Gröna stubbens förteckning
över ofrälse släktvapen i bruk i Sverige idag D-K [ till titelsidan ]

Förklaring på första sidan (A-C).

[ Gröna stubbens vapenrulla ] [ Förteckning över ofrälse släktvapen i bruk idag A-C D-K L-RS-Ö ] [ Äldre vapen A-C D-KL-RS-Ö ] [ Frimurarvapen ]

Dahlberg Sköld: I blått en sädeskärve av guld på vardera sidan åtföljd av ett svärd av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, blått, guld, blått. Hjälmprydnad: Ett bomärke utformat som ett smalt andreaskors vars övre armar dels är utdragna och avslutade som kors, dels vid mitten förenade av en smal bjälke varifrån ett latinskt kors skjuter upp, allt blått. – Sven Olof, Falun, 1981. Härstammar från Olof i Dal, Högsjö, som levde på 1600-talet. SVR 260/82.
Dahlerus Sköld: I blått fält en dadelpalm av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En duva av silver med röd beväring och i näbben hållande ett palmblad av silver. Valspråk: Pax et concordia. – Känt från 1654, fört av släktens äldste kände stamfader Petrus Haquini (död 1662), kyrkoherde i Smedby bördig från Systertorp i Kristdala. Heraldiserat och återupplivat med tillägg av valspråket på initiativ av Lars, fil. mag., Lidingö, 196(6). SVR-93-66, SSK 1978.
Dahlman från Värmland. Sköld: I fält av silver en mansfigur i naturfärgad rustning uppstigande från en grön stam bildad av en bågskura kombinerad med en nedvänd vinkelskura formande en ”dalgång”, mannen hållande i höger hand ett svärd och stödjande vänster hand i sidan. [Hjälm okänd.] – Känt från 1600-talet, fört i sigill av Jonas (död 1675), kapten vid Närke-Värmlands infanteriregemente. Heraldiserat och återupplivat 198(4) på initiativ av Carl, f.d. byrådirektör, Säffle. SVR 313/84, 367/88, SSK 1978, s.104.
Dahlman se Adell.
Dahlqvist Sköld: Delad i guld, vari en störtad blå spets, och rött, vari en uppväxande ekkvist av guld med ett ollon mellan två blad. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld, blått, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: Ett uppstigande dubbelsvansat rött lejon i ramarna hållande en trumpet av guld. Valspråk: Ur mörkret mot ljuset. – Lars Kenneth, ekonomie magister, Stockholm, 2004. Medges till medlemmar av släkten Dahlqvist härstammande från hans ff ff f, mjölnaren Johannes (1798–1867) i Lindhult, Habo, vilken antog släktnamnet. VB nr 60, s.257.
Dahlstedt Sköld: Delad i silver, vari tre stolpvis i bjälke ställda röda veteax, och rött, vari ett solkors av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda men obehandskade armar hållande en uppslagen bok. – Harald, överingenjör, 1952. Medges åt efterkommande till fadern Johannes (född 1853), kyrkoherde. Äldste kände stamfader är Nils, bonde i Balltorp, Gestad vid 1700-talets slut. SVR-64-64.
Danckler Sköld: Delad i blått, vari en örnhövdad sfinx av guld liggande på en uppslagen bok av silver, och silver, vari fem kopplade blå spetsrutor. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, blått, guld, blått. Hjälmprydnad: Tre naturfärgade prästkragar med gröna stänglar och blad. Valspråk: In Deo spes nostra (’I Gud vårt hopp’). – Lars, advokat, Malmö, 2001, bytte i början av 1980-talet namn från att tidigare ha hetat Blomquist. Vapenantagarens ff ff Erik Blomquist var smed vid Finspång, Risinge. SVR 616/2001.
Danell Sköld: I rött fält ett uppskjutande treberg av silver belagt med ett svart ankare och krönt av ett grekiskt kors av silver. [Hjälm okänd.] Valspråk: Defixa juvabit. – Sven, biskop i Skara, 1963. HT 35, s.222.
Danielson från Kristdala. Sköld: I rött fält en hjort av silver uppstigande från ett uppskjutande treberg av silver samt därunder en grön stam belagd med tre sågklingor av silver. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två röda hjorthorn. – Efterkommande till Nils Petter (1854–1926), direktör och godsägare på Ålhult i Södra Vi, omkring 1950, senast 1952 (exlibris för Dag, kapten, Erikstad). Stolts exlibrissamling, Borgerliga vapen, SSK 2000.
Danielson Aschan se Aschan.
Dannvik Sköld: I rött fält ett latinskt kors vars armar slutar i pilspetsar. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar som i obehandskade knäppta händer håller ett silverkors såsom i skölden. Valspråk: Sans Dieu rien. – Lars, tandläkare, Fjärdhundra, 1967. SVR-114-68.
de Berg se vid B.
de Champs se vid C.
de Jong se vid J.
Desén Sköld: I rött fält ett grankvistkors inom en renhornskrona, allt av guld, och däröver en av en vågskura bildad ginstam av guld belagd med ett liggande rött risknippe. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt risknippe av guld mellan två röda renhorn. Valspråk: Decens et patiens (’Ordentlighet och tålamod’). – Helén Desén Grahn, diakonissa, Åsele, 2002. Medges åt efterkommande till hennes far, namnantagaren, skogsarbetaren Hjalmar Desén (1916–86), Åsele. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff ff ff Jon Andersson (hans son föddes 1649), bonde i Edens by, Junsele. Gröna stubbens vapenrulla, VB nr 55, s.112. – Yngre släkten Desén: Heléns son, bokhandlaren Jörgen Desén, Bollstabruk, sammanställde 2002 sin agnatiska släkts (Grahn, se vid dito) vapen med sin mödernesläkts, med anledning av att han bär sin mödernesläkts namn, enligt följande: Sköld: Kluven, 1. Grahn, 2. Desén. Resten: Desén. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 56, s.145.
de Shàrengrad se vid S.
Dickson Sköld: Delad i guld [silver*], vari tre [röda*] stolpar, och blått, vari tre [femuddiga] stjärnor av silver, ordnade två över en, allt inom en bård av guld. [Hjälmtäckets tinkturer?] Hjälmprydnad: Ett rött hjärta med vingar [av silver*]. Valspråk: Cœlum versus. –  Ursprungligen från Skottland, till Göteborg 1802 och 1809. SSK 1980. En släktgren adlades 1880, varvid i adelsvapnet hjälmprydnaden och valspråket bibehölls. *) Enligt originalskiss från 1937 för Robert, köpman, Göteborg, i Stolts exlibrissamling. Ett exlibris i samma samling för Cecil m.fl., senast ca 1944, har övre fältet grönt.
Dieterle Sköld: I silver ett uppskjutande svart drakhuvud med eldsprutande gap [eldsflammorna röda, de innersta av guld]. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer, den mellersta röd och de yttre av silver. – Göran, ingenjör och värmetekniker, Staffanstorp, 1992. Släkten närmast från Kiel, Tyskland, inkommen med Georg Martin (1897–1970). SVR 524/97.
Dingertz Sköld: I blått två korslagda officersvärjor med utåtvända byglar under en krona, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande svan av silver [med utbredda vingar] med beväring av guld. – Bröderna Sven, civilekonom, och Stig, civilingenjör, Stockholm, 1982. Släkten från Westfalen, inkom 1775 till Eskilstuna, varefter namnet har förändrats från Dinger, via Dingert, till Dingertz. SVR 293/83.
Ditzinger Sköld: I rött fält en vinthund av silver [med svart halsband] i språng. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En vakande trana av silver [med röd beväring]. – Med säker koppling till släkten är vapnet känt från 1728, men dess ålder går tillbaka åtminstone till 1585 (se nedan). År 1728 syns vapnet skrafferat på ett porträttkopparstick av Ludwig Carl (1670–1731), kyrkoherde i Esslingen i Baden. Dennes bror Johann Conrad (f. 1679) flyttade omkring 1700 till Sverige och blev handskmakarålderman i Stockholm, och detta vapen bibehölls på den svenska släktgrenen. En skrafferad vapensignet fanns i friherre Carl Anton af Schmidts (f. 1866) ägo, vilken han ärvt av sin mor Emma Charlotta, född Ditzinger (f. 1822), och vapnet är också återgivet på ett släktträd från omkring 1930-talet. Släktens äldste kände stamfader är de ovannämnda brödernas farfar, Balthasar, bagare i Esslingen, som levde 1642. Utan källhänvisning omnämner Josef Dietzinger, Neumarkt-St Veit, Tyskland, i brev 1975 ett vapen tillhörande en Ditzinger från Reutlingen i Württemberg: ”1.9.1585: I skölden en åt höger springande hund. På hjälmen: en åt höger vänd trana.” Om uppgiften är riktig måste det röra sig om samma släkt, eftersom vapnen synbarligen är identiska. Att datum anges och att vapnet beskrivs utan färger gör att man kan misstänka att Josef Dietzingers källa är ett sigill. På grund av vapenlikhet finns möjligen ett släktsamband med Johan Didzinger (1632–trol. 1683), son till en Andreas och guldsmed i Rottenburg am Neckar i Baden, vars vapen 1659 är återgivet i Rottenburger Wappenbuch (Sköld: I fält, ginstyckat i rött och silver, en vinthund av silver med svart halsband i språng. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En brun [röd] trana med en brun [röd] fisk i näbben). ÖÄ 11, SSK 1980 (vari Ditzinger- och Didzingervapnen felaktigt är förväxlade med varandra), uppgifter från Göran, Sollentuna, 2001.
Djurberg Stockholmssläkten. Sköld: I grönt en upprest hjort av silver med röd beväring nedtill åtföljd av ett sinistervänt jakthorn av silver med röd rem. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett hjorthuvud av silver med röd beväring. – Sten Ludvig (född 1871), överstelöjtnant, 1920-talet. Äldste kände stamfader är Håkan Larsson (död 1697), slakthusskrivare i Stockholm. SVR-143-70, SSK 1995, s.83.
Dominicus Sköld: I blått fält en lie korslagd med en räfsa samt därunder dexter hälft av en lilja, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En sittande blå hund med röd beväring i käften hållande en med röda eldsflammor brinnande fackla av silver. Valspråk: Labor, veritas, lux. – Stefan, konsult, Enskede gård, 2000. Medges åt släktmedlemmar. Släkten härstammar från Danmark (Tyskland?). Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.713.
Donnerberg Sköld: I rött fält tre av blixtskuror bildade störtade spetsar ställda emot en av ett mantelsnitt bildad stam, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En örn kluven av en blixtskura i silver och rött med beväring av motsatta tinkturer. Valspråk: Super terminos terræ (’Ända till jordens hörn’). – Bröderna, representanterna Henrik, Stockholm, och Ivan, Ekerö, 2001. Släkten härstammar från Kroatien. Gröna stubbens vapenrulla.
Drakenheim Sköld: I svart fält en drake av guld med röd beväring uppstigande med överkropp och svans från en stam av silver belagd med en svart bjälke. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, svart, silver, svart, guld, svart. Hjälmprydnad: Mellan två drakvingar av guld en svart treudd. – Ulf, byggnadsingenjör, Stockholm, 1970. SVR-153-70.
Drangel Sköld: I fält av silver ett avslitet rött drakhuvud med beväring av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två röda drakvingar med beväring av guld. – Efterkommande till Bo Andersson D. (död före 1715), regementsskrivare på Täckö Bosgård, Klockrike, senast 1950. Berghman, s.36, SSK 1938, s.222. Tidigare annat vapen fört i släkten, jämför Äldre vapen.
Drumm Sköld: I grönt fält ett kors åtföljt i varje korsvinkel av ett gående lejon, allt av guld. (Grönt hjälmtäcke fodrat med guld.) Hjälmprydnad: En grönklädd krigare i kjortel, med axelremmar och mössa, i höger hand hållande ett svärd (av guld). Valspråk: Drumm a boo. – John, konsul, Göteborg, 1900-talets mitt? Stolts exlibrissamling.
Dubbe Sköld: I svart fält ett genomgående andreaskors av silver belagt med fem stolpvis ställda svarta spikar ordnade två, en och två. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två horn, tre gånger delade i svart och silver. – Knut, målarmästare, Malmö, 194(8). Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär.
Dubois Sköld: I silver en rödklädd man stående på dexter sida om en uppväxande grön trädplanta på grön mark och stödjande sig på en stav hållen i höger hand samt bärande ett knippe kvistar under vänster arm. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande man såsom i skölden hållande i höger hand en grön trädplanta och under vänster arm ett knippe kvistar. – Känt från 1733, fört i sigill av Gottfried Du Bois (1688–1745), guldsmedsmästare i Stockholm. Heraldiserat och återupplivat på initiativ av Åke, fil. lic., Stockholm, 197(5). Vallonsk släkt inkommen vid 1600-talets förra hälft. SVR 194/75, SSK 1974.
Dufva Sköld: I grönt en uppflygande duva av guld under sköldhuvud [ginstam] av guld belagt med tre röda rosor med gröna foderblad i bjälke, på skuran liljor, en halv, två mellan rosorna, en halv, i motsatta tinkturer. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En treflikig solfjäder delad i guld och grönt, övre hälften besatt med tre rosor och på delningen liljor, en halv, två, en halv, som i skölden. Valspråk: Meningen är livet. – Lars-Åke, ... [yrke], Laholm, 2001. Släkten härstammar från Anders Dufva, båtsman för Issjöns rote nr 1, Länna, på 1600-talet. SVR 605/2001.
Dufweke Sköld: Kluven i blått, vari två [den ena över den andra ställda] duvor av silver med röd beväring, och silver, vari en [stolpvis ställd] blå ekkvist. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vesselhorn, delade, dexter i silver och blått och sinister i blått och silver samt besatta med vardera tre blå eklöv. – Sven, agronomie stud., Eslöv, 195(1). Släkthistorisk tidskrift 3/1951, s.18.
Dunér Sköld: I svart fält en av tandskuror bildad stolpe av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En med svarta vingar försedd torshammare av guld. – Efterkommande till Frithiof (död 1915), bankdirektör, 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.37.
Dyrssen Sköld: Kluven i silver, vari en från skuran framkommande svart örn med röd beväring, och svart, vari en från skuran framskjutande stolpvis ställd nyckel av silver med axet åt sinister. [Hjälm okänd.] – Släkten från Tyskland till Sverige 1840. Antaget senast 1950. Berghman, s.37, SSK 1978.

Ebbinghaus Sköld: I fält av [metall] en bjälke åtföljd ovan av två, nedan av ett kvarnjärn. Hjälmprydnad: Ett kvarnjärn mellan två vesselhorn. [Tinkturer okända.] – Belagt i exlibris för maken till Johanna, gift Nilsson, Örebro, senast 1940 (han dog detta år). Stolts exlibrissamling.
Ebeltoft se Appeltofft.
Ebrelius Sköld: Delad i guld och rött och belagd med en blå balk belagd med tre balkvis ställda blommor av naturliga liljor av silver. [Hjälm...] Valspråk: En avant! Le lys blanc. – Uno A., professor och operasångare, Malmö, (senast) 1959. Stolts exlibrissamling.
Edenström Sköld: I blått fält en av vågskuror bildad bjälke ovan åtföljd av två liljor, allt av guld, inom en bård av hermelin. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svärd av silver med fäste av guld och omslingrat av en grön lagerkvist mellan två vingar, delade dexter av guld och blått och sinister av blått och guld. – Ove, Nacka, 2003. Medges till syskonen. SVR 642/2003; VB nr 56, s. 145.
Edgren Sköld: I fält av silver ett svart ankare överlagt med ett avslitet blått örnhuvud. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två korslagda svärd av silver med fästen av guld och med en femuddig stjärna av guld i övre vinkeln. – Claes, kommendörkapten, Kristianstad, 1967. SVR-120-68.
Edlund Sköld: I svart fält en tryckt sparre av silver, belagd med en smalare röd sparre, och däröver en lilja av silver med nedtill avhuggen fot. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande edshand av silver. – Karl Yngve, 1:e brovakt, Stallarholmen, (före 1985). Uppgift 1998 från sonsonen Conny, kapten vid Livgardet, Strängnäs.
