnad: Två vingar, vardera belagd med tre i stolpe ordnade rundlar, och mellan dem en brinnande fackla... [Tinkturerna efterlyses!] – Gunnar, civilekonom, 195(1). Sv. Exlibrisföreningens årsbok 1950–51, s.59.
Lidman Sköld: I grönt fält en bergsmansslägga och ett bergjärn i kors och däröver två i bjälke ordnade plogbillar, allt av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande grönklädd man med högra handen hållande en bergsmansslägga och med vänstra en plogbill, allt av silver. Valspråk: Semper idem. – Efterkommande till köpmannen Anders Gustaf (död 1918), senast 1950. Berghman, s.49.
Liljebladh Sköld: I rött två med blad uppväxande och korsade liljestänglar av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två liljestänglar såsom i skölden. – Alf, konstnär, Saltsjöbaden, 1980. SVR 272/82.
Linander Sköld: Kvadrerad; första och fjärde fältet av guld, vari tre blå lindblad ordnade ett över två i trepass, andra fältet blått vari tre bjälkar av guld, och tredje fältet blått, vari en balk schackrutad i guld och blått. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre blå strutsplymer gemensamt belagda med tre lindblad av guld ordnade ett över två i trepass. – Bröderna Frans och Erik, Malmö, 1979. SVR 248/79.
Lind Sköld: I blått fält övre halvan av en rundel åtföljd i ginstammen av två femuddiga stjärnor, allt av guld, och nedan av tre uppskjutande avstötta stolpar av silver, den mellersta störst och uppskjutande i rundeln. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Två korslagda lindkvistar av guld med vardera fem blad. – Bob B, arkeoastronom och diplomerad homeopat, Oxie, 2001. SVR nr 626/2003; VB nr 56, s.149.
Lindahl Sköld: Kluven, 1. ett stolpvis ställt svärd, 2. en från skuran framkommande örn. Hjälmprydnad: En örn. [Tinkturerna okända.] – D, 1951. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Lindblad Sköld: I guld ett balkvis ställt grönt lindblad. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppresta och motvända lejon av guld gemensamt hållande en lans med guldspets. – Kaj, Göteborg (sedermera Jönköping), 1976. Härstammar från Jonas Lind (död 1786), soldat i Värends Nöbbele. SVR 274/82, SHFs medlemsregister.
Lindblom Sköld: I fält av guld ett svart patriarkalkors. [Hjälm okänd.] Valspråk: Integre ac libere. – Jacob Axelsson Lindblom (1746–1819), ärkebiskop, 181(8). Berghman, s.50, Kungl. Serafimerorden, s.226.
Lindegård Sköld: I fält av guld tre svarta stickkors, ordnade två över ett. [Hjälm okänd.] – Sven, biskop i Växjö, 196(4). HT 64, s.186.
Lindehammer Sköld: I fält av silver en uppväxande grön lind med stammen på båda sidor åtföljd av en utåtvänd svart hammare. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En grön lindgren. – Gunnar Emil, försäljningschef, Köpenhamn, Danmark, 1986. Efterkommande finns i Sverige. Uppgift från Günter Cylius, Vellinge, 2001.
Lindgren Sköld: I fält av guld tre gröna lindblad, vilkas stjälkar är gaffelkorsformigt förenade, inom en grön bård. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre gröna lindblad såsom i skölden, mellan två vesselhorn av guld. Valspråk: Pro aris et focis. – Carl Hjalmar, köpman, senast 1942. Berghman, s.50. Sonen(?) Uno använde vapnet i exlibris 1942.
Lindh Sköld: I silver ett ginbalksvis ställt grönt lindblad belagt med ett likarmat (grekiskt) kors av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En ruvande duva av silver i näbbet hållande i stjälken till ett lindblad såsom det i skölden. Valspråk: Gud är kärleken. – Nils, kemigraf, Vä, 1998. SVR 571/99.
Lindhe Sköld: I blått en sparre av guld, belagd med åtta röda lindblad, över ett grekiskt akroterion av guld, allt under en ginstam av guld belagd med en svart cirkelpassare, vars uppvända ben förlänger sparrens vinkellinjer, åtföljd ovan och på vardera sidan av ett rött mantuanskt kors. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. (Skölden flankerad av två hägervingar av silver.) Hjälmprydnad: En uppväxande svart örn med från hjässan sex uppskjutande naturfärgade påfågelfjädrar. Valspråk: Innocue vivito. – Casimir Sparre Lindhe, teckningslärare, Malmö (sedermera Limhamn), 1983. SVR 298/83.
Lindholm Sköld: Delad, 1. en uppskjutande sol, 2. tre stolpvis i bjälke ställda kornax med vardera två stjälkblad. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon hållande två kornax på strån. Valspråk: Verka medan dagen är. – Erik M, 1952. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Lindholm Sköld: En bjälke belagd med en antik lampa och åtföljd av fyra järntecken, ordnade parvis i bjälke. Hjälmprydnad: Tre uppväxande stånd med nejlikor(?) på stjälkar. – Godvig, 1953. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Lindholm Sköld: I blått ett bomärke bestående av en tyrruna (uppvänd pil) och en varghake [över]lagd liknande bokstaven N, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En blå tyrruna mellan sex sädesax av guld, tre på vardera sidan. – Carl, ryttmästare, fil. mag., Simrishamn, 1979. Äldste kände stamfader är Nils Nilsson, åbo i Tiarp, Vapnö, i början av 1700-talet. SVR 246/79.
Lindholm Sköld: I svart fält ett stolpvis ställt svärd åtföljt på vardera sidan av två i stolpe ställda lindblad, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En fransk lilja av guld med avhuggen fot. – Kjell R., avdelningsdirektör, Kungsängen, 1989. SVR 408/90.
Lindman från Lindrum. Två skilda vapen har antagits på olika släktgrenar, det senare medgivet hela nu levande släkten. (1) Sköld: Kvadrerad med första och fjärde fältet delat av en vågskura i blått, vari ett uppskjutande järnmärke av guld, och fält, upprepade gånger [på serafimerskölden sju respektive nio] delat av vågskuror i silver och blått, samt andra och tredje fältet blått vari ett genomgående kors av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: I arbete för fosterlandet. – Arvid, f.d. statsminister, 19(09–16). Berghman, s.51, Kungl. Serafimerorden, s.430. [Vapenförslag gavs 1909. RHÄ:s diarium.] Av hans efterkommande fortlever en adopterad gren. – (2) Sköld: I fält, delat i blått och guld, en lind inom en bård, allt av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå varg med röd beväring, i höger tass hållande en lindkvist av guld med tre blad. Valspråk: Ex stirpe genus omne futurum florescet. – Bengt, civiljägmästare, Tranås (kusins sonson till ovannämnde Arvid), 1999, med medgivande för övriga efterkommande till namnantagaren, kyrkoherden i Mjöbäck Arvid Lindman (1670–1741), att föra samma vapen. Släktens äldste kände stamfader är dennes farfar Arvid, bonde i Lindrum, Ölsremma, vars son föddes omkring 1635. SSK 2000. Gröna stubbens vapenrulla.
Lindquist Sköld: Delad i blåttt, vari två i bjälke ställda falkbjällror av silver, och gråverk. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå jakthund med röd beväring mellan två hjorthorn av silver. Valspråk: Facere aut mori. – Thorvald, överste, Malmö, 1963. SVR-26-63.
Lindquist Sköld: Kluven i guld, vari en blå lyra, och blått, vari ett avslitet griphuvud av guld med röd krona och beväring. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter blå, sinister av guld, vardera belagd med ett lindblad av motsatt tinktur. – Carl-Gustaf, Woodland Hills, USA, 1984. Äldste kände stamfader är Sven (1698–1771), husman i Fjälkinge. SVR 316/84.
Lindqvist jfr Stéen.
Lindqvist Sköld: I fält av silver en störtad svart sparre ovan åtföljd av en stolpvis ställd svart hammare med rött skaft. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande röd lindkvist med tre blad mellan två oxhorn av silver, vartdera belagt med en svart sparre. Valspråk: Till vägs ände. – Börie, ingenjör, Höllviken, 1999. Medges åt efterkommande till Lars Erik (född 1826 i Mo), plåtslagare i Falun. Gröna stubbens vapenrulla.
Lindqvist (Anjou) Sköld: Delad i silver, vari ett svart avhugget hästhuvud med röd beväring, och rött, vari två i kors ställda smideshammare av silver. Rött och svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre stolpvis ställda signalstavar (runda skivor av silver med grön bård och svart/rött handtag av SJ-typ). – Hilding, f.d. SJ-tjänsteman, Linköping, 1999. Släktnamnet kommer från hans mor, faderns namn var Anjou och vapnet utgör också en differentiering av vallonsläkten Anjous vapen. SVR 573/99.
Lindroth Sköld: I fält av guld tre fallande röda lindblad, ordnade två över ett, över en blå stam bildad av en vågtoppsskura med vågtopparna brytande åt sinister. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sjöorm av guld liggande på rygg och bitande sig själv i stjärten, denna inåtböjd och övergående i ett rött lindblad. – Syskonen Ingemar, transportchef, Borlänge, Björn, säljare, Brunflo, Margareta och Ulla-Stina, ca 1985. Uppgift från Jan-Erik 1999.
Lindskog Sköld: I guld ett uppskjutande treberg och däröver fyra lindblad ställda i andreaskors med stjälkarna förenade, allt grönt. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fyra gröna linblad såsom i skölden mellan två oxhorn av guld. – Folke, köpman, Göteborg, 1980. Medges åt efterkommande till farfadern, Axel Anders Rudolf (född 1829), kyrkoherde i Sövestad. SVR 275/82.
Lindskog Sköld: I rött två lindblad med spetsarna mot övre sköldhörnen över en sporrbygel med korsavslutning uppåt, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande rött hästhuvud med man och seldon av guld och halsen belagd med ett lindblad av guld. – Magnus, sektionschef (sedermera utredare) på HSB, Malmö, 1993. Medges åt fadern Tommy, obduktionstekniker, Malmö. Namnet antogs av sistnämndes farfar Alfred Jönsson när han blev husar i Malmö 1901. Egen uppgift 1999, SVR 575/99.
Lindskoug Sköld: I fält av silver tre gröna lindar, ordnade två över en. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett grönt korsat kors med spetsig fot. – Efterkommande till byggmästaren Per (död 1916), 1935. Borgerliga vapen (RA), Berghman, s.51.
Lindström Sköld: I blått fält ett genomgående utböjt kors med i vardera korsvinkeln ett utväxande linblad, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppväxande lindblad av guld mellan två uppskjutande utåtvända blå drakhuvuden med röda tvekluvna tungor. – Erik Mattias, juris stud., Lund, 1991, medges åt efterkommande till Mathias Anders (född 1839), kommunalordförande, Mörbygård och Väsbygård. Släkten härstammar från Olof Olofsson Lindström (1695–1769), bonde i Vallentuna. SVR 433/92.
Ljung Sköld: I fält av guld en femgrenad grön ljungkvist med röda blommor. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – Hilding, Norrköping, 1962. Samlarnytt 7–8/1963, s.10.
Ljungberg Sköld: I grönt fält en hök av silver med beväring av guld, i höger klo svingande ett stridsgissel av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En tunna av guld mellan två vingar av silver belagda med två av vågskuror bildade gröna bjälkar. Valspråk: Vincit omnia veritas. – Thorbjörn, fil. kand., Båstad, 1990, medges efter samtycke åt släktmedlemmar. SVR 414/90.
Ljunglöf Sköld: Ett stickkors över ett fallande blad samt på vardera sidan om dessa märken en uppåtriktad blixt. [Hjälm och tinkturer okända.] Valspråk: Cum Deo. – Mats, diakon, Göteborg, (senast) 1971. Stolts exlibrissamling.
Ljungquist Sköld: I rött fält en ginbalksvis ställd ljungkvist åtföljd av två sexuddiga stjärnor, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande rött lejon hållande ett svärd och vågskålar av silver. Valspråk: Archi sofias, fobos kuriou (grekiska 'Vishetens början är att frukta Herren'). – Thomas, Bryssel, Belgien, 2002. Medges till släktmedlemmar härstammande från hans ff ff f, skomakarmästaren Sven (1766–1841), Ljungarum/Jönköping. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff Bengt Liungwall, i början av 1700-talet boende på torpet Bommen under Ryhov, Ljungarum. VB nr 56, s.149.