Edvardsson (från Hällesjö). Sköld: I fält av guld två från sinister framskjutande svarta björnramar med röda klor, den högra hållande ett rött hjärta och den vänstra ett blått svärd. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett lbått svärd mellan två drakvingar av guld med röda klor och vardera belagd med tre i stolpe ställda röda droppar. Valspårk: Copiam defendo (latin 'En myckenhet jag försvarar'). – Jörgen, regionchef, Sundsvall, 2004. Medges till hans far, statstjänstemannen Sune, Ånge, med efterkommande. Släkten bär namnet efter dennes ff Per Edvard Larsson (1876–1957), hemmansägare på gården Karlsnäset i Lund, Hällesjö. VB nr 61, s.289.
Ehinger Sköld: En bock uppstigande från ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Fem solfjädersformigt i en hjälmkrona ställda pilar ombundna med ett fladdrande band. [Tinkturer okända.] – Vapnet förlänat av kejsar Maximilian (död 1519). Släkten från Schwaben i Tyskland. Uppgifter från Ove, Täby, 2000. – I Sverige är samma vapen (här utan treberg) känt från 1701 använt i sigill av Elias (1685–1729), löjtnant vid Smålands tremänningsregemente. Eder 226. – På exlibris från 1941 framställs följande av Alvar, bataljonsläkare, Stockholm. Sköld: En upprest bock på ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Fem pilar solfjädersformigt ställda framför en ring. Valspråk: Primum est non nocere. Stolts exlibrissamling. – En yngre släkt E. utgår från Ove, kapten, Täby, som upptog sin hustrus namn 1989. Vapenförande sedan 1977, se Wiktorsson. Egen uppgift 2000.
Eidem Sköld: I blått fält en ros på en törnstjälk, allt av silver. [Hjälm okänd.] Valspråk: Quasi morientes et ecce vivimus. – Erling (1880–1972), ärkebiskop, modifiering 1963. Han hade dessförinnan i ämbetsvapenform fört vapnet sedan 194(1), då med olika märken i andra och tredje fältet (ros respektive törnros), vilket nödvändiggjorde den senare modifieringen. Berghman, s.38, HT 53, s.126, Kungl. Serafimerorden, s.484.
Eisengarten Sköld: Kluven i silver, vari ett blått lejon, och blått, vari tre sexuddiga stjärnor av silver i stolpe. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En svart vinge belagd med två sexuddiga stjärnor av silver i stolpe. – Svenska släktgrenen har fört vapnet åtminstone sedan 1800-talet, medges åt efterkommande till Hans (död 1717), Görsbach, Sachsen. SVR 491/95.
Eiserman Sköld: En man iförd rustning i höger hand hållande en lans. [Hjälmprydnad och tinkturer ännu inte fastställda.] – Eisermanska släktföreningen (bildad 1981), senast 1983. Sköldemärket upptogs p.g.a. namnlikheten med räntmästaren Philipp E i Ziegenhain i Hessen, som beläggs med detta sköldemärke (med hjälmprydnad) 1674 enligt Siebmacher's Wappenbuch. Släktskap är dock ej belagt mellan denne och svenska släktens äldste kände stamfader, skomakaren i Stockholm Jacob E, död 1689, född i Bockenheim i Rheinland-Pfalz ca 18 mil från Ziegenhain. Sammanställning av Einar E och papper från Eisermanska släktföreningen, i SSK:s arkiv hos Magnus Bäckmark, Täby.
Ekblom Sköld: Genom ett sänkt mantelsnitt delad i grönt, vari två ekollon av guld, och silver, vari en sexbladig grön ros med blombotten och foderblad av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmbindel: Silver, grönt, guld, grönt, silver, grönt. Hjälmprydnad: En ros som i skölden mellan två horn av silver, vartdera utvändigt besatt med tre ekollon av guld. – Lennart, direktör, Bromma, 1986, medges åt släktmedlemmar. Släkten härstammar från Södermanland. SVR 406/90.
Ekdahl Sköld: En uppväxande ek mellan två sexberg, allt på en stam. Hjälmprydnad: En uppväxande ek. [Tinkturer okända.] – Bertil, [yrke? bostadsort?], 1900-talets mitt? Stolts exlibrissamling.
Ekeberg från Hällefors. Sköld: I fält av guld en ek uppväxande från ett uppskjutande treberg, allt grönt. [Hjälm okänd.] Valspråk: Ex lege libertas. – Birger, president i Svea Hovrätt, 193(7). Berghman, s.38, Kungl. Serafimerorden, s.480, SSK 1943, s.255. Släktens äldste kände stamfader är Sigge Månsson, vid 1600-talets slut gruvdräng i Hällefors (SSK).
Ekelund Sköld: I guld fyra gröna eklöv förenade till ett kors. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett ciborium av guld. – Thomas, komminister i Skanör och Falsterbo, 1978. Medges åt hans tvillingbror, Hans Olof, sjökapten, Malmö. SVR 234/78.
Ekengren Sköld: I blått en avhuggen balkvis ställd ekgren med på vardera sidan ett ekollon och därunder ett löv, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart stenbock med röd beväring. – Leif, pol. mag., Ulricehamn (sedermera Nynäshamn), 1977. Medges åt efterkommande till Sven (född 1797), skomakare i Stockholm. Namnet antogs av dennes farfar Jacob (1724–67), karduansmakare i Sala. SVR 243/79, SHFs medlemsregister.
Ekenkrantz Sköld: Tre genomgående kopplade spetsrutor av silver delande fältet i svart och blått samt stående på tre från en stam av silver och med stammen förenade uppskjutande spetsar. Svart och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, blått, silver, blått. Hjälmprydnad: I en blå ekkrans en spetsruta av silver. – Arne, Avesta, 1980. Medges åt efterkommande till krögaren Eric Nilsson (död 1783) (bar ej släktnamnet), Nyköping. SVR 261/82.
Ekerholt Sköld: I grönt fält två i sparre ställda fjäderpennor av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två hammare av silver med gröna skaft, dessa nedtill övergående i oxhorn belagda med en stam av silver. – Siw, enhetschef, Norrköping, 2002. Medges åt släktmedlemmar av namnet, vilket antogs av hennes far Sven (1914–93), underhållschef vid Träimporten i Norrköping. – Yngre släkten: Hennes barn Susanne, fil kand, Norrköping (sedermera Helsingborg) och Magnus, studerande, Norrköping, upptog samma år sin mödernesläkts vapen med tillägg av en bård av silver i sköldemärket. Uppgift från Magnus Ekerholt 2002.
Ekesjöö Sköld: En bjälke, belagd med ett bjälkvis ställt svärd, ovan åtföljd av tre stolpvis i bjälke ställda ekblad och nedan av ett årder. Hjälmprydnad: Ett ekblad mellan två ekollon på stänglar. [Tinkturer okända.] – NN, major, 1952. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Ekeskär Sköld: I blått fält en ek med nio löv och fyra ekollon samt därunder ett skär (klippa) uppskjutande ur en bjälkvis gående ström, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå oxhorn, varpå vartdera tre stolpvis i stolpe ställda eklöv av silver. – Sune, Stockholm, 1963. Samlarnytt 7–7/1963, s.10.
Eklund Sköld: I grönt fält tre ekollon ordnade en över två och sammanväxta i trepass med två eklöv utväxande från föreningspunkten mot de båda övre sköldhörnen, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två gröna eklöv. – Richard, officer, Norrtälje, 1995, medges åt fadern Lars. SVR 485/95.
Ekström Sköld: Delad i guld, vari en ek uppväxande från grön mark, och silver, vari en av vågskuror bildad blå balk. [Hjälm okänd.] – Karl-Eric, kontorist, Göteborg, (senast) 1940. Stolts exlibrissamling.
Ekström Sköld: I svart fält en av rött och guld i två rader schackrutad bjälke åtföljd ovan av två och nedan av en hammare av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar gemensamt hållande en hammare av guld. – Lars, kammaråklagare, Uppsala, 1959. SVR-123-68.
Ekström Sköld: Av en vågskura styckad i blått, vari en eklövskrans av silver, och silver, vari ett balkvis ställt svart ankare. Blått och svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, blått, silver, svart, silver, blått. Hjälmprydnad: En ros av silver med röda foderblad mellan två uppväxande gröna ekkvistar. Valspråk: Ultra posse nemo obligatur. – Arthur Ludvig, advokat, Vänersborg, 198(6). I korrespondens med Riksheraldikerämbetet redan 1947. Borgerliga vapen, SVR 337/86.
Elf Sköld: I guld ett grönt treberg belagt med åtta bysantiner av guld och däröver ett rött uppskjutande spänt armborst i ginstammen åtföljt av två gröna lindblad. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, grönt, guld, rött. Hjälmprydnad: Ett uppstigande dubbelsvansat lejon av guld i ramarna hållande ett rött spänt armborst. Valspråk: Novam terram colere (’Bryt ny mark’). – Mikael, direktör, Hässelby, 2001. Medges till efterkommande till namnantagaren Amandus Alexius Engstrand, vilken i samband med värvning vid Kronobergs regemente 1896 bytte namn till Elf. Släkten härstammar från Mohedatrakten. SVR 622/2001.
Elfman se Hermfelt.
Elfving Sköld: I grönt fält en tofsvipa av silver med röd beväring. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre gröna sädesax mellan två vingar av silver. – Johan, ingenjör, Falkenberg, och dennes syskon, 1945. Släktgrenen härstammar från Emanuel (död 1919), Elfstorps gård, Broddarp. Ingvar, stadsläkare, Sundsvall, ersatte för sin del sädesaxen mot en grön eskulapstav 196(6). Äldste kände stamfar är Urbanus, på 1660-talet kyrkvärd i Hudene socken. SVR-14-63, -94-66.
Ellerström Sköld: I svart fält, bestrött med alblad, ett stolpvis ställt svärd, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svärd av guld mellan två buffelhorn, vartdera kluvet av en vågskura i svart och guld respektive guld och svart samt utvändigt besatt med tre alblad av guld. Valspråk: Impossibile nihil. – Börje, faktor, Lund, 1984. Namnet antogs av Ola Nilsson (1760–1818). Äldste kände stamfader är Elert Persson, på 1660-talet rusthållare i Lövestad. SVR 312/84.
Elmcrona se Åhrén.
Elvhage Sköld: I blått fält två från nedre sköldhörnen framkommande armar av guld med knäppta händer. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Känn dig själv. – Bertil, konsult i administration, fd sektionschef vid LM Ericsson, Hägersten, 2001, vid erhållande av 12 graden inom Timmermansorden. Uppgift från Lars C Stolt.
Emanuelsson Sköld: I fält av silver tre tryckta röda andreaskors med lodrätt avhuggna armar, ordnade två över ett. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett rött kors såsom i skölden mellan två bardisaner av guld vardera besatt med en dubbeltungad röd vimpel belagd med ett svävande kors såsom i skölden fast av silver. – Jan B., skeppsredare, Lidingö, medgivet åt hans far Bernt och farbror Kurt, 1961. Stolts exlibrissamling; VB nr 8, s.56.
Emanuelsson Sköld: I svart fält en balkvis ställd hammare, överlagd med en ginbalksvis ställd hammare, ovan åtföljda av en dödskalle, nedan av en femuddig stjärna, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En dödskalle mellan två korslagda skäror, allt av guld. – Kjell, studerande, Kiruna, 199(0-talet). Släkten är ytterst en gren av birkarlssläkten Poika i Turtola i Ylitornio socken i Finland där stamfadern Henrik Nilsson (Poika) var bonde 1539–71. Vapenantagaren tillhör släktens Olli-gren i Juoksengi, Övertorneå. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Enequist Sköld: I fält av silver en grön uppryckt en. (Grönt hjälmtäcke fodrat med silver.) Hjälmprydnad: En merkuriestav (av silver) mellan två inåtböjda lövade (gröna) kvistar. – Johan, köpman, Stenstorp, (senast) 1969. Stolts exlibrissamling.
Engelke Sköld: Delad i [blått?], vari en korp av guld hållande en ring [av guld] i näbben, och blått, vari tre i varandra spiralformigt ingående ringar av guld, ordnade en över två. [Hjälm okänd.] – Släkten från Hamburg till Göteborg med Claus (1628–1707), handlande. Släktgrenen i Tyskland har sex ringar, ordnade tre, två och en. Sv. Släkter I, s.54.
Engeström Sköld: Två gånger kluven i rött, vari en störtad sabel av silver med fäste av guld, guld, vari en grön lövad kvist, och blått, vari två av vågskuror bildade balkar av silver. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för E. Frimurare Vapen.
Engleson Sköld: I fält kluvet i rött och silver en sänkt, störtad sparre ur vars vinkel en uppskjutande en [genomgående] stolpe förenad med en korsarm, allt av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd spets belagd med ett hjulkors av silver och däröver överträdd med en krona av guld samt på toppen besatt med fem strutsplymer, omväxlande röda och av silver. – Per, lärarkandidat, Malmö, 1969, medges åt efterkommande till Emil Valdemar (född 1886), grosshandlare, med annan hjälmprydnad även åt efterkommande till den sistnämndes bröder. SVR-130-70.
Engstrand jfr Elf.
Engström jfr Örtengren.
Engwall Sköld: Delad, i övre fältet en merkuriehjälm, i nedre fältet tre uppåtvända plogbillar, ordnade två över en. Hjälmprydnad: Tre solfjädersformigt ställda kornax. [Tinkturer okända.] – Carl Otto, direktör, Södertälje, (senast) 1956. Stolts exlibrissamling.
Enqvist Sköld: I blått fält en kvist balkvis genomgående, ovan åtföljd av en växande [dvs tilltagande] halvmåne och nedan av en vindruvsklase, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En kniv för beskärning av vinstockar korslagd med en hammare; skaften av guld och knivblad respektive hammarhuvud blå. Valspråk: Cresco! – Rickard, direktör, Vellinge, 1997. SVR 548/97.
Erazim Sköld: I blått fält en gädda av silver balkvis, åtföljd ginbalksvis av två guldkronor. Hjälmprydnaden övergående baktill i ett hjälmtäcke av silver med rött foder. Hjälmprydnad: En uppstigande enhörning av silver med beväring av guld samt med rött halsband. – Tomas, Eksjö, 1991. SVR 448/93.
Erdmann Sköld: I fält av guld en stegrande häst av silver [tinkturmöte!?]. ... Hjälmprydnad: Två vingar... – Släkten från Wismar 1800. SSK 1980, s.171. [Bekräftelse och kompletterande uppgifter om tinkturerna efterlyses!]
Erickson Sköld: I fält av silver ett andreaskors förenat med en rundel av guld, denna belagd med en röd lyra med svarta strängar och lyran krönt av ett rött latinskt kors. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett vikingaskepp av guld med årorna ute och med röda sköldar hängande på relingen och röda stag samt med segel av silver. Valspråk: Exemplum, fides, integritas. – Dale Eugene, Blaine, Minnesota, USA, 1996, (son till Ralph Eugene). The Heraldic Register of America Vol. 8 Nr 1379.
Ericson från Kristianstad. Sköld: I blått fält fem ankare av silver, ställda två över två över ett. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två korslagda röda riksmarskalksstavar med ornamentering av guld. Valspråk: Ante mare unde.] – Stig H:son, riksmarskalk, amiral, Stockholm, 197(2). Kungl. Serafimerorden, s.528, SSK 1980, s.175. Släktens äldste kände stamfader är Carl Fredric Ericson, född 1764 i Malmö, grosshandlare i Kristianstad (SSK).
Ericsson Sköld: I rött en framskjutande björnram av guld med blå beväring hållande ginbalksvis ett svärd med fäste av guld och klinga av silver, klingan ovan åtföljd av en ginbalksvis ställd halv lilja av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande björn av guld med blå beväring i höger ram svingande ett svärd med fäste av guld och klinga av silver. – Karl Gunnar, ingenjör, Göteborg, 1977. Medges åt efterkommande till Karl Adolf (född 1887 i Nora). Äldste kände stamfader är Svenning (1630–1704), bonde i Nalaby, Viby. SVR 229/78.
Ericsson Sköld: I rött ett av karvskuror bildad smalt andreaskors åtföljt i varje korsvinkel av ett kugghjul, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: En flaggstång med [den ena över den andra hissade] signalflaggor för bokstäverna A och S. – Svenning, ingenjör, Göteborg, 1978. SVR 235/79.
Eriksson Sköld: I blått en stolpe av guld belagd med en smalare röd stolpe belagd med två hjärtan av guld och åtföljd av två hjärtan av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Sju fjädrar av guld. – Bertil, Sollentuna, 1992. SVR 451/93.
Erman Sköld: I rött fält en svan av guld med lyftad vinge och däröver en ginstam av guld belagd med tre röda bjällror. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett grönt borgtorn mellan två röda vingar. – Knut, [yrke? bostadsort?], (senast) 1957. Stolts exlibrissamling.
Espmark Sköld: I blått fält ett bjälkvis ställt björnspjut stucket genom en stolpvis ställd kornkärve av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå björn med röd beväring med båda ramarna avbrytande ett björnspjut av silver. Valspråk: Robur pace, pax robore firmatur. – Håkan, överste av 1:a graden, Frösön, 1999, valspråket tillagt senare samma år. Gröna stubbens vapenrulla.
Essberg Sköld: I blått fält en sparre av silver, åtföljd av tre kulor av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blåa vesselhorn med kulor av silver i mynningarna. – Tony Göran, studerande, (var?), 1994. Släkten härstammar från Nedertorneå, och inkom till Karesuando på 1800-talet. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Essén Sköld: I rött fält ett vagnshjul av silver med sex ekrar uppskjutande från en blå stam bildad medelst en vågskura. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer, röd, av silver respektive blå, mellan två utåtvända fanor av silver på stänger av guld, vardera fanan belagd med en röd näckros med disk av guld. – Åke, fil. dr, 1967. Äldste kände stamfader är Per Hansson (157(5)–1658), skräddare i Örebro. SVR-99-67.
Ewerlöf Sköld: I rött fält en balk åtföljd ovanför av en sexuddig stjärna och nedanför av ett stolpvis ställt eklöv, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En från ett naturfärgat bål uppflygande röd fågel Fenix med beväring av guld. – Efterkommande till Peter Gotthard (död 1819), hovkamrerare = äldre grenen. Yngre grenen, d.v.s. efterkommande till Frans Jakob (död 1829), amiralitetslöjtnant, för samma vapen med den åtskillnad att sköldemärket är spegelvänt gentemot det ovanstående. Båda vapnen antagna 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.38, SSK 1978. Släktens äldste kände stamfader är Johan Johansson, häradsskrivare i Torna, Bara och Harjagers härader (SSK).

Fabricius Sköld: I rött fält ett gående lamm av silver med beväring av guld hållande en tvetungad fana av guld på stång av silver, samt därunder en kalk av guld och en uppslagen bok av silver med snitt av guld ordnade i bjälke. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lamm av silver med beväring av guld hållande en tvetungad fana av guld på stång av silver. Valspråk: Fide (’Trofast’). – Mari-Ann Bäckmark (född F.), f.d. sjuksköterska, Lidingö, 2000. Medges åt släktmedlemmar. Släkten härstammar från komministern i Nederluleå Christiernus Erici F. (1630–79), vilken uppges ha varit född i Ångermanland. Vapnet baserar sig på den bild som stamfaderns sonson Gustavus Christiani F. (1698–1752), kyrkoherde i Ijo av Åbo stift, förde i sitt sigill (ett gående lamm med tvetungad fana över en kalk och en uppslagen bok på ett altare) tillsammans med devisen Gusta Christum fide. Gröna stubbens vapenrulla.
Fabricius-Hansen Sköld: I fält av guld två motvända naturfärgade armar framskjutande ur blåa skyar och med svarta hammare hamrande på ett svart ämne på ett svart städ på grön mark. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm av silver med naturfärgad hand svingande ett svärd av silver med fäste av guld. – Känt sedan 1695 i sigill för Laurs Sörensen Fabricius, overdommer i Larvik i Danmark. Okänt om tinkturerna är kända från äldre tid eller om de har rekonstruerats, troligen i så fall vid 1800-talets slut eller 1900-talets början. Släkten kom till Sverige 1895. Hela den svenska släktgrenen bär dubbelnamnet Fabricius-Hansen. Uppgift från Rolf Fabricius-Hansen, Nynäshamn, 2002.
Fagergren Sköld: Genom ett mantelsnitt delad i blått och silver, vari ett av kavlar bildat gaffelkors, i vardera vinkeln åtföljt av en lilja, allt blått. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd spetsruta belagd med en lilja av silver. – Gerd (född Holmgren), studierektor, Mjölby, 1982. Släkten härstammar från Johan (1802–73), kontraktsprost i Holmedal. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Fahlström Sköld: Av en vågskura ginstyckad, i övre fältet ett avslitet lejonhuvud, i nedre en ginbalkvis ställd stickbajonett. Hjälmprydnad: En uppskjutande trädstam, avhuggen upptill och med avhuggna kvistar samt ginstyckad av en vågskura och krönt av en sexuddig stjärna. [Tinkturer okända.] – Thore, [yrke? bostadsort?], (senast) 1971. Stolts exlibrissamling.
Faijerson Sköld: I blått fält en nedvänd triangel nedtill övergående i ett likarmat kors, allt av guld och bjälkvis åtföljt av två rundlar av guld vardera belagd med en klockformad blomma och två blad på stängel, allt blått. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En rundel av guld belagd med en klockformad blomma och två blad på stängel, allt blått. – Bertil, dr, Saltsjöbaden, 2002. SVR nr 625/2003; VB nr 56, s.145.
Falk Sköld: Delad i blått, vari en harneskklädd arm svingande ett svärd, allt av silver, och silver, vari en sittande svart falk. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En harneskklädd arm ställd på armbågen och svingande ett svärd, allt av silver. – Känt från 1752, fört i sigill av Gustaf Magnus (1719–88), löjtnant, sedermera kapten vid Närke-Värmlands infanteriregemente, bosatt på Risäter, Norra Råda. Eder (RA), K.A. Leijonhufvud: Ny svensk släktbok, 1906, s.111.
Falk Sköld: I blått fält en falklock av guld och däröver en ginstam bestående av en störtad upptryckt spets av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En krona på ringen besatt med fyra franska liljor, varav tre synliga, vardera omgiven av ett vingpar, allt av guld. – Sven, grosshandlare, Malmö, 1963. SVR-32-63.
Falkevang-Nilson Sköld: I guld ett svart lothringiskt kors samt däröver en svart ginstam belagd med två brinnande granater av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En brinnande granat av guld mellan två svarta vesselhorn. – Bent (som då bar namnet Falkenstam), Greve Strand (sedermera statstjänsteman, St Heddinge), Danmark, 1975. Äldste kände stamfader är Måns Larsson (1687–1763) i Räfninge, Hästveda. Vapenantagarens ff f August Nilsson flyttade 1878 till Danmark. SVR 218/76, 460/93.
Falkö Sköld: I blått en naturfärgad jaktfalk med utbredda vingar sittande på en ring av silver samt försedd med röd huva och röda remmar med bjällror av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande naturfärgade falkben hållande en ring av silver upptill medelst röda remmar monterad med två radiellt ställda bjällror av silver. – Rune, ingenjör, Malmö, 1976. SVR 220/77.
Fant Sköld: I guld en genom en vågskura bildad svart stam varifrån en uppflygande naturfärgad (svart) trana. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta oxhorn, vardera utvändigt besatt med tre ekblad av guld. Valspråk: Vias aut inveniam aut pate faciam (’Om jag inte finner banade vägar, röjer jag nya’). – Fredrik, löjtnant, Skövde, 2000. Medges till farfadern Arne, fd apotekstekniker. Släkten uppges genom Carl Fant, soldat vid Skaraborgs regemente vid 1700-talets början, vara en gren av släkten Fant som härstammar från bonden Eric Hindersson Fant i Staversby i Mustasaari i Österbotten, Finland, vars son var född omkring 1588. Observera att släktgrenen Fant härstammande från kyrkoherden i Alfta Michael Fant (1676–1746), vilken är redovisad i SSK, beläggs med ett annat, ännu oheraldiserat vapen, jfr Äldre vapen. SVR 617/2001, SSK 1982.
Faxe Sköld: Delad i silver, vari ett latinskt kors av guld, och rött, vari två korslagda brinnande facklor av silver med flammor av guld. [Hjälm okänd.] – Känt åtminstone fört av Wilhelm, biskop i Lund 1811–54. J Raneke: Ärkebiskopar och biskopar i Lund, vykort 1996, SSK 1967, s.148. Släktens äldste kände stamfader är Jens Söffrensen, vid 1500-talets slut ridefogde på Näsbyholm, Gärdslöv (SSK).
Fehn Sköld: En svan på mark. Hjälmprydnad: Två dextervända vingar vardera belagd med en (ädelsten?). [Tinkturer okända.] – Louis von Fehn inkom till Göteborg från Hannover omkring 1900, förde vapnet. Uppgift från Folke och Ludvig Fehn med anledning av deras exlibris, 1950-talet. Stolts exlibrissamling.
Ferlin Sköld: I fält av guld en blå bjälke belagd med tre rosor av guld samt ovan åtföljd av två korslagda gröna lagerkvistar och nedan av en uppskjutande grön gräsbevuxen kulle. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i en frimurarframställning för P. O. E. med valspråket Semper ad altiora tendens. Frimurare Vapen.
Feuk Sköld: Två korslagda eskulapstavar... Hjälmprydnad: En uppstigande pegas... [Tinkturerna efterlyses!] – Gustaf, på exlibris från mitten av 1940-talet. Borgerliga vapen.
Filipsson Sköld: I blått en genom vågsnitt bildad stam av silver, i övre fältet en bjälkvis lagd och i båda ändar avhuggen rönngren av guld med tre stolpvis uppväxande kvistar vardera med nio blad. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: En tillbakaseende falk med röd huva och i höger klo hållande en blå orm. – Athle Torild, 1996. Medges åt efterkommande till Abraham Filipsson Jäger (1784–1849) som bär namnet Filipsson, samt åt medlemmar på övriga släktgrenar (Jäger, Hagelberg, Backlund och Rudoff) efter differentiering. Abraham Filipsson Jägers ättlingar.
Finger jfr Guldenfinger.
Fischer Sköld: Delad i silver, vari tre svarta pilar bjälkvis i stolpe, och blått, vari två motvända multefiskar av silver bjälkvis i stolpe [den övre vänd åt dexter, den undre åt sinister]. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppgående måne av silver. Valspråk: Honor, affectio et spes (’Ära, vänlighet och hopp’). – Stig, köpman, Lund, 2001. Medges till fadern. Namnantagare var ryttaren Michel Persson Fisker från Gislöv 1715 [känd detta år?]. SVR 624/2001.
Fischlein Sköld: I rött fält en av en vågskura bildad bjälke av silver belagd med en blå öring. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppväxande bokträd av silver. – Filip, företagsledare, Ystad, 2004 (komplettering av vapen antaget 1994). Släkten härstammar från Fischleintal i Österrike, varifrån Fredrik Josef Fischlein (1786–1875) flyttade till Danmark 1802. Dennes ss ss Bernt (född 1928), vapenantagarens far, inkom därifrån till Sverige 1950. Vapnet medges till medlemmar av denna svenska gren av släkten. VB nr 58, s.209.
Fjellander Sköld: I rött fält tre eldsflammor av (guld), ordnade två över en. [Hjälm okänd.] Valspråk: Ignis dei in corde meo flagret. – Sigfrid, präst inom katolska kyrkan, Stockholm, [när?]. Stolts exlibrissamling.
Fjellner Sköld: I guld över en röd stam bildad medelst en spetsskura två röda fembladingar med ena bladet nedvänt och med blombotten av guld och gröna foderblad. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad[1]: Två rödklädda armar hållande en femblading såsom i skölden. Valspråk[1]: Homo, scientia et ars. Hjälmprydnad[2]: En röd pil med spets och fjädrar av guld mellan två utåtvända röda vädurshorn. Valspråk[2]: Cogatio, studium, evolutio. – Sven-Urban [1] och Bengt-Arne [2], Boden, 1980. SVR 263/82.
Fjällström se Bellini.
Flensburg Sköld: Ett torn på mark... Hjälmprydnad: Två vingar... [Tinkturerna efterlyses!] – Känt från 1751, fört av Wilhelm, rådman i Malmö, belagt även hos Wilhelm, biskop i Lund 1865–97. Släkten ursprungligen från Schleswig, till Malmö på 1600-talet. Sydsvenska Dagbladet 1932-12-04. J Raneke: Ärkebiskopar och biskopar i Lund, vykort 1996, SSK 1943, s.304.
Flensmarck Sköld: I rött tre guldtrianglar i trepass med motvända sammansmältande spetsar. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två hjorthorn av guld. – Tor, författare, jur. kand., Västra Ingelstad (sedermera Kristianstad), 1983. Medges åt efterkommande till borgaren Peder Graa, som 1519 var byfogde och 1528 borgmästare i Vä. SVR 292/83, SHFs medlemsregister.
Florman från Halland. Sköld: En balk belagd med ett svärd samt ovan åtföljd av en eskulapstav och nedan av en uppstigande munk krönt av en sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: Två vingar. [Tinkturer okända.] – NN, 1953. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4. Släktens äldste kände stamfader är Arvid Florman, gift 1719, inspektor på Heberg i Årstads socken i Halland. Om släkten, se SSK 1962.
Forsblom Sköld: En harpa utsirad i form av en sjöjungfru, med uppåtvända penslar i stället för strängar, upptill överläggande harpans överkant. Hjälmprydnad: Tre solfjädersformigt ställda penslar. [Tinkturer okända.] – Yngve, tjänsteman, Sandviken, (senast) 1955. I ett annat exlibris från samma år är hjälmprydnaden en femuddig stjärna mellan två horn. Stolts exlibrissamling.
Forsling Skultunasläkten. Sköld: I blått två av vågskuror bildade stolpar av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå ekgren med ollon av silver. – Sven, psykolog, Tärnsjö, 1971. Äldste kände stamfader är Anders Svensson (född 1667), bonde och nämndeman i Forsby, (Skultuna?). SVR 205/75, SSK 1965, s.132.
Forsman Sköld: I blått ett uppvänt treuddigt ljuster av guld överlagt en av vågskuror bildad smal bjälke av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmbindel av guld, blått, silver, blått, guld och blått. Hjälmprydnad: En sol av guld uppburen av två i andreaskors ställda sablar med klingor av silver och fästen av guld. – Ulf, fanjunkare vid Norrlands Dragonregemente, Skellefteå, 1998. Medges åt efterkommande till Jonas (1798–1853), fältjägare i Boviken, Skellefteå, vilken 1817 upptog namnet. Dessförinnan har namnen Brännare, Bod och, äldst, Grubb burits i släkten, det sistnämnda belagt från 1404. SVR 556/99.
Fredriksson Sköld: I fält av guld en svart hästsko med öppningen neråt, i mitten åtföljd av en röd femuddig stjärna. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En trana av guld med röd beväring i sin högra klo hållande en svart kula. – Bertil (född 1973), studerande, Umeå, 1998. Vapenantagaren tillhör Kurkkiosläkten, en gren av släkten Kemi, som härstammar från Hans Hansson Kemi (känd 1674–79), stallmästare vid Kengis bruk, Pajala. Vapenantagarens ff f Johan Fredrik Fredriksson Kurkkio flyttade från Kurkkio, Pajala, till Nurmasuando, Jukkasjärvi, vid 1900-talets början. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Fredriksson Sköld: I guld ett rött hjärta med gröna vingar inom en röd molnbård. Rött (och grönt?) hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött moln. – Petra, Göteborg, 1999. Uppgift från Jesper Wasling samma år.
Friberg Sköld: En sax över ett uppskjutande treberg. [Hjälm och tinkturer okända.] – Camilla, gift Påhlsson, Göteborg, (senast) 1956. Stolts exlibrissamling.
Friefeldt Sköld: Kvadrerad: fält 1 och 4 kvadrerat i blått och silver; fält 2 och 3 av guld vari tre svarta sköldar, ställda två över en. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer, blå, av guld, blå, gemensamt belagda med tre svarta sköldar, ställda två över en. – David, konstnär, Kungl. Maij:ts Ordens vapenmålare, Stockholm, 1914. SVR-19-63.
Friis Sköld: I guld tre svarta ekorrar, ordnade två över en omgivande ett rött hjärta och vardera hållande ett ekollon. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd med ekollon, allt av guld, med trädstammen belagd med två i stolpe ställda röda hjärtan, mellan två motvända svarta ekorrar vardera hållande ett ekollon. – Ilona, Kalmar, 1991, medges åt fadern Verner och dennes mödernesläkt, vilken enligt traditionen härstammar från en frilloson till den danske frälsemannen Johan (1494–1575). SVR 428/92.