Ljusterdal Sköld: I svart fält en störtad spets av guld belagd med en uppskjutande svart treudd med rött skaft. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre uppskjutande svarta treuddar med röda skaft. – Gunnar, redaktör, 1963. Medges åt namnbärande släktmedlemmar. Äldste kände stamfader är Lars Larsson, omkr. 1700 bonde i Ginka, Östervåla. SVR-72-65.
Lockman Sköld: Delad av en smal bjälke av silver bildad av vågskuror i blått och rött samt med tre propellrar av guld ordnade två över och en under bjälken. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: En propeller av guld mellan två vesselhorn, dexter blått med röd mynning och sinister rött med blå mynning. – Carl Johan, ingenjör, Danderyd, 1988. Äldste kände stamfader är Daniel Jansson (1749–1817), landbonde och brukare av Inholms prästbord, Bjärtrå. SVR 370/88, SSK 1989, s.200 [vari det verkar som om vapnet vore hela släktens].
Loguercio Sköld: Delad av en tretandad tandskura i rött, vari en ros av silver, och silver, vari två från skurans nedåtriktade spetsar nedhängande röda vindruvsklasar. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande röd åsna med beväring och betsel av guld hållande en röd vinkvist. – Mariella Loguercio Hillding, studerande, Örebro (sedermera personalassistent, Sundbyberg), 1997. Släkten från Italien. Gröna stubbens vapenrulla.
Lorentz Sköld: I rött fält en borg av silver stående på en uppskjutande svart kulle och däröver en strålande sexuddig stjärna av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande kräkla av silver mellan dexter ett framifrån sett svart segelfartyg med segel av silver och röd vimpel, samt sinister en pil av silver, dessa föremål solfjädersformigt ordnade [alt. ska ordningen vara spegelvänd, utifall inte courtoisie tillämpats i exlibriset, alltså med sinistervänd kräkla i så fall.] – Justus W., direktör, Täby, (senast) 1978. Stolts exlibrissamling.
Lottberg jfr Mattsson.
Luckmann Sköld: I fält av guld en halv svart dubbelörn med röd beväring och därunder tre fyrbladiga rosor, ordnade två över en. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sköld delad i silver och rött mellan två oxhorn av guld, vartdera besatt [på framsidan] med tre röda rosor. – Jesper, Kvidinge, 1989, medges åt efterkommande till Christian, direktör, som kom från Lübeck till Göteborg vid 1800-talets slut. SVR 399/89.
Lukic Sköld: Medelst en av vågskuror bildad balk av silver delad i rött, vari ett patriarkalkors av guld, och svart, vari ett [balkvis ställt] svärd av guld. Rött och svart hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Ett patriarkalkors mellan två svärd, allt av guld. Valspråk: Cum verbis et gladio (latin 'Med ord och svärd'). – Voje, överläkare, Huskvarna, 2003. Medges till släktmedlemmar. Släkten härstammar från Kroatien. VB nr 58, s.209.
Lundberg Sköld: Genom en palissadskura med fem spetsar uppåt delad i rött och guld över en svart stam bildad av en trebergsskura. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart domstav mellan två utåtvända byahorn av guld ställda på munstyckena. – Lars, jur. kand., Lund, 1980. SVR 273/82.
Lundbergh Sköld: I fält av guld en ryttare i karolineruniform ridande på en häst gående på en av en bågskura bildad stam, allt blått. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En harneskklädd blå arm [ställd på armbågen] med obehandskad hand svingande en sabel med rak klinga av guld. – Känt från 1808, fört i signet av Nils Lundbergh (1783–1840), rusthållare, Djurkälla gård, Väversunda. Heraldiserat och återupplivat 1998 på initiativ av dennes ss ss Hans, överstelöjtnant, RSO, RVO, Djurkälla gård. Släktens äldste kände stamfader är kvartermästaren Jonas Lundberg (1670/73–1725) i Yxstad i Rogslösa socken (idag Källstad). Gröna stubbens vapenrulla.
Lundblad Sköld: I blått en sänkt sparre av guld åtföljd av tre hästskor av silver med uppvända skänklar. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, blått, guld, blått. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer av guld. Valspråk: In arduis mens aequa. – Peter, ingenjör, Sthlm, 1974. Medges åt efterkommande till kvartermästaren Jonas (född 1744). Äldste kände stamfader är Nils Arvidsson, som 1644 var åbo på Ödegården, Ugglum. SVR 207/75.
Lundén Sköld: I svart en mungiga av silver åtföljd ovan av två lundstjärnblommor (stellaria nemorum) av silver med röda blombottnar och ståndare. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande svart grip med röd beväring hållande en mungiga och med vardera vingen belagd med en blomma såsom i skölden. – Sture, börsmäklare, Älvsjö, 1984, medges åt namnbärande släktmedlemmar. SVR 319/84.
Lundgren Sköld: I fält av silver ett av grenskuror bildat gaffelkors åtföljt i den övre vinkeln av en ros och i vardera av de båda nedre av två liljor, ordnade över varandra, allt blått. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå vinkelhake ställd med handtaget liggande och bladet på dexter sida, uppåtvänt. Valspråk: Rätt framåt. – Tore, sågverkschef, Sundsvall, 2002. Medges till släktmedlemmar av namnet. VB 55, s.112.
Lundin Sköld: I blått fält fem ekar av silver, ordnade två över en över två. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett solur av silver. Valspråk: Alltid lojal. – Efterk till Carl Reinhold (död 1903), grosshandlare, senast 1950. Berghman, s.52.
Lundquist Sköld: Medelst en tinnskura delad i guld, vari tre i bjälke ordnade röda sköldar, och rött, vari en störtad plogbill av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En störtad plogbill av guld mellan två vesselhorn, dexter delat i guld och rött med röd mynning och sinister i rött och guld med mynning av guld. – Per Gotthard (Gotte), konstnär, 1935. Borgerliga vapen (RA), Berghman, s.52.
Lundqvist Sköld: I grönt fält en genomgående ruta av silver belagd med tre gröna lönnlöv med gemensam stjälk. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre gröna lönnlöv på gemensam stjälk uppväxande mellan två horn, delade dexter i silver och grönt, sinister i grönt och silver. – Bengt-Göran, [yrke?], Grästorp, 1967. Kolorerat exlibris i J. Waslings samling, samt årtalsuppgift i Stolts exlibrissamling.
Lundvik Sköld: Delad i silver, vari ett dextervänt avhugget rött älghuvud och rött, vari två korslagda uppvända bergsmanssläggor av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd bergsmansslägga av silver mellan två röda älghorn. – Ättlingar till Per (1752–99), byggmästare vid Forsbacka bruk, Valbo, 1952, enligt intyg av den 19 januari av H.J.S. Kleberg. Uppgift från Anita Lundvik-Svärd, Stockholm 2000. Släkten härstammar från Lund i Årsunda socken i Gästrikland. Om släkten, se SSK 1938.
Lyshöi Sköld: I rött fält ett uppskjutande påskljus med låga, allt av silver och med ljuskrets och spikar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En lans av guld med röd spets uppskjutande mellan fyra spikar av guld, två på vardera sidan. – Rolf, läroverksadjunkt, Strängnäs, 1964. SVR-75-65.
Lyth Sköld: Ett hjärta. Hjälmprydnad: Ett mantuanskt kors. [Tinkturer okända.] – Känt från 1704 på glasmålning för Mårten Lüt (född 1661), skeppare och hemmansägare i Bunge, i Gotlands fornsal. Släktens äldste kände stamfader är dennes farfar Pieter Lyth (känd från 1614, död senast 1653), köpman i Visby. SSK 2000.
Lyttkens Sköld: I fält av silver tre fyrbladiga röda rosor med bladlösa stjälkar, ordnade två över en. (Rött hjälmtäcke fodrat med silver.) Hjälmprydnad: Tre fyrbladiga röda rosor på uppväxande gröna stjälkar med blad. – Belagt i exlibris från 1913 för August (född 1845), byråchef, Stockholm, Ragnar (född 1887), civilingenjör, stadsingenjör, Halmstad, och Harald (född 1889), 1:e marinläkare, Kalmar. Stolts exlibrissamling.
Långarydssläkten se Åhrén.
Låstbom [Här okänt.] – Korrespondens med Riksheraldikerämbetet angående Låstboms vapen ägde rum 1922. RHÄ:s diarium.
Löfgren Sköld: Delad i rött, vari två stolpvis i bjälke ställda (lind)kvistar av silver med vardera tre blad, och silver, vari ett avhugget dextervänt rött tjurhuvud med beväring och nosring av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande dextervänt rött tjurhuvud med beväring och nosring av guld. – Ivan, [yrke? bostadsort?], (senast) 1942. Stolts exlibrissamling; VB nr 1, s.6.
Löfström från Gävle. Sköld: Genom sparrsnitt tre gånger delad i silver och grönt samt med ett brinnande hjärta av silver i den gröna sparrens vinkel. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett grönt björklöv uppväxande från en av vågskuror bildad bjälke av silver. – Gunnar, direktör, Linköping, 1974–8(8), medges åt efterkommande till Ivar Bernhard (död 1921), kamrer, Gävle. Magnus, direktör, Monaco, som bytt namnet mot sin hustrus släktnamn Morgan, för i stället för det brinnande hjärtat en sol av guld (en rundel med åtta spetsar). (Hjälmbindel: Silver, grönt, guld, grönt, silver, grönt.). Äldste kände stamfader är Börje Larsson (Hvass) (död 1686), rådman i Malmö. SVR 352/86, 366/88, SSK 1992, s.168.
Lönn Sköld: I silver ett genomgående blått andreaskors belagt med ett rött lönnlöv belagt med ett utböjt latinskt kors av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett utböjt latinskt kors av silver omslingrat av en blå orm. Valspråk: Ora et labora. – Adrian Natanael, direktör, Göteborg, 1968. SVR 182/74.
Lönne Sköld: Delad i guld, vari tre stolpvis i bjälke ställda röda rågax, och rött, vari ett lönnlöv av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött rönnlöv framför tre rågax av guld. – Christian, civilekonom, Malmö, 2000. SVR 591/2000.
Lönnebo Sköld: Delad genom inböjt mantelsnitt av rött och silver, vari ett stolpvis ställt rött svärd. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: O altitudo. – Martin, biskop i Linköping, 198(0). HT 64, s.185.
Lönnermark Sköld: I fält av silver ett rött kors överlagt en kräkla och en palmkvist i kors, båda blå. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Herren är herden. – Lars-Göran, biskop i Skara, 198(9). HT 64, s.185.
Löwenbalk Sköld: I guld ett blått dubbelsvansat upprest lejon med röd beväring över två sänkta blå balkar. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått dubbelsvansat lejon med röd beväring. – Sune, dekoratör, Landskrona, 198(9). SVR 393/89.
Löwenson Sköld: I rött ett stående lejon på en stam, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld. – Sven, direktör, Tådene, 1970. SVR-157-70.

Magnusson Sköld: I rött en spets av guld belagd med en nedskjutande nedvänd svart ordförandeklubba, åtföljd av en grankvist och ett klöverblad, allt av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande rött hästhuvud med hals. – Per-Ingvar, lantmästare, Sjöbo, 1990. SVR 419/90.
Makenzius Sköld: Delad medelst en tinnskura i silver, vari en bjälkvis ställd genomgående röd gärdesgård, och rött, vari ett cederträd av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En upprest järv av silver med röd beväring. Valspråk: Kärlek är att vilja sin nästa lycka och utveckling. – Bertil, ingenjör, f.d. gymnasielärare, Frösön, 1999. Namnet antaget av densamme 1982. Egen uppgift 1999.
Malé Sköld: Delad av en vågskura i guld, vari två uppskjutande svarta treuddar, och svart, vari en ekgren av guld med tre blad. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart treudd omslingrad av två delfiner av guld. – Einar, inspektör, Hälsingborg, 1967. SVR-143-70.
Malm jfr Gilderstam.