Frumerie Sköld: I rött tre bjälkvis i stolpe ordnade myror av guld med den i mitten vänd mot dexter och de övriga åt sinister. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Dexter halva av en lilja av guld med en från skuran åt sinister framväxande halv svart örn med röd tunga och beväring av guld. – Känt från 1680, fört i sigill av Jean (född 1634), borgmästare i Nora. Heraldiserat och återupplivat på initiativ av Lars E:son, Stockholm, 197(5). Släkten ursprungligen från Hainaut i nuvarande Belgien, inkommen till Sverige med Jeans far Martin på 1630-talet. SVR 193/75, SSK 1943. [Jeans brorson Caleb adlades de Frumerie 1718 med ett förbättrat vapen.]
Fröberg jfr Stjernberg.
Frölich Sköld: Styckad i blått, vari en sexuddig stjärna av guld, och silver, vari en grön ek. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Fyra på varandra uppstaplade kanonkulor av silver mellan två gröna oxhorn. – Känt från 1800-talet, fört av Johan, fabrikör. Meddelat till Riksheraldikerämbetet 1939 av dennes sonson Ingo, magister, komponist, Malmö. Borgerliga vapen.
Furberg Sköld: I fält av silver ett rött stickkors. [Hjälm okänd.] Valspråk: Pro Christo legatione. – Tore, biskop i Visby, 198(1). HT 64, s.189.
Fürst Sköld: I rött fält ett lagerträd av silver överlagt med en bjälke av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En merkuriestav krönt med en hermeshjälm, allt av guld, och omslingrad av två röda ormar mellan två vingar, dexter delad i guld och rött samt sinister i rött och guld. – Känt från 1700-talet, fört av släktens äldste kände stamfader, Johannes Dödeloff Fürst (1710–91), som, född i Wien, kom till Norge 1734 och slutade som köpman och skeppsredare. En släktgren invandrad till Sverige 1848. SVR-112-68.
Fürth Sköld: I fält (av guld) ett treklöverblad inom en upptill öppen eklövskrans. [Hjälm och tinkturer okända.] – Theodor, direktör, Stockholm, (senast) 1973. Stolts exlibrissamling.
Färeborg Sköld: I fält av guld en svart bock med röd beväring, uppstigande från en av en tinnskura bildad röd stam, samt däröver en av en tinnskura bildad svart ginstam på dexter sida belagd med en sexuddig stjärna av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart bock med röd beväring uppstigande ur en röd uppskjutande mur och mellan klövarna hållande en sexuddig stjärna av guld. Valspråk: Färdas! Färdas! – Robert, direktör, Rimbo, 2000, med medgivande för släktmedlemmar med namnet. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.714.
Förne Sköld: I svart fält en flygande fladdermus över en avtagande måne, allt av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två oxhorn fem gånger delade i svart och silver. – Carina, Borås, 1993. VB nr 36, s.474.

Gadd Sköld: I fält av guld en blå balk belagd med tre kronor av guld och åtföljd på var sida av ett balkvis ställt blått svärd. [Hjälm okänd.] Valspråk: Svensk soldat! Sveriges styrka! – Hemming, general, 190(7–9). Berghman, s.40, Kungl. Serafimerorden, s.414. Vapenförslag gavs 1907. RHÄ:s diarium.
Gagge Sköld: Kluven i silver, vari ett halvt svart kvarnhjul, och svart, vari en sänkt sparre av silver. [Hjälm okänd.] – [Kompletterande upplysningar efterlyses!] SSK 1980.
Gardemeister (yngre släkten) Sköld: I blått en uppgående måne i ginstammen över tre sexuddiga stjärnor ordnade två över en och därunder en stolpvis ställd pil överlagd med två korslagda pilar, allt av guld, pilarna sammanbundna av ett rött band med ändarna arrangerade bjälkvis. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, guld, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: En femsträngad kithara av guld. Valspråk: In spiritu et veritate. – Christer, komminister, Göteborg, 1986 (differentiering av vapnet för ätten Gardemeister som vapenantagaren härstammar från på mödernet). SVR 341/86.
Garpenhed Sköld: I fält av guld bestrött med röda fembladingar en slingrande svart orm med röd tunga. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två oxhorn av guld på utsidorna besatta med röda fembladingar. – Fredrik, disponent, Lomma, 1967. Äldste kände stamfader är Johan Hindriksson (född 1784), rusthållare och kyrkvärd i Silvåkra. SVR-104-67.
Gedda Sköld: I fält av guld två korslagda röda gäddor. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svärd av silver med fäste av guld mellan två röda gäddor, solfjäderformigt ordnat. – Carl, syssloman vid Epidemisjukhuset i Göteborg, 1948. Borgerliga vapen.
Gefeldt Sköld: I blått fält en kogg med flagga i för och akter, beslaget segel och med rån på vardera sidan om masten krönt av en sexuddig stjärna. [Hjälm och närmare tinkturer okända.] – Richard W., direktör, Stockholm, (senast) 1951. Stolts exlibrissamling.
Gefvenberg Sköld: Kluven i silver och rött med ett uppskjutande treberg under två fyrbladingar, allt i motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter röd, sinister av silver, vardera belagd med en fyrblading av motsatt tinktur. – Erland, ingenjör, och Olof, revisor, Norrköping, 1980. SVR 296/83.
Geijer Sköld: I fält av guld en svart fläkt gam. (Svart hjälmtäcke fodrat med guld.) Hjälmprydnad: En uppstigande svart gam med utbredda vingar. – Känt hittills tidigast från 1792 (enbart skölden (av guld), vari gamen flygande), belagt i sigill hos Salomon Eberhard, kanslist i Krigskollegium. Justitiekanslerämbetets arkiv E VII c:1. Vapenbeskrivningen ovan efter exlibris för Herman, konsul, 1956. Stolts exlibrissamling. Släkten kommer från Österrike. År 1817 adlades en medlem von Geijer med förbättrat vapen. SSK 1995 (häri bekräftas tinkturerna guld-svart).
Gejde Sköld: I guld tre i stolpe ställda svarta rundlar förenade genom svarta strängar, vardera rundeln på sidan åtföljd av två mindre röda rundlar i bjälke och förenade med svarta strängar. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel i guld, svart, guld, rött, guld och svart. Hjälmprydnad: Ett rött ankare. – Carl-Gustav, direktör, Lomma, 1997. Medges åt namnbärande släktmedlemmar. SVR 558/99.
von Gerber Sköld: I fält av guld en uppstigande grönklädd jungfru med båda händerna hållande ett rött äpple över huvudet. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – Släkten känd från 1700-talets början i Hannover, till Sverige 1807. Kalender över Ointroducerad Adels Förening 1955ff [införd däri trots att släkten inte är adlig].
Gerlam Sköld: I blått fält en spets av guld, belagd med en uppskjutande blå lejonram med röd beväring och åtföljd av två tistlar av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått lejon med röd beväring i höger tass hållande en tistel av silver. Valspråk: Germen non lamintabile (latin 'Skottet ej beklagansvärt'). – Mats, civilingenjör, Göteborg, 2003. Medges till efterkommande till hans far, Ebbe, köpman, Billdal. Namnet antogs av dennes far Uno (1903–1986), disponent, Göteborg, som var son till Gösta Gustafson (1869–1941), född i Vara i Västergötland. VB nr 56, s.145.
Gernandt Sköld: I blått fält en ginbalk nedan åtföljd av en femuddig stjärna av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld(?). Hjälmprydnad: Fyra strutsplymer av silver mellan vilka en femuddig stjärna. – ”Förde i Tyskland.” SSK 1976. [Kompletterande information efterlyses!]
Gerring Sköld: I blått fält en med pilspets försedd hästsko och däröver tre bjälkvis ordnade biljetter, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En med pilspets försedd hästsko av silver mellan två blå vesselhorn. – Gunnar, ambassadör, Nacka, 1967. Egen uppgift 2000.
Getzmann Sköld: I [färg] fält ett upprätt flätverk [av metall] samt en ginstam [av metall] belagd med tre liljor. Hjälmprydnad: En [färg] vinge belagd med ett flätverk och en ginstam [av metall] (utan liljor). [Tinkturer okända.] – Ulla, Stockholm, enligt exlibris 1940 i Stolts samling.
Gidlund Sköld: I fält av silver en blå nedvänd mussla, belagd med en pärla av silver, samt en blå ginstam, belagd med fem droppar av silver, ordnade två över tre. [Hjälm okänd.] Valspråk: Esse te fieri. – Marita, (lärare), [bostadsort?], 1999. Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär 2000:1, s.250.
Giertz Sköld: I rött fält en uppslagen evangeliebok av silver med snitt av guld överlagd ett balkvis ställt svärd av silver med fäste av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Strålkransen av en sol, i vilken ett liksidigt triangulärt fält (Gudsöga) inskrivits, allt av guld. Valspråk: Verbum crucis virtus. – Bo, biskop, Göteborg, 1965. Släkten anses härstamma från Tyskland, äldste kände stamfader är Peter (död 1710), guldsmed i Lund. SVR-156-70, SSK 1938, s.331.
Gilderstam Sköld: I svart fält en uppdragen torrstam av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av silver. – Bertil, byråassistent, Kristianstad, 1961. Släktens äldste kände stamfader är Lars Malm (född omkr. 1770), ryttare från Skegrie. SVR-18-63.
Gilstring Sköld: Ett eldstål och däröver en eldsflamma. [Tinkturer och hjälm okända.] – Gösta, komminister och lektor, fil dr h c, Linköping, 196(2–7). Stolts exlibrissamling; VB nr 1, s.6. Gemensamt ursprung med släkten Sederblad, se SSK 1930.
Gjötterberg Sköld: Delad, övre fältet svart med två bjälkvis ställda strömmar av silver, undre fältet av guld med en röd spets. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta vingar vardera belagd med en balkvis ställd ström av silver. – [Antaget av vem?], 1934. Samlarnytt 1–2/1964, s.8.
Glad jfr Oxelcrantz.
Glambeck Sköld: I svart fält en leopard av guld över en medelst vågskuror bildad sänkt bjälke av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Guld, svart, silver, svart, guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda [svarta] armar [enligt teckning: silverklädda och svartbehandskade, endast överarmarna harneskklädda] gemensamt hållande i klingan på ett stolpvis ställt svärd [av silver] med fäste av guld. – Carl Viking, ingenjör, Malmö, 1963. Medges åt efterkommande till bonden Jens Pedersen, omnämnd 1662 på Lilla Bjällerup i Torna härad. SVR-15-63.
Glimne Sköld: I blått fält en trearmad ljusstake med ljus av silver och med lågor formade som sexuddiga stjärnor av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmbindel: Silver, blått, guld, blått, silver, blått. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring i tassarna hållande en ljusstake sådan som i skölden. – Ejde, dir., Halmstad, 1953. SVR-30-63.
Godvik Sköld: I grönt fält en stråle av silver och däröver ett gående lamm av silver med beväring av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande grönklädd herde av silver med hår av guld i höger hand hållande en herdestav av guld. Valspråk: Deus pastor meus (latin 'Gud är min herde'). – Hans, kyrkoherde för döva i Svenska kyrkan, Täby, 2002. VB nr 56, s.145.
Goos Sköld: I rött fält ett uppskjutande armborst med en gås sittande på bågen, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En gås stående mellan två vesselhorn, allt av guld. – Känt från början av 1600-talet. Äldste kände förfäder är Hinrich (född i Kosel i Holstein 1608). SVR-110-67. Bland släktmedlemmarna för Nina, [yrke? bostadsort?], en differentiering av vapnet, nämligen med tinkturbyte till blått-silver för sig och sina efterkommande med namnet. SVR 470/95.
Gottberg Sköld: I rött fält en igelkott av guld med blå beväring gående på en bjälkvis genomgående kedja bestående av sammankopplade ringar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fem uppskjutande röda pikar, vardera ställd genom en av fem sammankopplade ringar av guld. Valspråk: Fortis ipse – fortes juncti. – Kenneth, direktör, Älvsjö, 2000, med medgivande för övriga släktmedlemmar med namnet att föra samma vapen. Namnet, härlett från hans födelseby Godrings i Ganthems socken på Gotland, antogs av Per Gottberg (1810–78), sockenskomakare i Suderbys, Bro, och släktens äldste kände stamfader är dennes farfar Jöns Zakrisson (1721–1800), som kom från Småland och sist var inhysesman i Godrings. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.714.
Gottlieb Sköld: I fällt av silver en stående röd vildman med gröna kransar. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter av silver samt sinister röd. – Känt från 1700-talets första hälft, fört i sigill av apotekaren Friedrich Gottlieb Nicolai (död 1742). Heraldiserat och återupplivat senast 1950. Berghman, s.40, SSK 1980.
Graa jfr Flensmarck.
Grahn Sköld: I grönt fält ett upprest lodjur av silver med röd beväring hållande en gran av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre gröna grankvistar. Valspråk: Semper virens (’Alltid grönskande’). – Karl Henry, kulturarbetare, Åsele, 2002. Medges åt efterkommande till släktens stamfader Carl Johan Grahn (1811–91), född i Granträsk, Lycksele. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 56, s.148.
Granström Skölt: I [färg]fält två av vågskuror bildade stolpar... Hjälmprydnad: Ett uppstigande dubbelsvansat lejon med båda tassarna hållande en gran. [Tinkturerna okända.] – Claes-Göran, chef inom speditionsfirman Schencker Transport, 1978 eller kort därefter. Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär 1999:1, s.125.
Grape (1) Sköld: I fält av (silver) en trefotad (gyllene) kittel med handtag och med tre därur uppväxande röda rosor på gröna stjälkar. Hjälmprydnad: En ur en (gyllene) kittel uppskjutande vinge (av silver). – Fört i Lübeck. Släktens äldste kände stamfader är Arendt (död 1600), bryggare i Lübeck, vars sonson Arendt Arendtsson Grape kom till Sverige 1629 och blev ägare av Kengis bruk. E Grape: ”Den gamla släkten Grape”, 1949. – (2) Sköld: I guld en svart trebent gryta med tre därur uppväxande röda rosor på stjälkar. [Hjälm okänd.] Valspråk: Adauge nobis fidem. – Karl-Gunnar, biskop i Skara. Heraldisering 198(5) efter vapen i sigill förda i Sverige [när?]. VB nr 19, s.217. – (Utan stöd i äldre tradition inom släkten i Sverige har också följande vapen, troligen felaktigt, associerats med denna släkt. (3) Sköld: I guld en svart gryta. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två svarta vingar en uppochnedvänd svart gryta. Detta vapen är pommerska uradelsätten Grapes vapen, känt i sigill från 1325, och har upptagits 198(2) av Arendt Reinhold, Helsingborg, trots att släkthärledningen från adelsätten tydligen inte alls är säker. SVR 266/82.)
Grep Sköld: I fält av guld en svart grävgrep utan skaft. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två koppgrepar av guld. – Nils, arkitekt, och Brita, konstnärinna, 1936. Borgerliga vapen; Berghman, s.40.
Grevesmühl Sköld: I fält av silver tre röda väderkvarnar med svarta takhuvor och kvarnvingar stående på ett grönt uppskjutande treberg. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för Carl Wilhelm Theodor (1827–1916), kapten vid Södermanlands regemente och godsägare. Frimurare Vapen. Släkten från Lübeck till Sverige med Engelbrecht (död 1703). En sonson till honom adlades Grevesmöhlen 1770 med annat vapen. Om släkten, se SSK 1982.
Griffin Sköld: I svart en upprest grip vars fram- och bakben utformats med hovar, hållande en gren mellan framhovarna, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En irländsk harpa av guld med strängar av silver. – Leonard, Genarp, 1977. Släkten härstammar från Irland. Äldre sköld: I svart en upprest grip av guld. SVR 267/82.
Grill Sköld: I fält av guld en på ett uppskjutande svart treberg på ett ben stående naturfärgad trana i näbben hållande en grön gräshoppa. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – Bayerskt borgerligt vapenbrev 1571. Släkten från Augsburg till Sverige senast 1656. Kalender över Ointroducerad Adels Förening [införd däri av hävd trots att släkten inte är adlig], PHT 1970, s.89ff, Grillska släktföreningens hemsida.
Griwell se Mårtensson.
Grolander Sköld: I blått fält en örn av silver med beväring av guld belagd med ett rött hjärta samt däröver en ginstam av [metall] belagd med ett genomgående [färg] andreaskors. [Komplettering av tinkturer och hjälm efterlyses!] – Per-Håkan, kapten, Borås, (senast) 1973. Stolts exlibrissamling.
Grubb jfr Forsman.
Grundberg Sköld: I fält delat av en vågskura i rött och silver en spets delad av samma vågskura i silver och grönt. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, grönt, silver, rött, silver, grönt. Hjälmprydnad: Två vesselhorn delade av en bjälke av silver, dexter i grönt och rött samt sinister i rött och grönt. – Thomas, jur. stud., Lund, 1977. SVR 219/77.
Graa jfr Flensmarck.
Grännstedt jfr Risbecker.
Grönlund Sköld: I guld en grön sparre belagd med tre lövträd av guld och nedan åtföljd av en röd ros. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två oxhorn kluvna i grönt och guld respektive guld och grönt och vardera besatt med en sexbladig guldranka en trädtopp kluven i grönt och guld och med tre toppblad av guld, stammen belagd med tre röda rosor fästade på en guldtriangel. Valspråk: Ursprunget vägleder framtiden. – Per, polis, Veinge, 1997. SVR 534/97.
Guldberg Sköld: I blått fält ett svärd av guld med klinga av silver överlagt av en våg av guld samt därunder ett uppskjutande treberg av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En lyra av guld. Valspråk: Sanning söka, rätten värna. – Harry, president i Svea Hovrätt, 195(6). Kungl. Serafimerorden, s.506.
Guldbrandzén Sköld: Delad i silver, vari en kalk åtföljd av en balkvis ställd fisk och en utåtvänd yxa, allt rött, och blått, vari en uppslagen bok av silver med pärmar av guld och belagd med de grekiska bokstäverna alfa och omega i rött. [Hjälmprydnad ännu inte fastställd.] Valspråk: Gud verkar, uppmuntra varandra. – Tony, biskop i Härnösand från 2001. VB nr 55, s.112.
Guldemond Sköld: I fält av guld, bestrött med biljetter av silver, tre gröna treklöverblad, ställda två över ett. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En duva av silver med röd beväring. – Nederländsk släkt känd från 1600-talet, vapnet (då utan biljetter) känt från samma tid(?). Till Sverige med Chris 1949. Egen uppgift 2000.
Guldenfinger Sköld: I grönt balkvis ett pekfinger av guld med röd nagel. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två ur purpurfärgade ärmar uppsträckta naturfärgade händer med tummarna inåtvända och fingrarna särade två och två, pekfingret och långfingret, ringfingret och lillfingret, och på pek- och långfingertopparna vilande översteprästen Arons tiara och diadem i guld och purpur. Valspråk: Lux et veritas (’Ljus och sanning’). – Filip Naum, ... [yrke?], Johanneshov, 2001. Medges till efterkommande till Leon Finger (1910–92). Vapenantagaren tillhör den schlesiska grenen av en aronitisk släkt, vilken gren efter sitt kristnande antagit namnet Guldenfinger och då fört samma sköldemärke men med annan hjälmprydnad: Ett pekfinger av guld mellan två vingar, dexter svart, sinister vit [av silver]. SVR 618/2001.
Gunnarsson Sköld: I fält [av metall] en våg med ställ, detta nedtill belagt med en femuddig stjärna. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon med båda tassarna hållande en våg såsom i skölden. [Tinkturer okända.] – Björn, löjtnant, Grästorp, (senast) 1973. Stolts exlibrissamling.
Gunnarsson se Gustafsson.
Gustafson se Gustafsson.
Gustafsson Sköld: Styckad, första fältet två gånger kluvet och två gånger delat i blått och silver, andra fältet av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld. – Antaget 1983 av släktmedlemmarna. Släkten härstammar från hemmansägaren Gustaf Samuelsson (1799–1842), Lommaryds socken. Släktmedlemmar skriver sig även Gustafson, Gustavsson, Hagström och Gunnarsson. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Gustavsson se Gustafsson.
Gyllenbok Sköld: I grönt fält en stolpvis ställd murslev med skaft nedan åtföljd av nio bokblad ordnade fyra, två, tre, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande röd ros med på ömse sidor en utväxande grön kvist med tre blad. Valspråk: Scientia et audacia. – Jan Å. M. Svensson (som sedermera antagit namnet Gyllenbok), Malmö, 1992, medges efter antagarens samtycke till släktmedlemmar. Släkten härstammar från husmannen Anders Hansson (född 1710 i Höja i Södra Åsbo härad). SVR 445/93.
Gyllenhjärta Sköld: I blått ett lejon hållande ett hjärta krönt av en öppen krona, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett krönt hjärta som i skölden över två uppskjutande och motvända armar, dexter harneskklädd och hållande ett svärd, sinister med ringbrynja hållande en kroksabel, allt naturfärgat. – Mattias, Hässelby, 1995. SVR 502/96.
Gyllensporre Sköld: I fält av guld, belagt med en blå ginstam, en sporre med klingan ställd i ginstammen och av motsatta tinkturer, samt med röd rem med blått spänne. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått lejon med röd beväring hållande en blå sporre med klinga av guld och röd rem med blått spänne. Valspråk: Calcar vita est (’Livet är sporren’). – Bröderna Dennis, överstelöjtnant, Stockholm, Niklas, civilekonom, Hammartorps slott, och Mattias, Stockholm, 2001. Släkten, som tidigare hette Öztürkmen, härstammar från Turkiet. Egen uppgift 2001.
Gyllensten Sköld: Fältet grönt med i stammen en av vågskuror bildad kavle bjälkvis av guld varifrån ett uppstigande dubbelsvansat lejon i samma tinktur med röd beväpning och hållande stolpvis en röd domstav. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, grönt, guld, rött, guld, grönt. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt svärd av guld mellan två vesselhorn delade dexter i grönt och guld, sinister i guld och grönt. Valspråk: Per aspera (’Genom svårigheter’). – Bertil, leg psykolog och leg psykoterapeut, Lund, 2001. Medges till släktmedlemmar. Släkten härstammar ur adliga ätten Gyllensvärd, vars äldste kände stamfader Per Joensson (död 1664) kom från Sunnerbo härad i Småland. SVR 620/2001, Elgenstierna: Svenska adelns ättartavlor.
Gårdlund Sköld: I blått fält ett ymnighetshorn inom en i en cirkel lagd kedja, allt av guld. [Hjälmprydnad okänd.] – NN (medlem i Par Bricole), 1950. Skiss till vapen i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Gärtner Sköld: I fält av guld ett i form av ett andreaskors ställt rött kristusmonogram. [Hjälm för de efterkommande tydligen ännu ej fastställd.] Valspråk: Servus Jesu Christi. – Bertil, biskop i Göteborg, 1977. HT 35, s.234.
Göransson (från Kyrkhult). Sköld: Delad genom ett mantelsnitt i guld och rött, vari en störtad torshammare av guld, samt däröver en röd ginstam belagd med tre sköldar av silver, var och en belagd med ett genomgående rött kors. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En upprest skånsk panter av guld med blå beväring och sprutande blå eld ur mun och nos stående på en bädd av eklöv, röda och av guld, och ekollon av guld med blå svepeskålar. Valspråk: Talis erit dies qualem feceris (latin 'Dagen blir vad du gör den till'). – Christer, ingenjör, fotograf och webbdesigner, Lund, 2000. Medges till medlemmar av släkten, härstammande från hans ff f Göran Persson (född 1861), bonde i Skälmershult, Kyrkhult. Medges efter differentiering också till avlägsnare släktingar tillhörande samma släkt, vars äldste kände stamfader är Görans ff ff Per Andersson (1702–1752), bonde i Tomakulla, Jämshög. VB nr 56, s.148.
Göthblad Sköld: Delad, i övre fältet en lagerkvist korslagd med en värja, i nedre fältet en upprest grip. Hjälmprydnad: Fem lagerkvistar sammanbundna med ett fladdrande band. [Tinkturer okända.] Valspråk: Docendo discimus. – Leif, [yrke? bostadsort?], senast 1999. Stolts exlibrissamling.

Hæg Sköld: Medelst två av vågskuror bildade balkar av silver styckad i blått, rött och blått, varvid i det röda fältet en häggblomma av silver med ståndare och pistill av guld samt i vardera av de blå fälten en femuddig stjärna av silver. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande häggkvist av silver med en blomklase. Valspråk: Floret qui amat. – Tore, civilingenjör, Oslo, 1999. Släkten härstammar från Erik Tolsson (född ca 1660), arrendator i Stömne, Stavnäs. Namnet Hägg upptogs av Johan Nilsson (1812–67) då han 1837 blev soldat i Södra Hult, Ölme. Gröna stubbens vapenrulla.
Hagander från Värmland. Sköld: I blått fält ett liktorknippe av guld överlagt av en våg av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda glavenstakar av guld besatta med flaggor, dexter svenska flaggan, sinister blå, beströdd med kronor av guld och belagd med ett krönt S:t Erikshuvud av guld. Valspråk: Moderatur et urget. – Johan, överståthållare, Stockholm, mellan 1955 (då ett vapenförslag av ett annat utseende skissades av Brita Grep) och 1966 (då serafimervapenmålningen utfördes). Kungl. Serafimerorden, s.516; Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4. Om släkten, se SSK 1963, s.228.
Hagberg Sköld: Kluven i rött, vari två korslagda nycklar med axen nedåt, båda av silver, och fält, kvadrerat i svart och silver, samt däröver en ginstam av silver med ett rött S:t Georgskors. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd ullsax. – Johnny, kyrkoherde, Järpås, 1983. Uppgift från Sten Brangstad 1999.
Hagberg Sköld: I fält av silver en blå veronica med stjälk och fyra stjälkblad och med blombotten av guld omgärdad av en blå stola belagd på nacken och nederst på vardera änden med ett utböjt kors av guld och försedd med ändfransar av guld. Hjälm ej ännu fastställd. Valspråk: I försoningens tjänst. – Esbjörn, biskop i Karlstads stift, 2002. VB nr 54, s.77.
Hagelberg jfr Filipsson.
Hagerman Sköld: I blått en uppvänd stolpvis ställd nosklämma åtföljd av tre blommor (1, 2) av johannesört, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppkommande betslad häst av guld med blått remtyg. – Per Otto, ... [yrke?], Stockholm, 2001. Medges till efterkommande till hans ff ff Henrik, född 1822 i Östra Gårdstånga, Gårdstånga-Holmby. Denne bar först namnet Larsson efter sin styvfader men antog sedermera namnet H eftersom han troligen var son till köpmannen i Ystad Gustaf David Hagerman. SVR 607/2001.
Hagström se Gustafsson.
Hahr Sköld: Ett upprest lejon. Hjälmprydnad: En (kägla?). [Tinkturer okända.] – August (1868–1947), professor, konsthistoriker, Uppsala, enligt exlibris 1919. Stolts exlibrissamling.
Haigl se Heigl.
Hallberg Sköld: Delad medelst mantelsnitt i svart, vari två sexuddiga stjärnor av silver, och silver, vari en naturfärgad nyckelpiga. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, rött, silver, svart. Hjälmprydnad: Ett ankarkors av silver. Valspråk: Magnum in parvo. – Eric, docent, fil. dr, Lund, 1992. SVR 455/93.
Hallgard Sköld: Genom ett inbjöt mantelsnitt delad i rött, vari två femuddiga stjärnor av guld, och guld, vari ett stolpvis ställt svärd bjälkvis överlagt med ett svärd, båda röda. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre uppväxande sädesax av guld mellan två vesselhorn, delade, dexter i guld och rött samt sinister i rött och guld. – Fredrik, jordbrukare, Torrlösa Prästgård, 1981, medges åt släktmedlemmar bärande namnet. SVR 315/84.
Hallgren Sköld: I fält av silver ett patriarkalkors uppskjutande ur en båt och åtföljt av två sexuddiga stjärnor, allt rött. Hjälm ännu ej fastställd. Valspråk: Ut omnes unum sint. – Bengt, biskop i Härnösand från 1983. Uppgift från Marcus Karlsson 2002.
Hallin från Östergötland. Sköld: Fyrstyckad av guld och rött med en störtad kammarherrenyckel av guld i andra fältet och en våg av guld i det tredje. [Hjälm okänd.] Valspråk: Gör rätt och frukta ingen. – Eric Adolf, kabinettskammarherre, före 1950. Berghman, s.41, SSK 1938, s.359.
Hallström Sköld: I fält kluvet i silver och svart två fiskar, dexter störtad och sinister uppstigande, bildande en ring av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre naturliga prästkragsblommor i rad. – Percy, boktryckare, Malmö, 1963. SVR-40-64.
Hals Sköld: En harneskklädd arm hållande om kolven ginbalkvis ett gevär. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande ett svärd. [Tinkturer okända.] – Hans, [yrke? bostadsort?], (senast) 1923. Stolts exlibrissamling.
Hambert Sköld: I rött fält en sänkt sparre åtföljd i sköldhuvudet av två sporrklingor och i stammen av ett musselskal, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd sexkantig skärm med fjädertofsar av silver och belagd med ett musselskal av silver. – Gunnar, docent, Göteborg, 1960. SVR-122-68.
Hammar (II, från Göteborg). Sköld: I svart fält en stolpvis ställd hammare av guld åtföljd av tre stiliserade murkronor av silver nedanför och vid sidorna av hammarskaftet. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld. – Birger, direktör, 1800-talets slut. Medges åt efterkommande till Otto Jansson (1837–1897), fabrikör, Göteborg, vars tre söner antog namnet. Äldste kände stamfader är Jan Ericsson Skåpström (1766–1811), soldat och sedermera kyrkvaktare i Ånimskog. SVR-126-68, SSK 2000.
Hammar (I) Sköld: I fält av silver en blå örn med gloria av guld uppväxande från en blå stam belagd med tre i bjälke ställda uppåtväxande vinblad av silver. [Hjälm okänd.] Valspråk: Sanningen skall göra er fria. – Karl Gustav, Sveriges ärkebiskop, 1992. SVR (450/93) 519/97, SSK 1967, s.175.
Hammervald Sköld: Kvadrerad; 1 och 4: i rött fält två korslagda hammare av silver; 2 och 3: i fält, ginstyckat i blått och guld, fyra stolpvis i bjälke ställda svarta granar. [Hjälm ännu ofastställd.] – Magnus, till dödsannonsen för hans far Georg Hammervald (f 1926) i SvD 2003-01-08. Uppgift från Magnus 2004-11-03.
Hanson Sköld: I blått fält en balk av silver belagd med en röd pil samt åtföljd ovan av en vingad konisk vikingahjälm och nedan av ett klöverbladskors, båda av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd drake stående på en hjälmkrona och i höger klo hållande en nyckel korslagd med en blixt, båda av guld. Valspråk: Audentes fortuna juvat. – David Peter, major, BGS, MMAS, RJohO, Laurel, Maryland, USA, 1990. Son till Harold Clifton, BS. The Heraldic Register of America, Vol. 5 Nr 869.
Hansson Sköld: Av en vågskura delad i blått, vari en fisk av guld, och guld, vari tre röda musselskal, ställda två över en. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två pilgrimsstavar av guld, vardera besatt med tre röda musselskal. – Knut Lars Reinhold, brandman, Malmö, 1965. (En son antog namnet Leiborn.) Äldste kände stamfader är Håkan Johansson (född 1749), mjölnare i Simrishamn. SVR-95-66.
Hansson (från Eslöv). Sköld: I rött fält ett med öppen krona krönt järnvägshjul i ginstammen åtföljt av två sjöblad, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppflygande naturfärgad bivråk i näbben hållande ett svart nottecken. Valspråk: Recte faciendo neminem timere (latin 'Handla rätt och du fruktar ingen'). – Jörgen, civilekonom, Jönköping, 2002. Medges till brodern Rolf. Deras ff var Nils August Hansson (1885–1965), Eslöv, som bland annat var järnvägsarbetare. SVR nr 633/2003; VB nr 56, s.148.
Hanström Sköld: I fält av silver en grön balk åtföljd av ett grönt blad ovantill och av en grön skära nedantill. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, delade, dexter i grönt och silver och sinister i silver och grönt samt mellan vingarna en stjärna av silver. – Nils, advokat, Stockholm, 1947. Borgerliga vapen, SSK 1950, s.335.