Malmborg Sköld: I svart fält en borg av guld med tre torn samt däröver en ginstam av guld belagd med tre svarta klockor. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En upprest grip av guld med blå beväring och krona, stående på en bädd av vinblad, svarta och av guld, och på en vindruvsklase av guld samt hållande en olivkvist kluven i guld och svart. Valspråk: Familia – fortitudo mea (latin 'Familjen – min styrka'). – Ulf, leg. röntgenskötare, Lund, 2003. Medges till efterkommande till hans ff ff Nils (1851–1922), soldat vid Södra skånska infanteriregementet, sedermera sockerfabriksarbetare i Arlöv. Han antog namnet som soldat, hette tidigare Svensson. Släktens äldste kände stamfader är hans ff f Jöns Jonsson (1712–1785), rusthållare i Lackalänga nr 10, Lackalänga. VB nr 58, s.209.
Malmgren Sköld: Delad i blått, vari en gående tillbakaseende vinglös grip av guld, och guld, vari fem uppkommande röda eldsflammor. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel i guld, blått, guld, rött, guld och blått. Hjälmprydnad: En blå ässja varuppå fem röda eldsflammor. – Bengt Göran, företagsägare, Åkarp, 1999. Släkten härstammar från Erik Andersson (född 1794), åbo i Valleberga i Ingelstads härad, vars sonson Ola Månsson (född 1871), vapenantagarens farfar, antog namnet. SVR 594/2000.
Malmquist Sköld: I guld en röd eldsflamma på ett uppskjutande grönt treberg på vardera sidan åtföljd av en grön grankvist. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, grönt, guld, rött. Hjälmprydnad: Två korslagda dalpilar av guld framför en röd eldsflamma. – Henry, Järfälla, 1984, medges åt efterkommande till Johan (född 1877). SVR 320/84.
Malmoe jfr Malmros.
Malmros Sköld: I fält av guld en röd spets belagd med en sädeskärve av guld och ovan åtföljd av två röda musselskal. Rött hjälmtäcke fodrat med guldhjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En stork av silver med röd beväring och i höger klo hållande en treudd av guld. – Frans Jacob, dansk konsul, Trelleborg, 196(7). Medges åt fadern Jarl, skeppsredare. Äldste kände stamfader är Nils Jacobsen Malmoe (född 1582), tullnär i Landskrona. SVR-105-67, SSK 1976, s.267.
Malthe Sköld: I blått en uppvänd uppskjutande maltraka av guld, överlagd respektive underförd två sänkta smala bjälkar av silver bildade av vågskuror. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd grip med båda klorna, den högra om klingan, stolpvis hållande ett svärd av silver med fäste av guld. – Anders, ingenjör, Bjärred, 1989, medges åt efterkommande till Nils, son till Jöns Nilsson Malthe, mältare i Åhus i slutet av 1800-talet. SVR 389/89.
Mantorp-Broberg Sköld: I rött fält ett genomgående smalt kors åtföljt av fyra femuddiga stjärnor, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande arm av guld med röd uppkavlad ärm svingande en röd smideshammare. – Per, arkitekt, Landskrona, 1964. Medges åt namnbärande släktmedlemmar. SVR-62-64.
Mark Sköld: I blått fält ett kors av silver åtföljt i första vinkeln av en femuddig stjärna av guld. [Hjälm saknas ännu.] Valspråk: Fast mark. – Ragnar J:son (1876–1929), Göteborg, fastställt som frimurarvapen för honom 1915. VB nr 12, s.101f.
Mattiasson Sköld: I blått fält en uppslagen bok av silver belagd på dexter sida av ett liljekors och på sinister av en lilja, båda röda, samt överläggande en dubbeleggad stolpvis ställd yxa av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmbindel av silver, blått, guld, blått, silver och blått. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med hitåtvänt ansikte och röd beväring hållande [i dess klinga] ett stolpvis ställt blått svärd med fäste av guld. – Mats Eugen, juris dr hc, honorär generalkonsul, Göteborg, 2000. SVR 595/2000.
Mattsson (från Viby) Sköld: Två gånger kluven och två gånger delad i svart, vari en eldsflamma av guld, och guld, vari en svart kula. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande svart hästhuvud med röd beväring frustande eldsflammor av guld från näsborrarna. Valspråk: Med kulor och krut. – Jens, museitjänsteman, Enskede, 2002. Medges till släktmedlemmar härstammande från hans ff ff ff dragonen vid Skånska dragonregementet Erland Kraut (1800–43) i Hovby i Norra Åsums socken. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ryttaren vid Södra skånska kavalleriregementet Henrik Lottberg (173(6)–1806), bosatt i Örmatofta i Vä socken och enligt äldsta tillgängliga uppgift, från hans vigsel 1756, kommande från Öllsjö i Skepparslövs socken i Skåne. Gröna stubbens vapenrulla; Vapenbilden nr 55, s.113.
Melin Sköld: I fält av guld en inböjd blå spets belagd med en linblomma av guld och åtföljd av två blå linblommor. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppväx linstånd av guld med tre blå blommor. – Håkan, godsägare, Alingsås, 1989, medges åt efterkommande till Johannes Gustafsson (född 1828) i Melltorp, Horla. SVR 412/90.
Mesan Sköld: I fält av guld tre gröna murgrönsblad ställda i trepass och utväxande från en röd ring. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring hållande en grön murgrönskvist. – Kennet, leg. tandläkare, Falsterbo, 1999. Släkten härstammar från Blekinge. SVR 585/2000.
Messerschmidt jfr Nyström.
Metzler Sköld: I rött en uppstigande skäggig man med hatt håll en styckningskniv i höger hand, samt ovan sinister en köttkrok, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två störtade frånvända köttkrokar av guld. – Lennart Larsson och hans hustru Elisabeth Metzler-Larsson, Kalmar, 1993, medges åt efterkommande till Wilhelm (född 1896), Schorndorf, Tyskland. SVR 469/95.
Meurling Sköld: Kluven i guld, vari en stolpvis ställd röd musköt, och rött, vari två i stolpe ställda stigbyglar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande guldklädd musketerare i händerna hållande [skjutberedd] en röd musköt. – Ivar, länsskogvaktare, Huskvarna, 1953, medges åt efterkommande till ryttaren vid Smålands kavalleriregemente Johannes Mörling (född 1755). SVR-9-63.
Milisic, se Milistein.
Milistein Sköld: Kvadrerad, 1. i svart fält ett treberg av silver, 2. i fält av silver ett svart galthuvud, 3. i fält av silver tre svarta bin, ordnade två över ett, 4. i svart fält tre liljor, ordnade två över en, allt inom en bård av motsatta tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett [svart?] galthuvud mellan två vingar [av silver?] Valspråk (översatt från latin): Mot framtida löften, med förfädrens ära i seglen. – Vapnets ålder okänd. Släktmedlemmar bär även namnet Milisic. Uppgift från William V Milistein, Uppsala, 2002.
Moadensis jfr Modéer.
Modéer Sköld: I rött fält en kyrkfana hängande från ett kors [korsstav], allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer av silver. – Känt från 1593, fört av Jonas Andreæ Moadensis (ca 1525–1605), kyrkoherde i Moheda. Heraldiserat på initiativ av Kjell Å., jur. stud., Malmö, 196(3), efter förmodandet att vapnet tillhör den polska stamvapengruppen Radwan, i enlighet med traditionen att släktens stamfader skall ha varit en polsk adelsman inkommen till Sverige 1464. De som uppges vara dennes sonsöner, bröderna Jonas (Jöns) Tysk (1487–1540) och Andreas, nämnde Jonas far, är släktens tidigast kända medlemmar. SVR-4-63.
Moldin Sköld: I svart fält en dubbelsparre av guld i ginstammen åtföljd av tre sexuddiga stjärnor av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött S:t Georgskors belagt med en eskulapstav av silver. – Per-Gunnar, överläkare, Sandared, 1991. SVR 424/92.
Molin Sköld: I blått fält ett vagnshjul med sex ekrar över en av vågskuror bildad sänkt ginbalk, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppflygande naturfärgad svan. Valspråk: Cum corde. – Per-Anders, terminalchef, Malmö, 1992, medges, efter godkännande i varje enskilt fall, till släktmedlemmar. SVR 443/93.
Molund Sköld: I blått en knop av guld formad av ett från nedre sköldkanten inkommande band lagt i varv mot sinister och med dubbelt halvslag kring egen part samt utgående mot sinister sköldkant. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två stående och motvända kurvritmallar av g. – Rune, instrumentmakare, Vällingby (sedermera Hässelby), 1988. Namnet antogs av Ingel Andersson (född 1771) i Mo, Junsele. Äldste kände stamfader är dennes farfar Anders Olofsson (född 1702), bonde i Eden, Junsele. SVR 383/88, SHFs medlemsregister.
Monell Sköld: Delad i grönt, vari en hjorthornskrona av guld, och guld, vari tre ekollon med stänglar i nedvänt gaffelkors förenade med två ekblad, balkvis respektive ginbalksvis ställt, allt grönt. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Sköldens ekbladsmärke på en svart kvist uppväxande från två liggande och sammanväxta gröna ekblad, allt mellan två hjorthorn av guld. Valspråk: Providentia (latin 'Med omsorg'). – Boo, utbildningsledare, Vimmerby, 2002. Släktnamnet antogs 1875 av skogstillsyningsmannen och militären vid Norra Vedbo kompani Emil Monell. SVR nr 640/2003; VB nr 56, s.152.
Montell från Uppland. Sköld: Delad i silver, vari ett blått strålknippe, och blått, vari ett berg av silver med elva toppar. [Hjälm okänd.] – SSK 1980. Vapnet är en utveckling av följande vapen, känt 1791. Sköld: En uppskjutande klippa och däröver nedskjutande strålar. Valspråk: Petra Jehova mea. Detta användes av släktgrenens stamfader Per J[ohansson] (1727–97), kapten vid Fortifikationen, kommendant i Malmö, 1791. Sydsvenska Dagbladet 1932-12-04. Denne var son till Johan Montelius (Upplandssläkten) (1683–1768), prost i Edebo, som i sin tur var son till släktens äldste kände stamfader Hans Månsson, bonde i Holmbo, Skogs-Tibble (SSK).
Morgan se Löfström.
Moritz Sköld: Av en vågskura delad i silver, vari en uppstigande röd bäver, och blått, vari tre fembladiga blommor (Pyrola) av silver, ordnade två över en. Hjälmtäcke kluvet i rött och blått och fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: En uppväxande fembladig blomma av silver med grön stängel och två gröna blad mellan två blå flottningshakar med röda skaft. – Torsten, tillsynslärare, Trelleborg, 1955. Medges åt efterkommande till Johan (född 1827). Släktens äldste kände stamfader är Jon Zachrisson (1696–1764), bonde i Gammelbyn, Burträsk. SVR-13-63.
Munkhagen Sköld: I blått fält en balk av silver belagd med tre [stolpvis ställda] röda andreaskors. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, blått, silver, rött, silver, blått. Hjälmprydnad: Ett rött andreaskors mellan två horn, delade dexter i silver och blått, sinister i blått och silver. – Egil, Hässleholm, 1950. Släkthistorisk tidskrift 3/1951, s.17.
Munter jfr Wångmarke.
Munthe från Flandern. Sköld: Delad i blått, vari ett burgundiskt kors av guld, och guld, vari tre blå kulor, ställda två över en. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande björnramar av guld gemensamt hållande en oval blå sköld belagd med tre i stolpe ställda kulor av guld. – Ursprungligen medeltida borgarsläkt från Gent. Av tyske kejsaren utfärdat borgerligt vapenbrev 1509. Släkten till Danmark på 1580-talet. Skånska släktgrenen blev svensk genom Skånes erövring 1658. Kalender över Ointroducerad Adels Förening 1980, s.272 [införd däri trots att släkten inte är adlig]. I äldre tider har även andra varianter av vapnet förs, jämför Äldre vapen.
Måbäck (även Måbeck), se Quarn.
Mårtensson Sköld: En kåsa ovan åtföljd av en ginstam belagd med en ros. Hjälmprydnad: En kåsa. – Oscar, hotelldirektör, Röstånga, 1953. Efterkommande antog tydligen namnet Griwell. – Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4; Borgerliga vapen.