Hanzon Sköld: I svart fält en sol av guld inom en av en rött, guld och grönt sammansatt bård. [Hjälm okänd.] Valspråk: Frihet, ädelmod, sans. – Jörgen, disponent, Stockholm, 1981 (urspr. ordensvapen tillkommet samma år(?)). Stolts exlibrissamling.
Hargeby Sköld: Av en tretinnad skura delad i silver, bestänkt med blodsdroppar, och rött. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande häst av silver blödande från ett strupsnitt med tre blodsdroppar. – Per, civiljägmästare, Helgevärna, 1963. Medges åt de dåvarande bärarna av namnet och deras efterkommande. SVR-45-64.
Harlin Sköld: I blått fält en bro av silver överläggande ett genomgående latinskt kors av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett grekiskt kors av guld, vars bägge tvärarmar belagts med vardera två stolpvis ställda orgelpipor av silver. – Tord, biträdande biskop i Uppsala, 1990. SVR 438/92.
Haslum Sköld: I (blått?) fält en hasselnötsklase. Hjälmprydnad: Ett uppstigande vildsvin. [Tinkturer okända.] – Jörgen, direktör, Stockholm, (senast) 1947. Stolts exlibrissamling.
Hasselberg Sköld: Fält delat i blått, vari två hasselnötter av guld, och guld, vari ett blått treberg. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppväxande stam med två nedhängande hasselnötter, allt av guld. – Lars Olof, köpman, Vara, 1967. SVR-111-67.
Hasselrot Sköld: I grönt fält en fransk lilja av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vesselhorn av silver och mellan dem en grön klase av tre hasselnötter. Valspråk: Caritate humanitate. – Mattias, prost och professor, 1832. (Släkten har samma ursprung som Hesselroth.) Berghman, s.41, SVR-11-63, SSK 1943, s.394.
Hebbe Sköld: I rött fält en stolpvis ställd krönt nyckel av silver åtföljd på vardera sidan av en sexuddig stjärna av guld. (Rött hjälmtäcke fodrat med silver.) Hjälmprydnad: En stolpvis ställd krönt nyckel av silver mellan två horn ”fördelade i rött och silver” (dexter delat i rött och silver, sinister i silver och rött). – Borgerlig släkt känd från 1650-talet i Mark-Brandenburg. Till Sverige ca 1710 med Christian (1698–1762), fabrikant och skeppsredare i Stockholm. Vapnets ålder oviss, beskrivningen efter C. G. Lychou: ”Några anteckningar om släkten Hebbe och dess bigrenar”, 1910-talet. – Gustav (av en yngre släkt?), [yrke, bostadsort?] förde följande vapen enligt odaterat exlibris troligen från 1900-talets mitt. Sköld: I fält, kvadrerat i rött och guld, ovannämnda märken av motsatta tinkturer. Hjälmprydnad: Två harneskklädda armar av silver uppskjutande ur en hjälmkrona och gemensamt hållande en svart nyckel krönt av en krona av guld. Valspråk: Fortiter et constanter. Stolts exlibrissamling.
Heckler Sköld: I rött en spets av guld belagd med en röd stridshandske och ovan åtföljd av två avslitna griphuvuden av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En grip av guld med röda klor. Valspråk: Manu aperta. – Göran, ingenjör, Malmö, 1999. Medges åt efterkommande till Lennart (1915–87), efter förändring av hjälmprydnaden till ett griphuvud även av kognatiska efterkommande bärande namnet. SVR 574/99.
Hector Sköld: I blått fält fyra trekanter av silver med de smalare spetsarna mot mitten. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En merkuriestav av silver. Valspråk: Ora et labora. – Detlof Albert, civilingenjör, senast 1951, medges åt efterkommande till Friedrich Ludwig (död 1780), trädgårdsdirektör vid Krageholms slott (en del heter Betzholtz). Släkten anses härstamma från Obersachsen. SVR 422/90, SSK 1978, s.205.
Hedberg Sköld: Ett treberg ”i de övre hörnen” åtföljt av en ros [skall troligen vara: ett uppskjutande treberg åtföljt ovan av två rosor]. Hjälmprydnad: Käglor... [Fullständig beskrivning efterlyses!] – [Antaget när, av vem?] SSK 1995.
Hedberg (från Edsvära). Sköld: I grönt fält en naturlig sjöhäst inom en bård, allt av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En grön fackla brinnande med eldslåga av guld mellan två oxhorn av silver. Valspråk: Kunskap, fantasi, vilja. – Nils Gustav H:son, Nedergårdsö, Vargvik, Ornö och St. Peirre Quiberon, Frankrike, 2003. Medges till släktmedlemmar härstammande från hans ff ff f, komministern i Horns pastorat av Skara stift Isak Hedberg (1746–1816). Nämnde Isak antog släktnamnet efter sin födelseort Brunebergshed, Edsvära. Släktens äldste säkert kände stamfader är Isaks ff Olof Håkansson, känd 1703–1722, frälseåbo där. Om släkten, se Genealogiska Föreningens släktböcker 4 (1940); VB nr 56, s.148.
Hedelin Sköld: I fält av guld en svart spets belagd med en kyrkklocka av guld och ovan åtföljd av två svarta S:t Georgskors. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En spets krönt med ett S:t Georgskors, allt svart. – Elof, kapten, Göteborg, 1963. Medges åt efterkommande till klockaren Nils (född 1728 i Hedared). SVR-31-63.
Hedenfeldt Sköld: I fält av guld en av vågskuror bildad blå ginbalk mellan ett rött orrhuvud och ett svart svärd. Hjälmprydnad: Två vesselhorn [vars tinkturer är här okända, liksom hjälmtäckets tinkturer.] – Antaget [av vem?], senast 1938, på grundval av ett äldre vapen med ett orrhuvud, känt i sigill från 1600-talet. Stolts exlibrissamling; SSK 1938.
Hedlund Sköld: I fält av guld två i bjälke ställda svarta korpar med röd beväring över en svart stam, beströdd med lindblad av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande spjut av guld mellan två svarta vingar beströdda med lindblad av guld. Valspråk: Redbarhet. – Hugo, distriktschef, Malmö, 196(3). Medges åt efterkommande till Nils i Onslunda som antog namnet 1868. Släktens äldste kände stamfader är Nils Bengtsson (ca 1650–ca 1711), nämndeman i Listarum, (Onslunda?). SVR-25-63.
Hedman Sköld: Tre åt dexter gående vildmän, vardera med en klubba över höger axel och på vänster arm bärande en sköld belagd med en av vågskuror bildad ginbalk. Hjälmprydnad: En vildman lik dem i skölden. [Tinkturer okända.] – Dolf, bokhandlare, Göteborg, 195(3). Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär 1994:3, s.340.
Hedman Sköld: Kluven i guld, vari en svart från skuran utväxande brabantsk lilja belagd med en hermin av guld, och svart, vari två i stolpe ställda sexuddiga stjärnor av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring i höger tass hållande en svart hammare. – Lena Edenström (född Hedman), Nacka, 2003. Medges åt efterkommande till hennes ff Erik Johan Hedman (1851–1933), distriktslantmätare i Burträsk. SVR nr 643/2003; VB nr 56 s.148f.
† Hedrén från Högsäter. Sköld: I rött fält ett på en grön kulle stående latinskt kors av guld omslingrat av en naturfärgad ranka av murgröna. [Hjälm okänd.] Valspråk: Amplexu adsurgit. – Johan Jacob, biskop i Linköping, 186(1). Nuvarande medlemmar av släkten tillhör andra släktgrenar. Berghman, s.42, Kungl. Serafimerorden, s.302, SSK 1927, s.281.
Heigl Sköld: I fält av silver ett rött tjurhuvud med beväring och nosring av guld samt däröver en röd ginstam belagd med en sol av guld mellan två motvända avhuggna gåshuvuden av silver med näbbar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande rött tjurhuvud med beväring och nosring av guld samt med halsen belagd med en sol av guld. Valspråk: Ad sole tento. – Werner, direktör, Söderköping, 2000. Medges åt syster. Äldste kände stamfader är Johannes Heugl, 1693 krukmakare i Neumarkt, Oberpfaltz. Namnet tidigare även skrivet Haigl. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.714.
Helgesson Sköld: I blått fält den över vattenlinjen synliga delen av en skärgårdskryssare av guld och däröver en av en bågskura bildad ginstam av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett blått ankare framför två vingar av guld. – Bengt, direktör, Motala, 1998. Gröna stubbens vapenrulla.
Hellberg Sköld: I blått fält en genomgående ruta av silver belagd med ett avslitet blått tupphuvud med röd beväring. [Hjälm okänd.] – Telan, [yrke? bostadsort?], (senast) 1962. Stolts exlibrissamling.
Hellberg Sköld: I svart en stam av guld bildad av en trebergsskura samt en dubbelnyckel av motsatta tinkturer i stolpe överlagd skuran med handtaget i stammen och i det svarta fältet åtföljd på vardera sidan av fyra i stolpe ordnade rundlar av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande grip av guld hållande en svart hästsko. Valspråk: Hominibus bona voluntas. – Bengt, nämndeman, Vällingby, 1980. Härstammar från Erik Jönsson (född 1722), bergsman i Älgshult, Hällestad. SVR 264/82.
Hellerström Sköld: I svart en triangel åtföljd ovan av två femuddiga stjärnor och nedan av en av vågskuror bildad smal bjälke, allt guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En ljusstake av guld med ett brinnande ljus av silver mellan två uppväxande sädesax av guld. Valspråk: Omnia vincit amor. – Bengt, lantmästare, Annelövs gård vid Landskrona, 1998. Släktens äldste kände stamfar är mäster Peter Andersson vid Korssäters gård, Västra Husby, belagd 1669–74. Dennes sonson Petter (1690–1750) antog namnet. SVR 557/99.
Hellje [Av korrespondensen med Riksheraldikerämbetet kan ungefär följande beskrivning preliminärt rekonstrueras.] Sköld: I fält av silver en blå balk åtföljd ovan av ett blått dokument och nedan av två(?) blå i balk ställda(?) sjöstjärnor. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå sjöstjärna mellan två plymer [av silver(?) enligt Klebergs förslag, men Hellje önskade dem röda]. – Sune, instruktör, Landskrona, 1952. Borgerliga vapen.
Hellner från Östra Vemmenhög. Sköld: I blått fält en ek av guld och däröver en ginstam av guld belagd med en svart våg mellan två gröna kransar, vilkas dextra hälft är av lager och sinistra av ek. [Hjälm okänd.] Valspråk: Probitas valet. – Johannes, utrikesminister, 1922. Berghman, s.42, Kungl. Serafimerorden, s.456, SSK 1995, s.162, RHÄ:s diarium 1922.
Hellstadius Sköld: I blått fält en duva av silver med röd beväring stående på en lövad gren av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre röda rosor med stjälkar av guld uppväxande från ett rött hjäta. Valspråk: Metam tene (’Håll fast vid målet’). – Känt från 1697 i sigill för Bengt Helstadius (1655–1705), kyrkoherde i Hällstad. (Senare kom släktnamnet att skrivas med två l.) Tinkturerna rekonstruerade och valspråk tillagt av hans ss ss ss dotter Barbro, fru, Stockholm, 2001. Vapnet i denna rekonstruerade form medges till Bengts efterkommande. Gröna stubbens vapenrulla. – Yngre släkten: Barbros son, ekonomen Aram Michael Hellstadius, Paris, vars fädernesläkt är Kurkdjian från Armenien, har sammanställt sitt 2001 antagna egna vapen med sin mödernesläkts vapen, med anledning av att han upptagit sin mödernesläkts namn. Sköld: Kluven, 1. (Kurkdjian) I rött fält, bestrött med herminer av silver, en grip av guld med blå beväring med ett rött grekiskt kors i ett rött halsband och hållande en pokal av guld, 2. Hellstadius, se ovan. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad och valspråk: Hellstadius, se ovan. (Vapen Kurkdjians hjälmprydnad är en grip såsom i sköldemärket, fast uppstigande.) Gröna stubbens vapenrulla.
Hellzén Sköld: I blått ett frontalt ställt vädurhuvud av silver med röd tunga åtföljt av två häggblommor av silver med röd pistill och ståndare. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blåklädda uppkavlade arbetsarmar [av silver] mellan sig hållande en blixtrande diamant [av silver]. Valspråk: Frangi non flechti. – Clifford, försäkringstjänsteman, Täby, 1998. Medges även åt dottern Madeléines efterkommande. SVR 567/99.
Henke Sköld: I fält av silver en blå bjälke belagd med en åskvigg av guld och åtföljd ovan av två och nedan av ett grönt klöverblad. Blått och grönt hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmbindel: Silver, grönt, guld, blått, silver, grönt. Hjälmprydnad: Tre uppväxande gröna klöverblad, på skaften överlagda med en sexuddig stjärna av guld. – Hans Edvard, generalkonsul, 1935. Borgerliga vapen; Berghman, s.43.
Henning Sköld: En sparre ovan åtföljd av två rågax och nedan av ett stolpvis ställt svärd. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt svärd mellan två rågax. [Tinkturer okända.] – Ättlingar till Carl Bernhard, 1951. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Herlin Sköld: I fält, kluvet i rött och grönt, ett balkvis ställt kirurgstämjärn [surgeon’s chisel] av silver överlagt av en bjälkvis ställd ryggmärgsskiva(?) [lumbar disc] av guld, i sin tur överlagd av ett ginbalkvis ställt kirurghåljärn [surgeon’s gouge] av silver, allt ovan åtföljt av en naturfärgad flygande ibis och nedan av en ormomslingrad giftskål av guld. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En ormomslingrad giftskål av guld krönt av en röd högerhand med hitåtvänd handflata. Valspråk: With sciene, humanity and endurance. – Lennart, med dr, neurolog, fd överläkare vid Karolinska Institutet, Stockholm, 1989. Australian Heraldic Archival Register nr 8929.
Herlund jfr Stéen.
Hermfelt Sköld: I fält av guld en naturfärgad vakande trana. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande tranklo hållande en sten, allt naturfärgat, mellan två vingar, dexter delad i guld och blått och sinister i blått och guld. – Känt sedan 1657 i sigill använt av majoren vid Kronobergs regemente Arvid Nilsson (ca 1605–83), bosatt på Lökaryd i Rydaholm, fader till Nils Arvidsson (1644–1707), kapten vid Älvsborgs regemente, som för sin del bytte ut tranklon i hjälmprydnaden mot en harneskklädd arm svingande ett svärd enligt sigill från 1680-talet. Nils adlades Elfvencrona 1690 med ett förbättrat vapen. Ursprungsvapnet heraldiserat och återupplivat på initativ av Dag M., bibliotekarie vid Kungliga biblioteket, Stockholm, senast 2001. Två bröder till Nils, nämligen Christoffer (164(5)–1715), löjtnant vid Kronobergs regemente, bosatt på Munkanäs, Urshult, och Arvid (165(0)–1710), löjtnant vid Älvsborgs regemente, antog namnet Elfman och är stamfäder till en släktgren som bär detta namn. Släktens äldste kände stamfader är Arvid Nilssons ff ff Harald, känd 1543–45, skattebonde i Tostarps norregården, Rydaholm. Släktforskarnas årsbok 2001, s.120; Supplement till G Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor.
Hernestål Sköld: I blått fält ett avhugget varghuvud av silver med röd beväring. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett blått eldstål mellan två vesselhorn, delade, dexter i blått och silver samt sinister i silver och blått. – I..., tjänsteman, Stockholm, 194(7). Släkthistorisk tidskrift 1/1950, s.115.
Hervelius Sköld: I rött fält ett andreaskors i övre och nedre korsvinkeln åtföljt av ett musselskal och i vardera sidokorsvinkeln av en lyra, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En harpa av guld på strängarna belagd med ett grönt johanniterkors med spetsarnas pärlor av guld. – Carl, organist och dirigent, Malmö, 1999. SVR 602/2000.
Hesselhielm Sköld: Genom ett inböjt mantelsnitt delad i guld, vari två blå sporrklingor, och blått, vari en nötklase bestående av tre hasselnötter av guld, ordnade en över två. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En hasselnötsklase som i skölden mellan två blå oxhorn. – Per, Johannishus, 1989. SVR 390/89.