Möllefors Sköld: I blått två i bjälke ställda möllejärn av guld över en av en vågskura bildad stam av silver belagd med tre blå rundlar i bjälke. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En sittande tillbakaseende naturfärgad pilgrimsfalk med röd huva och bjällror av silver med höger klo hållande stolpvis ett blått svärd. – Gösta, direktör, Malmö, 1987. SVR 365/88.
Möller Sköld: I blått fält en rödtungad grip av silver med en gåsfjäder av guld i höger klo. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre nedtill korsade solfjäderformigt ställda gåsfjädrar av guld. – Johan, Stockholm, 1948, enligt uppgift på grundval av äldre tradition. Samlarnytt 9–10/1963, s.7.
Möller Sköld: I fält av guld med en röd stam ett spänt armborst av motsatta tinkturer, samt på pilspetsen balanserande en röd våg. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld vardera belagd med ett möllejärn och därunder en stam, allt rött. Valspråk: Justitia arma requirit. – Ulf, kommunpolitiker, Malmö, 1996. Dennes ff ff (Jeppsson) tog antog som gesäll i Malmö namnet. SVR 505/96.
Mörling se Meurling.

Næ- se vid Nä-.
Nathorst-Böös se Böös.
Natt jfr Lekholm.
Naucler Sköld: En kogg, med ett utböjt kors på seglet, seglande på böljor med en man i mantel och öronlappsmössa vid styråran, en morian i fören vänd akteröver och en morian uppe i masten i vänster hand håll en paddel... Hjälmprydnad: En uppstigande klädd morian i vardera handen hållande en balkvis respektive ginbalksvis uppåtvänd paddel... [Tinkturerna okända.] – Känt 1906 från exlibris för Jonas R., civilingenjör (född 1875), Stockholm. Stolts exlibrissamling.
Nelson Sköld: I fält, tre gånger ginstyckat i blått och guld, en sänkt sparre och en höjd sparre inflätade i varandra, allt av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sädeskärve av guld belagd med en blå spetsruta, denna belagd med ett kors av guld och på vardera sidan åtföljd av en blomma av arten Eschscholzia california av guld. – Yngve Harold, Sunnyvale, California, USA, 1995. Son till S[v]ante August Nilsson. Vapnet är förlänat av Cronista Rey de Armas och konfirmerat av justitieministeriet i Spanien. (Archivo Genealogico, Nobiliario y Armero, protokoll 10/1995, fol. 105–107.) The Heraldic Register of America, Vol. 8 Nr 1351.
Nettelbladt Sköld: I fält av guld tre gröna nässelblad ställda två över ett. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmpryndad: Ett grönt nässelblad mellan två vingar av guld. – Känt från 1500-talet. Släkten från Rostock till Sverige omkring 1680. SSK 1938.
Neumüller Sköld: I fält kluvet i blått och silver en sinistervänd bildad måne och ett på skuran fäst halvt kvarnhjul, allt av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två röda vesselhorn. – Fört sedan 196(8), efter förebild från oldenburgsk släktgren, av efterkommande till Rudolph Friedrich Andreas (född 1824), som är den svenska släktgrenens stamfar. SVR-113-68, SSK 1982, s.284.
Nicolai se Gottlieb.
Nilsson jfr även Nelson.
Nilsson Sköld: I grönt fält en sädeskärve mellan två plogbillar och däröver en nedskjutande sol, allt av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: För hem och fosterjord. – Johan, riksdagens talman, 194(0). Berghman, s.53, Kungl. Serafimerorden, s.484.
Nilsson Sköld: I grönt fält en rådjurskrona av silver och däröver en ginstam av silver belagd med ett svart luntlåsgevär. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande jaktspjut med svart skaft [och pilspets av silver] mellan två rådjurshorn av silver. – Lennart, ingenjör, Trollbäcken, 1963. Samlarnytt 7–8/1963, s.11.
(?) Nilsson Sköld: I blått fält två nedvända i andreaskors lagda basuner av guld, i varje korsvinkel åtföljd av ett kvarnhjul av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande beväpnad blå arm, hållande i den behandskade handen ett svärd av silver med fäste av guld. – Efterkommande till Oscar Nilsson (1859–1928), svärson till Aurora Adell, tidigast 1969. Vapnet är differentierat från släkten Adells vapen, enligt förslag av Bengt Olof Kälde 1969, men det är oklart om vapnet verkligen är antaget. Uppgifter från Markus Kyllenbeck, Vallentuna, 2001.
Nilsson (2000) se Sunnqvist.
Nilsson Sköld: I blått fält en uggla med röd beväring med lyftade vingar stående på dels ett spjut, dels en vandringsstav, korslagda med varandra och åtföljda i vardera av de tre nedre korsvinklarna av en rundel, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En med röd eldslåga brinnande oljelampa mellan två blåa vingar. Valspråk: In labiis sapientis invenitur sapientia (’Vishet finns på den klokes läppar’). – Theodor, leg. sjukskötare och gymnasielärare, Stockholm, 2002. Hans fädernesläkt, Sarigianidis, kommer från Grekland, ursprungligen från Pontien i nordöstra Mindre Asien. Stamfader för hans mödernesläkt, vars namn han bär, är hans morfar Joel Nilsson (1900–1967), byggnadsarbetare, Solna, son till Ida Svensson (född 1858), backstugukvinna under Bohok, Hamneda. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 56, s.152.
Nivenius Sköld: I rött fält fem rundlar av silver, ordnade tre över två, under en av en vågskura bildad ginstam av silver belagd med två röda bjälkvis i bjälke ställda fiskar. [Hjälm okänd.] Valspråk: Servite Domino in laetitia. – Olle, biskop i Lund, 197(7). J Raneke: Ärkebiskopar och biskopar i Lund, vykort 1996, HT 35, s.233.
Nordenstam Sköld: Delad i guld, vari en blå sparre, och rött, vari en våg av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En femuddig blå stjärna. Valspråk: Rättvisa, människokärlek. – Allan, f.d. landshövding, Stockholm, 197(2). Kungl. Serafimerorden, s.528.
Nordenvall (Värmlandssläkten) Sköld: Delad i blått, vari en femuddig stjärna av silver, och silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två örnvingar, dexter blå och sinister av silver, vardera belagd med en femuddig stjärna av motsatt tinkt. – Birger, sekreterare, Degerfors, 1966. Medges åt efterkommande till Gustaf Johansson (1842–1922), banmästare och hemmansägare i Hagen i Hungalsvik, Ny. Äldste kände stamfader är Olof Bengtsson (165(8)–1715), hemmansägare i Sävelskog, Brunskog. SVR-103-67, SSK 2000.
Nordgren Sköld: I blått två balkvis respektive ginbalksvis störtade svärd av silver och ett veteax av guld uppväxande från svärdens sammanstötande uddar. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande naturfärgad hjort med beväring av guld. Valspråk: In hoc scuto fidemus. – Sten Matthias, fil. stud., Björneborg i Värmland, 1993, medges åt efterkommande till konduktören Sten (född 1890), Amnehärad. Namnet antogs 1874 av Johan August Hjort (1825–1922) efter hans fäderneby Norrsten, Västra Stenby. SVR 474/95.
Nordin Sköld: Delad av en kavle av silver i blått, vari en fyruddig stjärna av silver, och grönt. Blått och grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande varg av silver med röd beväring hållande ett svart bläckhorn med fjäderpenna av silver. Valspråk: Sapere aude (’Våga vara vis’). – Mikael, arkeologistuderande, Uppsala, 2002. Medges till släktmedlemmar av namnet. Släktens äldste kände stamfader är hans ff f Johan (död 1960/65), slipare vid sågverket i Strömnäs, Gudmundrå. Egen uppgift 2002.
Nordlander Sköld: Delad i silver, vari en häst i språng, och blått, vari stjärnbilden Karlavagnen över ett fyrklöverblad med stjälk. [Närmare tinkturer och hjälm okända.] – Belagt i exlibris för Eric O’Hara Nordlander (född 1863), redaktör, Malmö. Stolts exlibrissamling.
Nordlander Sköld: En balk belagd med en ormstav samt åtföljd ovan av en tupp och nedan av en sädeskärve. Hjälmprydnad: En lyra. [Tinkturer okända.] – Eric, överläkare, docent, Stockholm, (senast) 1968. Stolts exlibrissamling.
Nordlund Sköld: Fyrstyckad i rött, vari en ros av guld, och guld, vari ett rött S:t Georgskors. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött S:t Georgskors mellan två vingar av guld. Valspråk: Que sera, sera. – Ralph Christer, avdelningschef, Uppsala, 1976. SVR 300/83.
Nordström Sköld: En av vågskuror bildad bjälke ovan åtföljd av ett naturligt norrsken och stjärnor, nedan av ett störtat ankare. [Tinkturer och hjälm okända.] – Torsten, färghandlare, Norrtälje, (senast) 1942. Stolts exlibrissamling.
Norin Sköld: I blått fält, bestrött med fyruddiga stjärnor av guld, en stolpe av guld belagd med en röd skrivfjäder. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande rött lodjur med blå beväring i höger tass hållande en fyruddig stjärna av guld. Valspråk: Nil veretur veritas (’Sanningen fruktar intet’). – Svante, direktör, Djurhamn, 2002. Medges till släktmedlemmar härstammande från släktnamnsantagaren, hans ff ff Per Andersson Norin (1808–83), kolare i Moviken i Bjuråkers socken i Hälsingland. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff f Olof Persson (1699–1767), sockenskrivare i Änga i samma socken. Gröna stubbens vapenrulla.
Norrlin Sköld: I grönt fält en eskulapstav av silver, ormen med röd beväring, över en stam av silver belagd med en grön lilja mellan två gröna blad. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En eskulapstav av silver, ormen med röd beväring, mellan två gröna liljor, allt solfjäderformigt ordnat. – Carl Louis Lennart, med. dr, [bostadsort?], 1949. Borgerliga vapen.
Norrlund Sköld: I silver ett svart städ och däröver en svart ginstam belagd med tre biljetter av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande naturfärgade underarmar, dexter hållande en svart smideshammare och sinister en svart smidestång. – Kurt, Eskilstuna, 1980. Härstammar från sockensmeden Hans Norrlund (född 1784 på Norrby gård i Lepplax, Pedersöre). SVR 301/83.
Norrman Sköld: I guld ett fallande svart sjöblad belagt med ett klöverblad av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett fallande svart sjöblad belagt med ett klöverblad av silver mellan två oxhorn av guld. – Känt från 1670, fört av Sigge Caroli Arenius, krigspräst och senare kyrkoherde i Nårunga vars yngste son antog namnet. Heraldiserat 1984 på initiativ av Peter, bergsingenjör, Danderyd. SVR 321/84. Ett annat vapen fördes i släkten Norrman i äldre tid, jämför Äldre vapen.
Norrström Sköld: I blått fält en strålande femuddig stjärna över två av vågskuror bildade bjälkar, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Fem blå påfågelsfjädrar. – Lennart, projektledare vid Stadsledningskontorets IT-avdelning, Stockholm, 2003. Medges till släktmedlemmar. Enligt hans ff August Norrström (1885–1961) antogs namnet av dennes ff bror Janne som soldatnamn, till vilket senare även dennes bröder anslöt sig omkring 1840–60. Bröderna hette tidigare Gustafsson och bodde i byarna Gåsborn och Långban, Gåsborn. VB nr 56, s.152.
Nothin Sköld: Delad i guld, vari ett rött armborst, med svart båge och sträng, åtföljt av två röda rosor, och blått, vari ett krönt S:t Erikshuvud åtföljt av dexter en lagerkvist och sinister en ekkvist, allt av guld. Hjälmtäcke kvadrerat i blått och rött och fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, guld, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: Sköldens armborst mellan två svenska flaggor på stänger av guld. Valspråk: Pliktuppfyllelse. – Torsten, överståthållare, 195(0). Kungl. Serafimerorden, s.490.
Nyblom Sköld: Kluven i svart, vari en ros, och silver, vari en tistelblomma, vardera på stjälk med två blad och av motsatta tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En ros av silver. – Gösta, bokförlägg, Uppsala, 1963. SVR-48-64.
Nymark Sköld: Kluven i rött, vari en stolpvis ställd smideshammare av silver, och silver, vari en störtad röd pust. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter av silver och sinister av rött. – Kjell, sjukvårdare, Vällingby, 1950. Medges åt efterkommande till Lars Olsson Nymark (född 1762 i Nyed), bruksbälgmakare. Släkthistorisk tidskrift 1/1951, s.2, SVR-16-63.
Nyström (från Nyköping) Sköld: I rött från en av vågskuror bildad smal, sänkt bjälke tre uppskjutande altarljus, allt av silver med lågor av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En naturfärgad tallkotte hängande från en kvist med gröna barr mellan två stolpvis ställda motvända knivar med blad av silver och röda skaft. – Kurt, ingenjör, Arboga, 1997, medges åt efterkommande till namnantagaren Lars Fredrik (1745–1826), klockare i Tuna. Dennes far var grosshandlaren och rådmannen i Nyköping Jacob Messerschmidt (170(8)–1774). SVR 538/97, SSK 2000.
Nyström (yngre släkten). Sköld: Av en vågskura styckad i blått, vari en nymåne av guld, och guld, vari ett blått kvarnjärn. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett blått kvarnjärn. Valspråk: Mare pons (latin 'Havet är en bro'). – Kusinerna Olof Nyström, advokat, Bromma, och John William Nystrom, Jr. Phd, Woodstock, Georgia, USA, 2003. Medges till släktmedlemmar härstammande från deras ff f, styckjunkaren Johan Magnusson Nyström (född 1812), som hade upptagit namnet från sin mor, Anna Maria Nyström (född 1781), skattebondehustru i Styra västergård, Styra. VB nr 63, s.349.
Nyströmer Sköld: I blått fält två medelst vågskuror bildade sänkta bjälkar och däröver en uppgående måne, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppgående måne av silver mellan två vesselhorn delade i blått och silver med en blå bjälke i silverdelen. – Oscar Birger (1870–1946), maskiningenjör, 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.53, SSK 1989, s.260. Släktens äldste kände stamfader är Lars Larsson (född omkring 1690), bonde i Kavlebäck, Västra Ny. SSK.
Næssén Sköld: I blått fält en sänkt spets övergående i ett trearmat treklöverkors, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En spets övergående i ett trearmat treklöverkors, allt rött. – Bengt, kapten, Nyköping, 1993. Äldste kände stamfader är Fredrik Johan (född 1754), fältväbel vid Nylands dragoner. SVR 461/93.

Odelberg från Tjust. Sköld: ”Upprättstående lejon i flera varianter”... – Känt från 1700-talets förra del, uppenbarligen ännu oheraldiserat. En släktgren heter Odelmark. SSK 1974 (1984, 1995). Släktens äldste kände stamfader är Olof Andersson (167(0)–1721), handlande i Västervik. Av hans sonsöner antog en namnet Odelberg och hans kusin namnet Odelmark (SSK).
Odelmark från Tjust, se Odelberg från Tjust.
Odenberg Sköld: I blått fält en åsna av silver stående på ett treberg och under en stjärna, allt av guld. Valspråk: Et gaudium vestrum impleatur. – Christina, biskop i Lund, 1997. SVR 520/97, J Raneke: Episcoporum Lundensis (SS nr 60), dupl. 1997. Namnet antogs av hennes ff S Alfred (1867–1934), disponent vid Hököpinge sockerbruk. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff ff Sven Gudmundsson (164(7)–1710), bonde i Blaholmatorp i Röke socken, sedan i Strandböke nr 1 i Hörja socken i Skåne. Sv Antavlor IV:7 nr 240 (1998).
Ohlin Sköld: Styckad i blått och rött av en kavle, ovan åtföljd av ett horn och nedan av en avtagande måne, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två horn, delade dexter i guld och rött och sinister i rött och guld. – Bengt, kamrer, Smålands Burseryd, 196(3), rekonstruerat efter ett vapen som förts av dennes farfar, Jöns Jönsson Rothz (1823–84). SVR-20-63.
Ohlsson Sköld: Ett ax inträtt i en plogbill och på vardera sidan ovantill åtföljt av ett sjöblad. Hjälmprydnad: Ett ax inträtt i en plogbill mellan två oxhorn, vartdera på utsidan belagt av ett vidlimmande sjöblad. [Tinkturer okända.] – Emanuel, lantbrukare, Vingåker, (senast) 1966. Stolts exlibrissamling.
Ohlsson Sköld: I blått två i bjälke ställda sjöblad av guld över två av vågskuror bildade smala bjälkar av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En stav av silver besatt [på mitten] med en prästkrage med blombotten av guld mellan två vesselhorn, delade dexter i guld och blått och sinister i blått och guld. – Arthur, ingenjör, Hässleholm, 1995, medges åt syskonen. SVR 493/95.
Ohlsson Sköld: I rött en halv panter av silver hållande en smidestång av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmbindel: Silver, rött, guld, rött, silver, rött. Hjälmprydnad: En smidestång av guld mellan två [motvända] röda stridshammare. Valspråk: Scientia notitiam rerum fert (’Kunskap ger insikt’). – Anders, fil mag, .... [yrke], Limhamn, 2000. Släkten härstammar från Benestad, där hans ff f .......... var lantbrukare. SVR 609/2001.
Ohlsson se Olsson (från Glimåkra) (2005).
Ohrling Sköld: I guld en dubbelörn uppstigande från ett fyrekrat hjul, allt svart. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppväxande lagerkvist av guld inom en uppskjutande svart tvestjärtsklo. – Mikael, med. och fil. kand., Stockholm, 1983. Släkten härstammar från Tyskland. SVR 302/83.
Oijens Sköld: I svart fält en stork av guld med röd beväring stående på en röd orm. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En upprest röd orm mellan två vingar, dexter delad i svart och guld samt sinister i guld och svart. – Känt från 1688, fört i signet av Jacob, bryggare i Stockholm. Heraldiserat och återupplivat 196(5) på initiativ av Bror, köpman, Göteborg. Släkten troligen ytterst från Holland. SVR-80-65.
Olbers Sköld: I fält av silver ett ... [uppväxande] olivträd [på mark]... Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben sittande framför ett [uppväxande] olivträd... – Äldre vapen, fört i signet [när?]. Släkten inkommen från Tyskland vid slutet av 1600-talet. Korrespondens mellan Ernst, civingenjör, Västervik, och Riksheraldikerämbetet 1938. Borgerliga vapen, Anrep: Svenska slägtboken, III, s.78, SSK 1982.
Olby Sköld: I blått fält en sol av guld uppskjutande över en genomgående krenelerad mur av silver med två portöppningar. [Hjälmprydnad okänd.] – NN (medlem i Par Bricole), 1950. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Oliv Sköld: I blått fält en balkvis ställd musköt av silver omslingrad av en olivkvist av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett kvarnhjul av guld. Valspråk: Dåtid, nutid, framtid. – Carl-Gustaf, f d tillsyningsman, Kumla, 2004. Medges till släktmedlemmar av namnet, vilket antogs av vapenantagarens ff f, soldaten Magnus (1818–1882), Tunabo, Stengårdshult. Släktens äldste med levnadsårtal kände stamfader är dennes ff Jöns Matsson (1735–1813) i Törestorp, Kulltorp, vars far hette Mats Simonsson. VB nr 61, s.293.
Olkkuri se Aaro och Kuoksu.
Olrog Sköld: I blått en pelikan av silver med näbb av guld sittande i rede av guld, ristande sig i bröstet, matande tre ungar med röda blodsdroppar. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blå tulpaner. – Känt från 1691 (åtminstone skölden). Heraldiserat och återupplivat på initiativ av Jörgen, Sollentuna, 1996. Släkten härstammar från Peder Claussen Olrog (född 1666), bryggare i Köpenhamn; det heraldiserade vapnet medges åt dennes efterkommande. Släkten kom till Sverige på 1870-talet via Norge. SVR 507/96, SSK 1989.
Olsberg Sköld: Delad i grönt och silver av skura i form av ett tvåberg, varvid i nedre fältet en svart ring. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två röda korslagda fjädrar. – Peter, Växjö, 1991. SVR 425/92.
Olson Sköld: I fält av silver en [naturfärgad?] stubbe med blad åtföljd av fyra röda hjärtan, ett i vardera sköldhörnet. Hjälmprydnad: Fem strutsfjädar. [Närmare beskrivning ej tillgänglig.] – Troligen antaget av fyra bröder Olson, bland andra Finn Erik Olofsson (1848–1921), efter att de emigrerat från Mora till Georgia (så i Eriks fall) och South Carolina, USA. Släktens äldste kände stamfader är Eriks ff Finn Mats Olofsson (1776–1830) som var född i Bergkarlas, Mora. Uppgift från Eriks ss ss Eric, Detail Engineer, Glen Alenn, VA, USA, 2002.
Olsson Sköld: I silver en uppstigande brun björn ovan åtföljd av två bruna rundlar. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Sex blå strutsfjädrar. – Magdalena Beata, Göteborg, 1979, för sina söner. SVR 241/79.
Olsson Sköld: I guld en uppväxande humleranka med två blad samt med tre kottar i ginstammen. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande hästhuvud av guld med svart grimma och tygel mellan två gröna oxhorn. Valspråk: Friskt vågat – hälften vunnet. – Rolf, lantbrukare, Klagstorp, 1986. SVR 353/86.
Olsson (från Marstrand). Sköld: I rött tre stolpvis samt två över en ställda plåtsaxar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En kalk av guld mellan två röda horn. – Tomas B., guldsmed, Göteborg, 1986, medges åt namnbärande släktingar. SVR 354/86.
Olsson (Katt) Sköld: I rött fält en upprest leopardiserad [med hitvänt huvud] vildkatt av guld i framtassarna hållande ett möllejärn av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett möllejärn av silver mellan två röda oxhorn. – Nils William, fil dr, Winter Park, Florida, USA, 1988. Äldste kände stamfader är Ole Katt, nämnd 1624, möllare i Rättelövs mölla (Kattamöllan), Stoby. SVR 401/89.
Olsson Sköld: Av en bågskura delad i blått, vari en droppe mellan två sexuddiga stjärnor, allt av guld, och guld, vari ett blått björklöv. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande grip av guld med röd beväpning hållande ett blått björklöv belagt med en droppe och två sexuddiga stjärnor, allt av guld. – Staffan, färghandlare, Eskilstuna, 2002. VB nr 55, s.113.
Olsson (från Köping). Sköld: I fält av silver tre blå kollekthåvar med vardera två röda handtag. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå kollekthåvar med korslagda röda skaft. – Jan-Eric, bibliotekarie och kyrkvärd, Eksjö, 2004. Släkten heter Olsson efter vapenantagarens ff ff, häradsdomaren och riksdagsmannen Olof Andersson (1809–1878), som mellan 1861 och 1870 bodde i Bärsta, Kolbäck, innan han sistnämnda år flyttade tillbaka till sin födelsesocken Köping. VB nr 60, s.257.
Olsson (från Glimåkra). Sköld: Delad genom ett mantelsnitt i guld och blått, vari en utgrenad rot av guld, samt däröver en blå ginstam belagd med en gående vessla av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En blå örn med huvud och fötter av guld. Valspråk: Radicibus inter nos conserti (latin 'Våra rötter förenar'). – Elsa Göransson (född Ohlsson), f d personalassistent, Lund, 2005. Medges till medlemmar av hennes mödernesläkt Olsson, härstammande från hennes morfar Ola Persson (född 1843), bonde i Vesslarp, Glimåkra. Medges efter differentiering också till avlägsnare släktingar tillhörande samma släkt, vars äldste kände stamfader är Olas ff f Per Svensson (född 1746), bonde i Östra Flyboda, Örkened. VB nr 63, s. 329.
Onsberg Sköld: I fält, kluvet i silver och blått, två frånvända kittelkrokar av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå varg med röd beväring. – Ulf, konstnär, Malmö, 1964. SVR-66-65.
Osterman Sköld: I rött en mansfigur (i 1600-talsdräkt) av silver stående på ett grönt treberg. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett stående lamm av silver bärande en röd fana med ett svävande kors av silver. – Känt från 1680. Släkten till Sverige från Westfalen med Christopher Diedrich (född 1638), borgmästare i Karlskrona. SVR-146-70, SSK 1978.