Hesselroth Sköld: I grönt fält en fransk lilja i sköldhuvudet åtföljd av två ankarkors, allt av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett grönt ankarkors mellan två vesselhorn av silver, vartdera på utsidan besatt med tre gröna hasselnötsklasar med vardera tre nötter. – Hesselrothska Släktföreningen, granskat av Riksheraldikerämbetet 1950. Släkten härstammar från Torsten (född 1632), landskrivare på Dal. Gemensamt ursprung med Hasselrot. SVR-11-63.
Heugl se Heigl.
Hilbers Sköld: I fält, ginstyckat i svart och guld, runtecknet för bokstaven S ginbalksvis i motsatta tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart häst med röd beväring. – Einar, kamrer, Nacka, 1961. Gemensamt ursprung med Thedin. SVR 202/75.
Hildebrand Sköld: Delad i grönt, vari ett balkvis ställt svärd av guld, och av gråverksmönstrat i guld och grönt i tre rader. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande grön drake med beväring av guld. – Gustaf Yngve, professor, före 1939. Berghman, s.43.
Hildeskog se Quarn.
Hill Sköld: I svart fält en hillebard av guld uppskjutande från ett uppskjutande treberg av guld belagt med en röd eldsflamma. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett avslitet bockhuvud av guld med röd beväring. Valspråk: Sine provocatione nulla progression (latin 'Utan utmaning ingen utveckling'). – Laila, Sundsvall, 2002. Medges till släktmedlemmar av namnet. Släktens äldste kände stamfader är hennes ff ff f, soldaten vid Hälsinge regemente Bengt Hill (född 1776) i Norrkämsta, Ljusdal. VB nr 55, s.112. – Yngre släkten: Snickaren Pehter Hill, Mölnlycke, sammanställde 2002 sin agnatiska släkts vapen med sin mödernesläkts (Hill), med anledning av att han bär sin mödernesläkts namn, enligt följande: Sköld: Kluven, 1. Lundgren (se dito), 2. Hill (se ovan). Hjälmtäcke, hjälmprydnad och valspråk: Hill. VB nr 55, s.112.
Hilleström Sköld: I fält, ginstyckat i grönt och silver, en stolpvis ställd treudd av guld. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för O. T. med valspråket Oförskräckt till hjelp. Frimurare Vapen.
Hilonen Sköld: I blått fält en av vågskuror bildad stolpe av guld upptill belagd med ett rött hjärta och åtföljd på dexter sida av ett svärd och på sinister av en korsstav, båda av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En korsstav av guld uppskjutande bakom ett rött hjärta mellan två blå vingar. Valspråk: Voluntas, justitia, humilitas. – Ulf, kapten vid Svea Livgarde, Bro, 2000. Släkten är från Finland. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.714.
Hindeke Sköld: I rött en treuddig spjutspets av guld med kortare sidouddar och uppåt avsmalnande skaftfäste. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två tretaggade dovhjortshorn av guld. – Anders, ... [yrke?], Hallaröd. Släkten härstammar från Österlen. SVR 623/2001.
Hjelm Sköld: I rött fält en sluten hjälm av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer, den mellersta röd och de båda yttre av silver. – Antaget 1982 av släktmedlemmarna. Släkten härstammar från rusthållaren och hemmansägaren Johan (1801–77), Gammalkils socken. En släktgren heter Wahlsten. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Hjort Sköld: Delad, i övre fältet en hjort stående på gräsbevuxen mark, i nedre fältet ett dryckeshorn. Hjälmprydnad: Fem eklöv delvis överlappande varandra, det mellersta främst. Valspråk: I hornet min styrka. [Tinkturer okända.] – Erik G:son, jägmästare, Kisa, (senast) 1890. Stolts exlibrissamling.
Hjort jfr Nordgren.
Hogbäck Sköld: I rött fält en av vågskuror bildad stolpe på vardera sidan åtföljd av ett sädesax, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En sjuuddig stjärna av silver mellan två röda vingar. – Claes E, [yrke?], Bjärred, 2000. SVR 604/2000.
Holmberg Sköld: I blått fält en med guld infattad röd balk belagd med tre sparrar och på vardera sidan åtföljd av ett treberg av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart örn med beväring av guld. – Johan Henri (död 1935), direktör, 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.44.
Holmgren Sköld: Kluven i blått, vari en borg med tre torn med vartdera två tinnar, allt av silver, uppskjutande från en vågskura delande fältet och nedtill åtföljd av fyra av vågskuror bildade bjälkar av silver, och silver, vari en blå gren med fem blad. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppåtriktad spänd blå långbåge med fem jämnt över bågen fördelade blå pilar med spetsar och fan av silver. Valspråk: Sumus quod sumus (latin 'Vi är de vi är'). – Knut, inredare och formgivare, Helsingborg, 2005. Sköldemärket medges till övriga släktmedlemmar. Släktnamnet antogs av hans ff ff f, Anders (1784–1874), kontraktsprost och kyrkoherde i Vinnerstads och Motala församlingar samt hovpredikant. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff f Matthias Olofsson (1664–1741), mjölnare i Trilleholm, även kallat Holmen, Ullervad. VB nr 63, s.329.
Holmqvist Sköld: I blått fält en ginbalksvis ställd färgvals av silver åtföljd ovan av en femuddig stjärna av silver och nedan av en dito. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå färgvals med tappar av silver mellan två oxhorn av silver. – Sven-Erik, ingenjör, Stockholm, 1962. Samlarnytt 9–10/1963, s.6.
Holmstedt Sköld: I fält av silver en blå blåklint och däröver två i bjälke ordnade röda mantuanska kors. Hjälmtäcke kluvet i rött och blått fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: En blå blåklint mellan två drakvingar av silver, vardera belagd med ett rött mantuanskt kors. – Efterkommande till Karl Martin Julius (död 1940), kamrer, senast 1950. Berghman, s.44.
Holmström Sköld: I fält av guld ett svart patriarkalkors. [Hjälm okänd.] Valspråk: Habet onus honos. – Hans Olof (1784–1855), ärkebiskop. Berghman, s.45, Kungl. Serafimerorden, s.286.
Holmström Sköld: I rött fält en nedvänd pincett av guld korslagd med en nedvänd gravstickel av silver med handtag av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd färgboll hållen av en bevingad hand av silver, vingen delad i svart och silver. – Hjalmar, faktor, Stockholm, (senast) 1943. Stolts exlibrissamling.
Holmström Sköld: I rött en bjälke av silver bildad upptill av en tinnskura och nedtill av en vågskura samt ovan åtföljd av en gående grip av silver med beväring av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande grip av silver med beväring av guld. – Karl A. H., Åmål, 1987, medges, efter överenskommelse, åt efterkommande till Gustav Alexander (född 1815) eller (med annan hjälmprydnad) till Harald, Sveaborg (1700-talet). Äldste kände stamfader är Olof Sund (1627–1703), Ängelholm. SVR 371/88.
Holst Sköld: I silver en blå påfågelhöna stående på en grön kulle bildad av ett sänkt bågsnitt. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå påfågelhöna mellan två vesselhorn av silver. – Känt från 1790, fört i signet av Matthias (1719–90), köpman i Koldenbüttel, Flensburg och Riga samt klosterföreståndare i Flensburg. Heraldiserat på initiativ av montör Einar, Lund, 199(0). Släkten härstammar från Peter (1553–1628), lantman och köpman i Ditmarsken; det heraldiserade vapnet medges åt dennes efterkommande. SVR 410/90.
Holtermann Sköld: I rött fält en bladlös stam med fem grenar vardera med en fembladig fläderblomma på spetsen, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter av silver, sinister röd. – Antaget inom släkten 1907 i Norge. Släktens äldste kände stamfader Coert Holtermann levde i Rothenburg, Hannover, i mitten av 1600-talet. Hans son Henrich (död 1730) flyttade till Bergen i Norge 1673. Släkten inkom från Norge till Sverige med Oscar (född 1859), kabinettskammarherre, Stockholm, ägare av Brevik på Värmdö. SSK 1980 [vingarna anges här i förväxlade tinkturer]; Cappelen: Norske slektsvåpen; uppgift från Sten, Lidingö, 2001.
Horndahl (yngre släkten). Sköld: Delad av ett nedvänt sänkt sparrsnitt i blått, vari ett sexekrat vagnshjul av silver mellan två oxhorn av guld, och guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två oxhorn av guld mellan vilka ett rött störtat ankare med ankarspetsarna ovanför hornspetsarna. – Sven, platschef vid Miljöbyggarna, Helsingborg, 2002. Medges till syskonen. De vidareför släktnamnet från sin mor Brita, gift Ragnarsson (1920–1996). Hennes ff f Nils Olsson Horndahl (1786–1862) på Eleshult, Brunnby, upptog namnet efter Jöns Svensson Horndahl, gift 1761 med Nils ff Ola Nilssons änka Anna Olsdotter på Eleshult. SVR nr 630/2003; VB nr 56, s.149.
Hornfelt Sköld: I rött fält tre i bjälke ordnade ax av silver och däröver en medelst en sågskura bildad ginstam av silver belagd med två blå duvor med beväring av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande röd höger underarm hållande tre ax av silver. Valspråk: Sammanhållning. – Efterkommande till Johan Peter Jonsson (död 1874), godsägare, vilka antagit namnet, 1935. Borgerliga vapen; Berghman, s.45.
Hoyer se Höjer.
Hultberg Sköld: Delad av ett sänkt sparrsnitt i grönt, vari en balansvåg av guld, och guld, vari en röd ros med gröna foderblad och disk av guld. [Hjälm okänd.] – Britt-Inger (Bitte), gift Werholt, Ljunghusen i Vellinge, 1998. SVR 572/99.
Hultén Sköld: I blått en lind av guld med fem blad samt med den tvekluvna roten omsatt av tre linblommor av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, blått, guld, blått. Hjälmprydnad: En uppflygande naturfärgad kråka med ett lindblad av guld i näbben. Valspråk: Semper idem (’Alltid densamme’). – Lars, fil. kand., Lund, 1972. Medges åt efterkommande till bonden och nämndemannen Anders Svensén (född 1851) i Lilla Kråkhult, Hultsjö. SVR 166/74.
Hultgren Sköld: I blått fält ett från en båt uppskjutande stagat latinskt kors, allt av silver. [Hjälm okänd.] Valspråk: Caritas aedificat. – Gunnar (1902–91), ärkebiskop, 196(7). HT 53, s.126, Kungl. Serafimerorden, s.520.
Husblad Sköld: I svart en sparre av guld och däröver en ginstam av guld belagd med tre svarta lindblad. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart grip med röd beväring i höger klo hållande ett svärd av guld och i vänster ett lindblad av guld. Valspråk: Strävan min styrka. – Roger, jur. stud., Uppsala (sedermera jurist, Eskilstuna), 1994, återupptog namnet 1992 (tidigare Lindblom sedan 1849). Medges åt efterkommande till Johan, anställd på 665 Husby, Södermanlands regemente 1783. SVR 482/95.
Huus Sköld: I fält av guld en balkvis ställd röd knappharka med svart båge åtföljd ovan och nedan av ett rött solkors. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två oxhorn av guld vardera utvändigt besatt med tre röda lindblad. Valspråk: Urtica prima legenda. – Alf N:son, redaktör, Huskvarna, 1952. Samlarnytt.
Hvass jfr Löfström.
Hvass Laursen Sköld: I blått fält två korslagda hammare över en krona, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En femuddig sporrklinga av guld framför tre strutsplymer av silver. – Eli, direktör, Hammarlunda, 2000. Vapenantagaren är född i Danmark och kom som femåring till Sverige. SVR 582/2000.
Hyltén-Cavallius Sköld: Delad och underkluven med bård av silver. 1: I blått en uppväxande ekstubbe med tre blad av guld på vardera sidan åtföljd av en höjd fransk lilja av silver, 2: i rött en bjälkvis ställd spänd båge med pil, allt av guld, 3: i guld ett rött lejon. Bakom skölden en fana av guld och en svensk örlogsflagga i kors. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar, dexter hållande en fjäderpennna, sinister ett svärd och däremellan en svävande femuddig stjärna av guld. Valspråk: Ad metam (’Till målet’). – Bröderna Gustaf Erik, kommendör, Carl Erengisel, apotekare, och Gunnar Olof, charge d’affair, 1838. SVR 464/95, SSK 1995, s.175.
Hägg jfr Hæg.
Hägnefelt Sköld: Delad i guld, vari en växeltinnad röd bjälke, och blått. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, blått, guld. Hjälmprydnad: Två vesselhorn delade dexter i guld och blått, sinister i blått och guld. – Ulf, civilingenjör, Lidingö, 1992, medges åt släktingar med namnet, vilket antogs 1943 av bröderna Sven och Gunnar Larsson, Halmstad. SVR 523/97.
Härenstam Sköld: I blått två dexter- och två sinisterböjda uppvända elefantbetar av silver och däröver en av en vågskura bildad ginstam av silver, belagd med fem blå myror. Hjälmtäcke dexter silver fodrat med blått, sinister blått fodrat med silver. Hjälmprydnad: En av silver och blått kluven narrkåpa [narrmössa] med uppvikt bräm av motsatta tinkturer samt en bjällra av silver på bägge ytterspetsarna. Valspråk: Tänk efter före. – Magnus, skådespelare, Stockholm, 1998. Namnet antogs ca 1918 av bröderna August och Alfred Andersson, möbelhandlare i Värnamo, den sistnämnde vapenantagarens farfar. SVR 559/99.
Högberg Sköld: I fält, kvadrerat i rött och silver, tre korslagda svärd, varav det mellersta med spetsen uppåt, allt av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre sädesax av silver med röda strån. – Bröderna Jerry L, kyrkoherde, Flen, och Olof [yrke och bostadsort?], 1999. Medges till efterkommande till deras far Gösta Gereon Högberg (1929–67). Uppgift från heraldiker Davor Zovko 1999, SVR 588/2000.
Höjer Sköld: I rött fält en halv enhörning av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En pelikan ristande sig själv på bröstet inför sina ungar [av silver]. – Släkten inkom med Reinhold Hoyer (död 1630), borgmästare i Arboga. Svenska släktgrenens vapen skiljer sig från den holsteinska som har enhörningen även i hjälmprydnaden. SSK 1950, s.401, Sv. Exlibrisföreningens årsbok 1956, s.52, Siebmacher, Band 14, s.179.
Hörnsten Sköld: I blått fält, vari en ginstam av guld, tre rektangulära stenar av motsatta tinkturer staplade på varandra, den mellersta mindre än den understa samt den översta och minsta uppskjutande i ginstammen. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre stenar såsom i skölden, de två undre av guld och den översta och minsta blå. – Arne, ingenjör, Lidingö, 1999. Medges åt efterkommande till namnantagaren Olof (1786–1853), bonde i Hörnsjö, Nordmaling. Släktens äldste kände stamfar är Olof Nilsson (död 1715), bonde på samma ort. Gröna stubbens vapenrulla.
Höök Sköld: I rött en uppslagen bok av silver med snitt av guld och däröver en av en korsskura med fyra kors uppåt bildad ginstam av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En naturfärgad hök hållande en smidestång med en hästsko, allt rött. Valspråk: Ora et labora. – Sven-Arne, ingenjör, Hyltebruk, 1980. Medges åt föräldrarna. SVR 299/83.

Iacobæus Sköld: I fält av silver en röd kräfta omslingrad av en svart orm. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande röda kräftklor hållande en svart orm. – Känt sedan 1589 (Ny kongelig håndskriftsamling), fört av biskop Jacob Madsen i Fyn, Danmark. Den i Sverige nu levande släktgrenen inflyttade från Danmark med Anton Christian (1844–1911). Vissa släktmedlemmar stavar namnet med I, andra med J. En släktgren fortlever också i Danmark. Egen uppgift 1999 från Henrik, Malmö.
Iacobi Sköld: Kvadrerad, 1. en skäggig man i kjortel och hatt i vänster hand hållande en bryggarslev, 2. en bildad måne, 3. tre sexuddiga stjärnor, ordnade två över en, 4. tre lamm, ordnade två över ett. Hjälmprydnad: En man som i första fältet, uppstigande, hållande bryggarsleven i höger hand. [Tinkturer okända.] – Herbert, direktör, konsul, Helsingborg, (senast) 1945. Stolts exlibrissamling. Om släkten, se SSK 1919.