Ottler Sköld: Medelst inböjt mantelsnitt delad i blått och silver med en åttauddig röd stjärna i silverfältet. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå vingar, vardera belagd med en åttauddig stjärna av silver. – Erik (f. 1897), tandläkare, Stockholm, 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.54.
Otto Sköld: En ekplanta med tre ekollon över två motställda stjälkblad uppväxande från en uppskjutande kulle. Hjälmprydnad: Ekplantan, uppväxande. [Tinkturer okända.] – Belagt i exlibris från 1953 för Gustchen, gift Sandgren, Jakobsberg. Stolts exlibrissamling.
Ouchterlony Sköld: Kvadrerad: 1. och 4. i blått fält ett upprest lejon av silver; 2. och 3. i fält av guld med bård av silver, belagd med åtta blå spännen, en treradigt i blått och silver schackrutad bjälke. [Hjälm okänd.] Valspråk: Deus mihi adjutor. – Släkten ursprungligen från Skottland, till Sverige på 1750-talet. Eventuellt samband med likanämnda skotska adelsätten Ouchterlony har inte kunnat klarläggas. Svenska släkten använder sedan 1930-talet [ännu utan vederbörlig förändring] det vapen som adelsätten för sedan 1823. Kalender över Ointroducerad Adels Förening 1980, s.324.
Oxelcrantz Sköld: I rött en av blixtsnitt bildad störtad spets belagd med en röd dubbelsidig (tors-)hammare. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En oxelbladskrans av guld framför två röda spjut. – Erik, ingenjör, Kristianstad, 198(6). Äldste kände stamfader är karbinjären Peter Christophersson Glad (född 1791), Torsås. SVR 355/86.

Pajari se Aaro och Kuoksu.
Palm Sköld: I blått fält en palm av guld överlagd av två korslagda änterhakar av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå grip med beväring av guld hållande en stolpvis ställd änterhake av silver. Valspråk: Libertatem defendere. – Stig, informationschef, Täby, 1999. Medges åt yngre släkten Palm, dvs efterkommande till Pehr-Erik Palm (1833–1923), vagnmakarmästare i Stockholm. Han upptog sin hustrus namn 1853(54). Hennes släkt härstammar från Joen Nilsson Palm (död 1671), fogde på Viby säteri, Harbo, vilken 1664 beläggs ha fört ett vapen med (troligen) en palm uppväxande från mark i skölden och en uppväxande palm i hjälmprydnaden. Gröna stubbens vapenrulla.
Palme Sköld: En palm uppväxande från en av en bågskura bildad stam. [Hjälm och tinkturer okända.] – Carl (1879–1960), konstnär, Vingåker, (senast) 1947. Stolts exlibrissamling.
Palmer Sköld: I guld två korslagda uppväxande gröna palmer. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppväxande palmer av guld med gröna blad. – Georg, byggnadsingenjör, Eskilstuna, 1997. SVR 546/97.
Palmgren Sköld: I fält av silver en grön palmkvist mellan två röda liljor. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarvapen för A M. Frimurare Vapen.
Palmqvist Sköld: I fält av [metall] en [färg] stolpe belagd med en palmkvist av [metall]. [Tinkturerna närmare okända, hjälm okänd.] – Arne, biskop i Härnösand, senare Västerås, (senast) 1969. HT 35, s.226.
Pehrson Sköld: I blått fält en ankh ovan åtföljd av två sexuddiga stjärnor, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande örnhuvud av guld med blå näbb. – Dennis C R, senast 1971. Bruno B Heim: Armorial, s. 198 med pl. XLVII.
Pehrson Sköld: I rött fält bestrött med herminer av guld en svart ginbalk med kantsträngar av silver och belagd med tre rundlar av guld samt åtföljd ovan av en sol av guld och nedan av en ros av silver med blombotten av guld och gröna foderblad. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En duva av silver i näbben hållande en grön olivkvist. Valspråk: Bless Others To Glorify God. – Steve Erwin, BS, MD (Medicine), Roosevelt, Utah, USA, 1998. The Heraldic Register of America Vol. 10 Nr 1640. Vapenantagarens far heter Edwin McAllister Pehrson. Släktens ursprung omnämns inte, men av namnet att döma är det sannolikt svenskt.
Pehrsson-Bramstorp se Bramstorp.
Pemer Sköld: I fält, ginstyckat i silver och rött, ett upprest lejon av motsatta tinkturer stående på ett uppskjutande grönt treberg och i framtassarna hållande ett uppryckt grönt träd. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld i framtassarna hållande ett uppryckt grönt träd. Valspråk: Fromb seyn schatt nicht, Gar zu fromb daucht nicht, Halb fromb, halb schalkh, Werth lang, verdirbt nit balt. – Känt från 1600-talet. Släkten invandrad från Augsburg på 1630-talet. Siebmacher Bg2, s.55, Rietstap II, s.407, SoH nr 3–4 1981, s.443, SSK 1989.
Pernheim Sköld: Delad i guld, vari ett rött malteserkors, och svart, vari tre bysantiner av guld, ordnade två över en. Rött och svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Svart, guld, rött, guld, svart. Hjälmprydnad: Ett rött malteserkors mellan två korslagda stänger av silver med baner av guld, vartdera belagd med ett svart lejon. Valspråk: Dico et agere. – Egil, tandläkare, Gbg, 1945. Borgerliga vapen (RA).
Persenius Sköld: I fält av guld en röd druvklase. [Hjälmprydnad ännu inte fastställd.] Valspråk: dispensatores gratiae Dei (latin 'Förvaltare av Guds nåd'). – Ragnar, biträdande stiftsbiskop, Uppsala, 2002. VB nr 55, s.113.
Persson se Bellini.
Petersohn Sköld: I rött en stående mansfigur klädd i rustning och öppen hjälm med två plymer av silver samt med svärd med fäste av guld i balja av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter av silver och sinister röd. – Känt från 1700-talets första hälft, fört i signet Peter (född 1683 i Riga), ryttmästare vid Västgöta kavalleriregemente. Heraldiserat och återupplivat på initiativ av Lennart, överläkare, Hässleholm, 197(5). SVR 192/75, SSK 1976.
Petersson Sköld: I grönt fält ett balkvis ställt blixtknippe på vardera sidan åtföljd av en balkvis ställd kavle, allt av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En torshammare av silver. – Conny L A, elingenjör, Mantorp, 1982. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Petrén Sköld: Kvadrerad i grönt, vari tolv femuddiga stjärnor av silver ordnade i cirkel, och silver, vari tre gröna rundlar. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt svärd av silver överlagt av en grön våg. Valspråk: Cedant arma togae. – Sture, ambassadör, Stockholm, 197(5). Kungl. Serafimerorden, s.528, SSK 1976, s.311. Släktens äldste kände stamfader är Henrik Pettersson, på 1750-talet mjölnare i Lämnanäs, Risinge (SSK).
Petrow Sköld: I rött en stolpvis ställd nyckel av silver med det uppvända axet åt dexter samt på motsatta sidan av detta [d.v.s. ovan sinister] en tilltagande månskära av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre strutsfjädrar; den i mitten delad i silver och rött, de yttre i rött och silver. – Åke Einar, bevakningschef, Malmö, 1974. Släkten inkommen från Ryssland efter första världskriget. SVR 176/74.
Pettersson Sköld: I silver två blå blåklintsblommor med blomknappar av silver över ett rött nedvänt hjärta belagt med en prästkrage av silver med blomknapp av guld och med två blad utdragna balk- respektive ginbalksvis mot sköldfoten. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd berguv med beväring av guld samt belagd med ett likarmat kors av guld vars övre korsarm övergår i bokstaven P. Valspråk: Pereat tristitia! – Pär, fil. dr, Västerås, 1993. SVR 475/95.
Pettersson, vapnet antaget 199(0-talet), se Kuoksu.
Petzén Sköld: Av tre kopplade fyrkanter av guld styckad i blått och rött, varvid fyrkanterna är belagda med en eldsflamma, en sol respektive ett äpple, alla röda. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd eskulapstav med orm av guld med röd tunga mellan sex blå fjädrar, ordnade tre och tre. Valspråk: Dies diem docet (’Dag lär dag’). – Per Göran, barnläkare, Västervik, 2001. Släkten härstammar från Ljur. Gröna stubbens vapenrulla.
Pieksma Sköld: I fält av silver fyra blå balkar överlagda av ett stolpvis ställt rött svärd ovan dexter åtföljt av en åttauddig stjärna av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjlmprydnad: Ett rött borgtorn. Valspråk: Omnia mundi (latin 'Världens allt'). – Stefan, löjtnant i Norra Militärdistriktets Norrbottensgrupp, Boden, 2004. Medges till släktmedlemmar.l Släkten kom till Sverige 1971. Dess äldste kände stamfader är vapenantagarens ff ff ff ff f Hylke Lolkes Pieksma (1735–1795), handelsman i Friesland i norra Nederländerna. VB nr 58, s.209.
Pihl Sköld: I rött fält fem ginbalksvis ordnade störtade pilar överlagda av en femuddig stjärna, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två oxhorn av silver, och mellan dem en pil av silver med en röd åskvigg på vardera sidan [utgående från insidan av hornens övre del och nedtill vid dess spetsar sammanstötande med pilens spets]. – Sture, Södertälje, 196(4). Samlarnytt 5–6/1964, s.9.
Planting Sköld: I fält av guld en grön planta med tre stora, uppåtväxande småflikiga gröna blad på korta stjälkar och med ytterligare två ännu ej utvecklade blad vid basen, på en grön kulle. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Samma planta. – Känt sedan 1600-talet. Jfr belägget från 1655 i Äldre vapen. Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär 1988:3, s.340, SSK 1967. Släkten är finlandssvensk och har sannolikt samma ursprung som adliga ätterna Planting-Bergloo och Planting-Gyllenbåga (SSK).
Poignant Sköld: I blått fält en lyftad harneskklädd arm av silver hållande en dolk av silver med fäste av guld. [Hjälm okänd.] – Känt från 1492 då en släktmedlem adlades med detta vapen i Frankrike. Släkten till Sverige omkring 1670. SSK 1930. Vapnet belagt i ett frimurarvapen från senast 1896 för Per Gustaf Emil (1829–1910), landshövding i Gotlands län. Frimurare Vapen.
Poika se Emanuelsson.
Poppius Sköld: I blått fält en uppslagen bok av silver med snitt av guld överlagd av ett bjälkvis åt sinister lagt blått svärd med fäste av guld, allt liggande ovanpå en (naturfärgad) sten. [Hjälm okänd.] Valspråk: Probitate. – Gabriel, statsråd, 184(3). Berghman, s.55, Kungl. Serafimerorden, s.260. Släkten äldst från Savolax i Finland. SSK 1989, s.291.
Pramfalk Sköld: I svart en jaktfalk av silver med beväring av guld sittande rakt fram i förstäven på en uppskjutande låg båt av silver, sedd framifrån, och ovan åtföljd av två sporrklingor av guld, falken har på det dextervända huvudet en rödkantad hätta av guld med plymer av silver samt på fötterna röda remmar med bjällror av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En nyckel och en yxa uppskjutande och frånvända, båda med svarta skaft och med ax respektive blad av silver. – Per-Olof, Farsta, 1979. SVR 242/79.
Preisler Sköld: I rött fält en halv enhörning av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande enhörning av silver. – Borgerligt vapenbrev 1594 av kejsar Rudolf II. Använt i exlibris 1912 av Rigmor, optiker, Malmö. Stolts exlibrissamling.
von Proschwitz Sköld: Ett hästhuvud. [Tinkturer och övriga vapendelar här obekanta.] – Uppges erhållit adelskap och detta vapen i Böhmen 1446. Släkten till Sverige (slutligen) 1720 med godsförvaltaren Jacob Fredrik von Proschwitz (1690–1787) (hans far hade dessförinnan en period varit i svensk tjänst som officer men slagit sig ned i Danmark). SSK 1938.
Purnu se Sammelin.

Quarn Sköld: I blått fält en bjälke av guld belagd med tre röda kvarnhjul. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två oxhorn av guld och mellan dem ett rött kvarnhjul. – Antaget 1983 av Släktföreningen Quarn, medges åt efterkommande – med namnen Anders(s)on, Stigson, Hildeskog och Måbäck /Måbeck/ – till Magnus Quarn (född 1764), soldat i Kvarnarp, Linderås. Denne var son till släktens äldste kände stamfader Olof Hansson (född 1732) i Säby socken. SSK 1989; uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Quensel Sköld: I blått fält en uppgående måne av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm av silver hållande en uppvänd måne av silver. – Släkten från Hessen 1630 med vapnet, då med hjälmprydnad: En uppvänd måne. Ovan beskrivna hjälmprydnad beläggs hos Nils (1894–1971), statsråd, president i Kammarrätten, med valspråk: Ornamentum justitiæ caritas. PHT 1966, s.13f, Kungl. Serafimerorden, s.490, SSK 1950. – Ett annat vapen har använts av Oscar, kyrkoherde och professor, Uppsala, senast 1915 (död detta år), nämligen följande. Sköld: Två gånger ginstyckad i rött, vari en ginbalkvis nedåtvänd fisk, svart, och blått, vari en ginbalkvis ställd uppslagen bok. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd fisk liggande på käken på en bädd av sjögräs e.dyl. [Närmare tinkturer okända.] Stolts exlibrissamling.
Qvarner Sköld: Delad i rött, vari en uppslagen bok med spännen, och guld, vari ett fyrarmat kvarnhjul med armarna ställda i andreaskors, allt av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött kvarnhjul som i skölden mellan två vingar, delade dexter i rött och guld och sinister i guld och rött. Valspråk: Stabilitas, Fides, Pertinacia. – Bröderna Hans och Nils Å:son, Linköping, 1984, medges åt släktmedlemmar med namnet. Äldste kände stamfader är Anders Halvarsson på Lisskvarnsgården, Nås, nämnd 1539. SVR 324/84.
Qvarnström Sköld: I fält, kluvet i rött och silver, ett kvarnhjul kluvet i silver och blått, och en av en vågskura bildad stam kluven i silver och blått. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter röd, belagd med en av en vågskura bildad stam av silver, och sinister av silver, belagd med en dylik blå stam. Valspråk: Non desistam (’Jag upphör icke’). – Arne, ingenjör, Vaxholm, 2001. Medges till släktmedlemmar. Gröna stubbens vapenrulla.

Ræder Sköld: I blått fält tre vagnshjul av silver inom en smal bård av silver. [Blått] hjälmtäcke fodrat med [silver]. Hjälmprydnad: Tre blommor av silver med fem kronblad och blombotten av purpur. – [Känt sedan när?] Släkten ursprungligen från Harz i Tyskland, kom till Norge på 1600-talet. Representerad i Sverige från 1896. SSK 1995.
Raftö Sköld: I rött fält en balk korslagd med en ginbalk, båda avstötta, och därunder en kula, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd enhörning med beväring av guld mellan klövarna hållande en kula av guld. Valspråk: Rätt så. – Erik E., ingenjör, Solna, 2001, vilken antog släktnamnet 1952. Släktens äldste kände stamfader är hans ff ff ff f Nils Persson (1689–1751), bonde i Kulsta, Blacksta. Gröna stubbens vapenrulla.
Rahm Sköld: I grönt fält två spetsställda och stolpvis sammanlänkade genombrutna fyrkanter inom en bård, allt av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande grön lindkvist med tre blad mellan en stridsyxa och en timmermansyxa, båda av silver och med axen utåtvända. Valspråk: Semper idem (’Alltid densamme’). – Percy, ingenjör, Täby, 2001, medges till släktmedlemmar härstammande från Johan Jansson (1786–1843), varvstimmerman, sedan tornväktare i Hedvigs kyrka och byggmästare i Norrköping, ibland vars barn namnet Rahm antogs. Släktens äldste kände stamfader är Henrik Larsson, belagd 1691–1725, bonde i Yxe, Lindesberg. Gröna stubbens vapenrulla.
Rahmström Sköld: En tinnskurad bjälke ovan åtföljd av två i bjälke ordnade järnmärken och nedan av tre bjälkvis ställda strömmar. Hjälmprydnad: En tupp med höger klo lyftad. [Tinkturerna okända.] – Henning, bokhandlare, Stockholm, 1960. Samlarnytt, Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär.
Rambe Sköld: I svart fält ett stolpvis ställt svärdfiskhuvud, i sköldhuvudet åtföljt av två franska liljor, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande, svart svärdfiskhuvud framför tre strutsplymer av guld. – Swen, pol. mag., Lund, 1954. Medges åt efterkommande till Lars (född 1889), vet. med. dr, och hans andra hustru, Thyra. Släktens äldste kände stamfader är Mårten Olofsson (1673–ca 1735), rusthållare i Mossby, Västra Nöbbelöv. SVR-27-63.
Ramstedt Sköld: I fält av guld en blå spets belagd med ett S:t Erikshuvud av guld och åtföljd dexter av en ginbalksvis ställd merkuriestav och sinister av ett balkvis ställt svärd, båda blå. [Hjälm okänd.] – Johan Olof (John) (1852–1935), överståthållare, Stockholm, 1923. Berghman, s.55, Kungl. Serafimerorden, s.458, SSK 1962, s.422, RHÄ:s diarium 1923. Släktens äldste kände stamfader är Johan (1739–95) från Ramshyttan, Ramsberg (SSK).
Ramviken se Sunnqvist.
Raneke Sköld: I fält av silver en svart korp med beväring av guld och däröver en medelst en molnskura bildad (upphöjd) svart ginstam. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En ek av silver med ollon av guld. Valspråk: Post tenebras lux. – Jan, reklamchef, Lomma, 1950. Medges, efter differentiering, åt efterkommande till frälsebonden Nils Andersson (född 1724) i Baldringe, Herrestads härad. SVR-22-63, Berghman, s.55.
Ranniger Sköld: I blått fält en vakande trana [av silver]. Hjälmprydnad: En vakande trana [av silver] mellan två [blå] vingar. – Släkten från Altenburg, vapnet troligen antaget av (i varje fall tidigast belagt hos) kommerserådet där Johann Ludwig Eduard 1886. Siebmacher, Band 10, Abt. 6 (1972), s.53. Tinkturerna som här står inom hakparentes anges inte där, men på försättsbladet till skriften ”Genealogie der Familie Ranniger”, 1886, finns vapnet i sv/v tryck med mörka vingar, alltså bör de vara blå. Att tranan är av silver [alt: naturfärgad] framgår av ytterligare en annan teckning samt en porslinsmålning. Släkten till Sverige 1947. Egna uppgifter 1999 från Brigitte, Hindås.
Rapp från Uppsala. Sköld: I blått fält ett bevingat ankare av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda blå kommandostavar beströdda med kronor av guld samt i övre vinkeln åtföljda av tre kronor av guld ordnade två över en. – Torsten, general, Stockholm, 197(2). Kungl. Serafimerorden, s.526, SSK 1978, s.331. Släktens äldste kände stamfader är Jon Persson (1705–65), bonde i Huskvarn, Alseda (SSK).
Rasberg se Råsberg.
Rasch Sköld: I fält av guld en stegrande hjort på grön stam. Hjälmprydnad: Åtta tvetungade standar, växlingsvis röda och blå(?) och grupperade i två grupper om fyra, uppskjutande ur en hjälmkrona. – Släkten från Hannover. Vapnet känt från 1856 hos klostergodsinspektorn G. R. Siebmacher Bg10, s.66. Använt i exlibris från 1926 av Herman, civilingenjör, Stockholm [där framgår tinkturerna]. Stolts exlibrissamling.
Rasmussen Sköld: Kluven, i dexter fält en törnros på stjälk, i sinister en tistel på stjälk. Hjälmprydnad: Två vingar. [Tinkturer okända.] – Kristen, ingenjör, Bjuv, (senast) 1949. Stolts exlibrissamling.
Rehbander Sköld: I guld två korslagda blå svärd och däröver en blå ginstam belagd med en krona av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En blå rundel omgiven av en strålkrans av guld och belagd med en fransk lilja av guld. Valspråk: La vie est un défi (’Livet är en utmaning’). – Carl Fredrik, polisinspektör och ryttmästare i kavalleriet, Göteborg (sedermera Västra Frölunda), 1980. SVR 276/82, egen uppgift 2002 med rättelse av valspråk och förnamn och komplettering av yrkesbenämningen.
Reinhold Sköld: I blått fält en höjd störtad sparre åtföljd ovan av en och nedan av två ringar, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två blå vesselhorn, belagda med en ginbalk respektive en balk av guld och mynningarna besatta med varsin ring av guld. – Känt sedan 1490. Använt (på osäkra grunder?) i exlibris senast från 1900-talets mitt (allra senast 1966) av Gertrud (född 1878), Enköping. Stolts exlibrissamling.
Renhorn Sköld: I rött en frontalt ställd renhornskrona  och mellan hornen ett (grekiskt) kors, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En renhornskrona av silver. Valspråk: In bonam partem. – Nils, f.d. byrådirektör, Trelleborg, 1994, efterkommande till en son till Abraham Haeggström och Anna Margareta Renhorn som upptog namnet 1905; den sistnämnda tillhörde den äldre släkten Renhorn. Medges efter godkännande och differentiering åt efterkommande till bröderna Nils (född 1625) och Zacharias (född 1634). SVR 476/95.
Rettig Sköld: Delad i rött, vari en strålande femuddig stjärna, och blått, vari ett brinnande ljus på ett bevingat timglas. [Närmare tinkturer och hjälm okända.] Valspråk: Från mörker till ljus. – John, konsul, Gävle, senast 1907 (död detta år). Stolts exlibrissamling.
Reuterdahl Sköld: I blått fält en uppskjutande kräkla av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Humilitate robur. – Henric (1795–1870), ärkebiskop, 186(1). Berghman, s.56, Kungl. Serafimerorden, s.304.
Rhedin Sköld: I blått fält ett hjulkors av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda blå armar med blå stålhandskar på händerna uppbärande ett hjulkors av guld. – Carl, major, Göteborg, 1935. Borgerliga vapen, Berghman, s.56, SSK 1995, s.265. Släktens äldste kände stamfader är Joen Andersson, åtminstone 1727–48 bonde i Kärra, Örgryte (SSK).
Rhodin Sköld: Två gånger delad av rött, vari två korslagda svärd av silver med fästen av guld, av silver, vari en uppslagen blå bok, och blått, vari två korslagda ax av guld. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt svärd av silver med fäste av guld mellan två ax av guld. – Belagt senast 1968 i exlibris för Tyra, Arvid, Bernt, Gurli, Hans, Gustaf och Alvar. Stolts exlibrissamling.
Richert Sköld: I rött en fransk lilja av silver upptill belagd med en röd stjärna och ovan åtföljd av två stjärnor av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd fransk lilja upptill belagd med en stjärna av silver. Valspråk: Fortis et potens. – Göran, företagsekonom, Särö, 198(4), heraldisering av vapen känt i släkten sedan 1600-talet. Den svenska släktgrenens stamfar var Joachim (död 1666), rådman i Ronneby. SVR 325/84, SSK 1963, s.370.
Riddergard Sköld: I fält, delat i gul och blått, ett lejon av motsatta tinkturer och med röd beväring, samt däröver en röd ginstam belagd med tre liljor av silver. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått lejon med röd beväring i höger tass hållande ett svärd av silver med fäste av guld mellan två standar, dexter av guld, belagt med en femuddig blå stjärna, och sinister blått, belagt med en femuddig stjärna av guld. Valspråk: Per aspera ad astra (latin 'Genom svårigheter mot stjärnorna'). – Johan, civilingenjör och civilekonom, Hong Kong, 2003. Släkten härstammar från bonden Erik Eriksson, född i slutet av 1600-talet i Nolgården, Malma. SVR nr 644/2003; VB nr 56, s.152.
Ringqvist jfr Lekholm.
Risbecker Sköld: I blått fält en stolpvis ställd ospänd knappharka av guld och däröver en medelst en vågskura bildad ginstam av guld belagd med fyra i bjälke ordnade rosor. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En merkuriestav av guld med röda ormar mellan två blå vingar med vingpennor av guld. Valspråk: Aut viam inveniam aut faciam. – Bröderna Björn, inköpschef, Stockholm, Jan, generalkonsul, Stockholm, Tomas, direktör, Lidingö (sedermera Stockholm), och Christer, distriktschef, Gävle, 1999. Tidigare namn burna i släkten är Grännstedt och sedan Sandberg. Det nuvarande släktnamnet antogs av bröderna 1968. Det är avlett av Risbeck, som är namnet på deras morfars mors släkt. Gröna stubbens vapenrulla, SVR 586/2000, SHFs medlemsregister.
Rivius jfr Sundin från Östergötland.
Rixtorp Sköld: I silver en svart fjäderhamn omgivande och förenad med ett skäggigt manshuvud med röd krona. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman med röd krona och med armarna utbytta mot svarta vingar. – Lars, 1976. SVR 277/82.
Rode Sköld: Kluven i silver, vari en dubbel röd ros, och blått, vari en upprest enhörning av silver. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: Fyra strutsplymer av silver bakom fem blå iris med gröna blad och stjälkar. – Jan Jansson Rode, Tjörnarp, 1989. SVR 392/89.
Ronquist Sköld: I rött en smal stolpe av silver, bildad av vågskuror, på vardera sidan åtföljd av två granatäpplen av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, silver, rött, guld, rött. Hjälmprydnad: Ett granatäpple på stjälk uppväxande mellan två röda vingar belagda med en smal bjälke av silver bildad av vågskuror. Valspråk: Växa eller dö. – Per, kyrkoherde i Stora Mellösa (sedemera boende i Visby), 1981. SVR 278/82, SHFs medlemsregister. Släktens äldste kände stamfader är Anders Hansson, far till Hans Andersson (1635–96), bonde i Österby, Fide. SSK 2000.
Rosberg se Råsberg.
Rosén Sköld: I blått fält en lilja av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En svan av silver simmande på (blå) böljor. Valspråk: Varde ljus. – Nils (1866–1929), köpman, Malmö, (senast) 1904. Stolts exlibrissamling.
Rosenbahr Sköld: Delad i guld, vari två röda rosor, och rött vari ett björnhuvud av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd sexuddig stjärna belagd med en uppflygande fredsduva hållande en olivkvist i näbbet, allt av silver, samt med de fyra övre uddarna besatta med vardera en ros av guld. Valspråk: För naturen och freden. – Christer, ingenjör, Uppsala, 1989. SVR 402/89.
Rosenberg Sköld: I guld tre röda strålar i trepass med spetsarna sammanstötande i mitten och åtföljda av tre röda rosor. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd ros mellan två strutsplymer av guld. Valspråk: Fide spera juvabit. – Börje, postmästare, omkring 1952. SVR 483/95.
Rosenblad Sköld: En svart spets belagd med en ros av guld med röd blombotten samt med ett blad av guld uppskjutande från rosen, fält 1: ginstyckat i svart och guld, fält 2: styckat i guld och svart. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett framvänt oxhuvud med en röd rundel på pannan (slaktmärke). Valspråk: Nil desperandum. – Roland Alm Rosenblad, Vällingby (sedermera Hässelby), 1985. Äldste kände stamfadern är Jon Persson (1733–85), bonde i Medelhult, Kråksmåla. SVR 333/86. Skrivs i SVR enbart Alm, vilket namn är upptaget från mödernet och (2000) förs av vapenantagaren och hans efterkommande som mellannamn. Egen uppgift 2000.
Rosendahl Sköld: I rött ett snedställt grönt malteserkors med bårder och spetskulor av guld samt åtföljt av fyra fyrbladiga rosor av guld. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, grönt, guld, rött. Hjälmprydnad: En uppstigande röd oxe hållande i framklövarna en merkuriestav av guld. – Kaj, direktör, Strasbourg, 1987. SVR 379/88.
Rosendal Sköld: I rött en störtad spets av silver belagd med en fyrbladig röd ros. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld hållande ett med rötterna uppryckt naturfärgat träd. – Björn, med. lic., konstnär och författare, Veinge, 1982. Namnet antogs av Erik (född 1720), hammarsmedsmästare vid Nyhammar, Ramsberg och sedan vid Bredsjö bruk. SVR 303/83.
Rosengren Sköld: I rött fält ett gaffelkors av guld belagt med sju röda rosor med ståndare av guld och gröna foderblad och i varje vinkel åtföljt av en rundel av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En degel av guld. – Efterkommande till Frans Elof, pappersbruksägare (död 1881), 1936. Borgerliga vapen; Berghman, s.57.
Rosengren Sköld: I blått fält en ros på bladlös stjälk utväxande från undersidan av en bjälkvis ställd i båda ändar avhuggen gren och stjälken överläggande denna gren, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En ros av silver uppburen av två (blå) harneskklädda uppskjutande armar. – Idolf (1855–1944), regementsläkare, Östersund och Stockholm, senast 1944. Stolts exlibrissamling.
Rosensparr Sköld: I blått en tryckt sparre av guld ovan åtföljd av två rosor av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, blått, guld, blått. Hjälmprydnad: Ett avslitet griphuvud av silver med guldkrona mellan två buffelhorn av guld, vartdera på utsidan besatt med tre rosor av silver. Valspråk: Veritas vincit. – Magnus, Tyresö, 1981. SVR 279/82.
Roslagius jfr Arenander från Uppland.
Roslund Sköld: Kvadrerad, med första och fjärde fältet rött, vari en stolpe av guld belagd med en ros och åtföljd upptill av två rosor, allt av motsatta tinkturer, och med andra och tredje fältet av silver, vari ett genomgående blått andreaskors överlagt med en fransk lilja av guld. Valspråk: In te domine speravi. – Bertil, kyrkoherde i Borås katolska församling, 1979. SVR 326/84.
Rossborg Sköld: En borg med tre huvförsedda torn med en stegrande häst i porten, allt på en stam. Hjälmprydnad: En uppstigande häst. [Tinkturerna okända.] – Sture, [yrke? bostadsort?], (senast) 1987. Stolts exlibrissamling.
Roth Sköld: Delad i silver och svart med en genomgående trädstam uppryckt med sju rötter i växlande tinkturer och således med stammen svart i silver och rötterna av silver i svart. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande svart tall. Valspråk: E radice corona. – Nils-Ola, sociolog, Höllviken, 1993. SVR 446/93.
Rothz jfr Ohlin.
Rudholm Sköld: I blått fält en sparre av silver, åtföljd ovan av två grankvistar av guld, nedan av ett stolpvis ställt svärd med klinga av silver och fäste av guld samt överlagd av en våg av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Vis et verba. – Sten, president i Svea Hovrätt, 199(0). Kungl. Serafimerorden, s.534.
Ruding Sköld: I blått fält en ruda av guld med röd beväring över en av en vågskura bildad stam av guld vari en röd lilja. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad A: Två korslagda svärd överlagda med en triangel och inflätad lagerkrans av guld. B: En gruvfackla med röd flamma och en smidesgaffel ställda i andreaskors överlagda med ett stolpvis ställt svärd av guld, allt mellan två vesselhorn, dexter av guld, sinister blått. Valspråk: Multum legibus integre. – Magnus G, teknologie dr (A), och dennes far Gunnar J, bergsingenjör och kapten (B), båda Stockholm, 1997. Skölden medges åt övriga medlemmar av släkten Ruding. SVR 565/99.
Rudoff jfr Filipsson.
Rugsveen Sköld: Av en bjälke av silver, belagd med tre svarta rågax, delad i rött, vari tre liljor av silver, och blått, vari en ros av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå lilja mellan två röda vesselhorn, vartdera i mynningen besatt med ett svart rågax. – Tor, ingenjör, Malmö, 1970. Efterkommande bär namnet Rugsveen eller Irgens-Rugsveen. SVR-150-70.
Ruhr se Rur.
Rundström Sköld: I rött fält ett andreaskors av guld åtföljt av fyra moletter av guld, en i varje vinkel. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två hjorthorn av silver och mellan dem ett latinskt kors av guld. – Rolf, redaktör, 1961. Samlarnytt 1–2/1964, s.9.
Rundström Sköld: I blått fält en bjälke av silver, belagd med en genomgående blå kedja samt ovan åtföljd av ett hjulkors utslungande sex blixtar och nedan av en nedåtvänd björkkvist med tre löv, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå draklo med röd beväring hållande ett svärd av silver med blått fäste. – Stefan, motivatör, Södertälje, 2005. Medges till släktmedlemmar härstammande från hans ff f Oskar (1884–1958), hemmansägare i Björklund, Järna. VB nr 62, s.313.
Runquist Sköld: I fält av guld en stolpe och en störtad tryckt sparre förenade, båda blå. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå sjöjungfru med hår av guld hållande i högra handen en kam och i vänstra en spegel, båda av guld. – Efterkommande till rådmannen Knut Herman (död 1833), före 1950. Berghman, s.57.
Rur Sköld: I blått fält en gående hund av silver med röd beväring och rött halsband med koppelring av silver och däröver en av en vågskura bildad ginstam av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande hund såsom i skölden i höger tass hållande en blå spade. – Bengt, arkivarie, Norrtälje, 1999. Medges åt släktmedlemmar med namnet, vilket somliga skriver Ruhr. Det antogs 1907 av tre söner till Anders Svensson (1848–1915), lokomotivförare i Helsingborg, se SSK 2000. SVR 599/2000, Sv Exlibrisföreningens Årsbok 1997–2000, s.91.
Ryde Sköld: I blått ett lejon av guld med röd beväring och däröver en ginstam av guld med två i bjälke ställda röda sexbladiga rosor. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, blått, guld, rött. Hjälmprydnad: En ros som i S mellan två vingar delade dexter i blått och guld samt sinister i guld och blått. Valspråk: Lumen accipe et imperti. – Hans, professor, Lund, 1996, medges åt efterkommande till Johan Adolf. SVR 515/96.
Rydholm Sköld: I blått en örn av silver med beväring av guld belagd med ett rött hjärta. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Märket i skölden mellan två oxhorn av silver. – Carl-Axel (1921–99), redaktör, Grästorp, 197(6). Uppgift från Sten Brangstad 1999.
Rydow (yngre släkten) Sköld: I fält av silver en grön ek vars stam på båda sidor är åtföljd av ett svart klöverbladskors. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett par gröna vesselhorn och mellan dem ett svart klöverbladskors. Valspråk: Bed och arbeta. – Senast 1950 antaget av efterkommande till pastorn i metodist-episkopalkyrkan Bengt August Carlson (1833–1920), Göteborg. Två av hans barn upptog sin mors släktnamn Rydow: gymnastikdirektören Alma, gift Lindén, (1880–1959), och typografen Sven Cson (1882–1939). Per Skjöldebrand: Bengt Rydows anor.
Ryssnässläkten Sköld: I blått fält en kärve av guld på en kälke av silver över en stam av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett hästhuvud av silver mellan två vingar delade i silver och blått respektive i blått och silver. – Släktföreningen, 1954. [Vilket är släktnamnet(-nen) som bärs?] Sjuhäradsbygdens tidning 1954-11-05, F.A. Hall: Ryssnässläkten, 1986; VB nr 36, s.474.
Råsberg Sköld: I fält av guld en medelst inböjda skuror bildad blå stolpe. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En medelst inböjda skuror bildad blå stolpe. – Antaget 1992 av Släktföreningen Råsberg. Medges åt efterkommande till Johannes (1793–1872), hemmansägare, Lommaryd. SSK 1989, s.307. Medlemmar bär också namnen Rasberg, Rosberg och Råsberger. Släktens äldste kände stamfader är Per Haraldsson (död 1732), bonde i Västra Noby Sörby, Lommaryd (SSK).
Råsberger se Råsberg.
Ræder se vid Rae-.
Röding Sköld: I fält av silver en hoppande röd röding med beväring av guld och i undre vinkeln åtföljd av en sexuddig röd stjärna. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre naturfärgade påfågelsfjädrar. – Erik, reklamchef, Malmö, 1964. Medges åt bröderna. SVR-70-65.
Rörs Sköld: Kluven i rött, vari ett blommande vassrör uppväxande från en stam bildad av en vågskura, allt av silver, och silver, vari en flammande hytta stående på en stam, allt rött. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd kåsa. – Johan Fredrik, gästgivare, Stjärnsund, 1950. SVR 188/75.

Till nästa avsnitt [ S-Ö ].