Idoff Sköld: Av en kavle kluven, 1. två stolpvis i stolpe ställda sinistervända hammare, 2. en merkuriestav. Hjälmprydnad: Två korslagda hammare mellan två vingar. [Tinkturer okända.] – Carl, direktör, Malmö, 1954. Borgerliga vapen (korrespondens om antagningen); Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Igel jfr Thapper.
Indebetou (även skrivet In de Betou). Sköld: I fält av silver en [vildman] hållande en blomma (tulpan?) i högra handen. Hjälmprydnad: Tre dylika blommor mellan två vingar. – Släkten inkommen från Nederländerna 1639. Belagt hos Thomas (född 1774), major, och hans syssling Gustaf Otto (född 1802), grosshandlare. (Felaktigt uppges i SSK 1989 ett vapen som enligt trovärdigare uppgift i Anreps Sv. slägtboken, I, s.33, i stället tillhör en helt annan släkt med samma namn, utdöd 1818.) K. Leijonhufvud, Ny Svensk Släktbok, s.435. – Ett annat vapen beläggs i ett exlibris från senast 1955 för Govert, affärsman, Stockholm. Sköld: I (rött) fält en femuddig stjärna. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna mellan två profilställda vingar. [Tinkturer okända.] Stjärnmotivet synes återgå på en sköld belagd använd i en signet använd på 1600-talet av Govert, [yrke? hemort?]: En morgonstjärna med en femblading vid skaftet nedtill på sinister sida. Stolts exlibrissamling.
Ingelsson Sköld: I grönt fält en spets av guld belagd med ett grönt sädesax och åtföljd av två förhöjda sädesax av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppväxande sädesax av guld mellan två vingar delade dex i guld och grönt samt sinister i grönt och guld. – Christer, lantbrukare, Kävlinge, 1994. SVR 471/95.
Irgens Sköld: Styckad i blått, vari tre ginbalksvis i balk ställda liljor av silver, och rött, vari två i balk ställda rosor av silver. (Blått och rött hjälmtäcke fodrat med silver.) Hjälmprydnad: En lilja av silver mellan två vesselhorn, delade dexter i silver och blått samt sinister i blått och silver [”vekselvis delt i blått og sølv”]. – Vapnet i denna form känt sedan 1714 på porträtt av stadsfysikus Joachim Irgens i Bergen Billedgalleri, Norge. (I en tidigare variant, belagd på en altartavla från 1678 i Aker kirke, är skölden delad med tre uppväxande naturliga liljor eller vattenliljor i övre fältet och tre i bjälke ställda rosor i det nedre.) Släkten kom från Schleswig-Holstein till Norge med Joachim (Jochum) Jürgens(ohn), bl.a. ägare av Røros koppargruva, 1674 adlad Irgens von Westerwich (med tre vattenliljor uppväxande från böljor i det nya kvadrerade adelsvapnets tredje fält). Den adliga ätten är utslocknad. Den nu levande släkten härstammar från brodern Johannes (död 1659), som 1651 kallades till Røros. Släkten finns idag också i Sverige. Cappelen: Norske slektsvåpen, uppgifter från Bror Irgens, Stockholm, 2000.
Irgens-Rugsveen se Rugsveen.
Issal Sköld: I svart fält ett uppstigande lejon av silver med blå beväring i höger tass hållande en saltkristall av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två svarta vingar med vingpennor av silver. Valspråk: Estis sal (latin 'Ni är saltet'). – Niklas, fondkommissionär, Kattarp, 2004. Medges till släktmedlemmar. Släkten inkom till Sverige 1945 med vapenantagarens ff Robert (1918–1988), född i Estland, översergeant i Finlands armé, därefter gjutare i Värnamo. VB nr 60, s.257.

Jacobæus se Iacobæus.
Jahn [Här okänt.] – Släkten Jahns vapen i sigill omnämns i korrespondens med Riksheraldikerämbetet 1923. RHÄ:s diarium.
Jannert Sköld: I fält, kluvet i guld och blått, en störtad snickarhammare av motsatta tinkturer, på vardera sidan åtföljd av ett störtat ankare, dexter blått och sinister av guld. Blått hjältäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande blått krenelerat borgtorn med port av guld. – Gunnar, adjunkt, Mjölby, 1984. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Jansson Sköld: Av en vågskura delad i guld, vari två blå remmare, och blått, vari ett uppväxande veteax med två blad av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En blå remmare mellan två oxhorn av guld vartdera belagt med en blå bjälke. – Karl Rupert, gårdsägare, Uppsala, 1954. Härstammar från Johan Johansson (1747–1803), bonde i Eneby, Hjälsta. SVR 376/88.
Jansson Sköld: I svart fält en uppskjutande biskopsstav av guld med övre delen formad som ett T-kors, vars ut- o nedböjda armar avslutas i björnhuvuden, åtföljd av två sexuddiga stjärnor av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, guld, svart, silver, svart. Hjälmprydnad: En uppstigande svart björn med röd beväring hållande en biskopsstav som i skölden. – Heribert, kyrkoherde i Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, 1990. SVR 409/90.
Jarnvall Sköld: I grönt ett sjöblad av silver belagt med tre röda rosor, ordnade en över två, och ovan åtföljt av två sporrklingor av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd ros mellan två oxhorn delade dexter i silver och grönt och sinister i grönt och silver. Valspråk: Experti scimus. – Torsten, Stockholm (sedermera Bromma), 1982. Medges åt efterkommande till fadern Gunnar (född 1890 i Halmstad). Äldste kände stamfader är Arvid Jönsson, belagd 1627–52, bonde i Staffansboda, Ryssby. SVR 262/82, SHFs medlemsregister.
Jehander Sköld: I rött fält ett tvillingkors av guld bildat av två stolpvis och två bjälkvis ställda kavlar. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – Antaget 1983 av Släktföreningen Jehander. Gemensamt ursprung med och samma vapen som Wennberg. Släktens äldste kände stamfader är Måns Jönsson, på 1680-talet bonde i Kråkås, Långaryd. Av sonsons sonbarn till hans sonson antog Anders Ambjörnssons barn namnet Jehander, och dennes syssling Christian Anderssons söner antog namnet Wennberg. SSK 1989; uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Jervenius Sköld: I fält av silver en upprest blå järv med beväring av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande dylik järv. – Gösta Allan Fritiof, avdelningschef, senast 1950. Berghman, s.46.
Jinnesten Sköld: I rött fält en yxa och en hacka i kors, bägge av silver och med skaft av guld nedan åtföljda av tre sexkantiga stenar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sluten röd bok, med snitt och spännen av guld och pärmen belagd med tre stenar av guld ordnade två över en, mellan två röda horn. – Nils-Olof Georg, kyrkoherde i Västra Vram, 1988. SVR 368/88.
Joelsson Sköld: I svart ett från övre sköldkanten störtat latinskt kors över en uppgående måne och i ginstammen åtföljt av två femuddiga stjärnor, allt av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Quodcumque dixerit. – Per Arne, domkyrkokaplan, Lund (sedermera bosatt i Malmö), 1987. SVR 380/88, SHFs medlemsregister.
Johansson Sköld: Delad i [färg], vari en uppgående måne [av metall], och [metall], vari åtta [färg] kulor, ornade tre över tre över två. [Hjälm och tinkturer okända.] – Beläggs senast 1923 i exlibris för Peter (död det året), vattenfabrikör, Härlunda. Det uppges vara antaget av hans förfader Per Olsson, far till Olof Persson, född 1794 i Sänneshult norrgården i Virestad, hemmansägare och kyrkvärd i Härlunda. Stolts exlibrissamling.
Johansson Sköld: Tre tänder ställda två över en. Hjälmprydnad: Ett ormomslingrat antoniuskors. [Tinkturer okända.] – Bengt, tandläkare, Uppsala, (senast) 1966. Stolts exlibrissamling.
† Johansson (Boll-Kula) Sköld: I fält av guld fem röda kulor, ordnade en, tre och en. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre i stolpe uppstaplade röda kulor. – Antaget 1982 av släktmedlemmarna. Släkten, härstammande från Johannes Svensson (1816–92), hemmansägare, Vireda, utslocknade på manssidan 1982. Johannes var son till Sven Kula (1786–1855), denne i sin tur son till bonden och korpralen Nils Boll (1754–93), Bälaryds socken. SSK 1992; uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Johansson, vapnet antaget 199(0-talet), se Kuoksu.
Johnson Sköld: I fält av guld ett svart städ stående på en röd genomgående sockel (stam) och ovan åtföljt av tre [i bjälke ställda] röda rosor i ginstammen. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korsställda pilar av guld överlagda av en ros av silver. Valspråk: Fortis et fide. – Göran H., Lidingö, 1992. SVR 439/92.
Johnsson Sköld: Tre i stolpe ordnade ångpuffar mellan två [inåtvända] skäror. Hjälmprydnad: Märket i skölden. [Tinkturerna okända.] – Erik, stationsinspektor, Vinslöv, 1968. Samlarnytt 6–7/1963.
de Jong Sköld: Delad av en kavle, 1. två korslagda nycklar, 2. ett tremastat skepp. Hjälmprydnad: Två korslagda nycklar. [Tinkturerna okända.] – NN, 1953. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Jonson Sköld: I blått fält en kalk av guld ovan åtföljd av ett nattvardsbröd av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett från en båt uppskjutande latinskt kors, allt av guld. Valspråk: Pro mundi vita. – Jonas, biskop i Strängnäs, 1989. SVR 394/89.
Jonsson Sköld: I blått fält ett stolpvis ställt svärd överlagt av ett posthorn, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två blå oxhorn med inåtböjda spetsar och vartdera hornet ”försett med sex tvärgående beslag av guld” [belagt med sex bjälkar av guld], samt mellan hornen, mellan dess spetsar, en molett av guld. – Sven, posttjänsteman, Stockholm (född 1922 i Ängelholm), 1962. Samlarnytt 5–6/1964, s.9.
(?) Jonsson Sköld: I svart fält två nedvända i andreaskors lagda basuner av guld, i varje korsvinkel åtföljd av en bägare av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande beväpnad svart arm, hållande i den behandskade handen ett svärd av silver med fäste av guld. – Efterkommande till Carl Adam Jonsson (född 1811), tidigast 1969. Carl Adam var gift med Eva Margareta Dahlman, syster till Hedvig Dahlman, gift med Anders Adell, och en av Carl Adams döttrar var gift med Axel Adell. Vapnet är differentierat från släkten Adells vapen, enligt förslag av Bengt Olof Kälde 1969, men det är oklart om vapnet verkligen är antaget. Släktens äldste kände stamfader är rusthållaren och gästgivaren Jonas Jonasson (död 1824). Uppgifter från Markus Kyllenbeck, Vallentuna, 2001.
Josefson Sköld: I fält av guld en röd ”förenklad lutherros”. [Hjälm okänd.] – Ruben (1907–72), ärkebiskop, 196(9). HT 19, s.421, 53, s.126.
Juell-Skielse Sköld: I blått ett musselskal av guld och däröver en genom en vågskura bildad ginstam delad av en vågskura i rött och silver. Blått och rött hjälmtäcke fodrta med guld och silver. Hjälmbindel: Guld, blått, silver, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: Ett uppåtvänt musselskal av guld mellan ett par örnvingar delade i rött och blått av en ström av silver. – Arne Benedikt, cand. phil. & theol., Stavanger, ca 1938. Till Sverige på 1940-talet. SVR 212/76.
Jung Sköld: I fält av guld två korslagda blå kommandostavar beströdda med kronor av guld och däröver en med tre femuddiga stjärnor av guld belagd blå ginstam. Hjälmtäcke kvadrerat i rött och blått fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, blått, guld, rött, blått. Hjälmprydnad: Ett uppstigande rött lejon med blå beväring, hållande med båda ramarna en stolpvis ställd kanon av guld. Valspråk: Humanitas virtus jus. – Helge, överbefälhavare, senast 1950. Berghman, s.46, Kungl. Serafimerorden, s.496, SSK 1976, s.214.
Jyde jfr Malmros.
Jäger jfr Filipsson.
Järvung Sköld: I guld en upprest svart järv i tassarna hållande en röd kalk. Svart hjälmtäcke fodrta med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande svarta järvben mellan sig i tassarna höjande en röd kalk. Valspråk: Guds nåd min framtid. – Jan-Olof, kyrkoherde i Gårdstånga, 1996. SVR 495/96.
Jönsson Sköld: I guld en kyrkklocka i sköldhuvudet åtföljd av två ringar, allt rött. Rött hjälmtäcke fodrta med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande naturfärgad harneskklädd höger underarm i handen hållande på dess mitt ett bjälkvis ställt svärd av silver med fäste av guld. – Börje, köpman, Lomma, 1976. SVR 216/76.
Jönsson Sköld: I fält av silver en röd genomgående trekant belagd med en plogbill av silver och åtföljd av tre röda femuddiga stjärnor. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En plogbill av silver belagd med tre stolpvis ordnade röda femuddiga stjärnor. – Anders, adjunkt, Skänninge, 1984. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.

Kaponen Sköld: I fält, kluvet i blått och silver, en oxpanna av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar om klingan hållande bjälkvis vardera en del av en avbruten kroksabel, allt av silver. – Syskonen Lauri, Österbybruk, och Aino, adopterad Törnqvist, 1980. SVR 268/82.
Karlsson Sköld: I blått fält en hästhuvudsförsedd drake med röd beväring. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En brinnande granat av silver med röda flammor mellan två oxhorn av silver. – Tore, styckjunkare, Kristianstad, 1962. Samlarnytt 7–8/1963, s.11.
Karlsson Sköld: I blått fält ett latinskt kors förenat med den mellersta tinnen på en av en tinnskura bildad stam med en halv, en och en halv tinne, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå vildsvinsgalt med röd beväring hållande en ekkvist av guld. – Bernt, fd svensk konsul i Liberia, 1968, medges till hans syskon (vilka skriver sig Carlsson). Släkten heter Karlsson efter vapenantagarens ff Carl Larsson, lantbrukare i Böda på Öland. Egen uppgift 2002.
Karlsson Sköld: En genomgående fasettslipad ädelsten av en spetsrutas form. Hjälmprydnad: En uppstigande svan med utbredda vingar. [Tinkturer okända.] – Willy, anläggningsarbetare, Grästorp, (senast) 1973. Stolts exlibrissamling.
Karlsson Sköld: I fält av kontrahermelin en uppryckt tistel av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En svart hermin. – Systrarna Ingela, förskollärare, Stockholm, och Helen, revisor, Göteborg, 1997. Uppgift från J. Wasling 1999.
Karlsson Sköld: I fält av silver en röd post och en svart kråka. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande svart ulvörn med röd beväring. – Joel (född 1970), studerande, Gävle, 1999. Medges till fadern Björn (född 1947), fd betongarbetare, Tobo. Egen uppgift 2001.
Karlsson Sköld: I fält, kluvet i svart och guld, två i bjälke ordnade klöverbladskors samt en av en tinnskura bildad stam, allt av motsatta tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande svart lejon med vingar av guld hållande i höger framtass en fjäderpenna av guld. Valspråk: Pro traditio et patria (’För traditionen och fäderneslandet’). – Marcus, fil kand, bibliotekarie, Karlsborg (sedermera Sollentuna), 2001. Egen uppgift 2001.
Karlsson Sköld: I rött fält en uppstigande grip av guld med blå beväring, hållande en plogbill av guld, samt däröver en av en korsskura bildad ginstam av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En plogbill av guld mellan två röda vingar. Valspråk: Arripe occasionem (’Grip tillfället’). – Lilian, gift Norin, direktör, Djurhamn, 2002. Medges till släktmedlemmar härstammande från hennes ff ff Karl Peter Nilsson (1803–75), sist rusthållare i Kulla i Karlstorps socken i Småland. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff f Måns Persson (171(0)–90), torpare i Lilla Hökhult under Hökhult i Kristdala socken. Gröna stubbens vapenrulla.
Karlström Sköld: En trearmad ljusstake på fot med tre brinnande ljus. [Hjälm och tinkturer okända.] – Gotthard, [yrke? bostadsort?], (senast) 1951. Stolts exlibrissamling.
Katt se Olsson.
Kedja Sköld: I fält, kluvet i guld och svart, en ring bildad av en kedja av motsatta tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En harpa av guld. Valspråk: Tenebre et lux (’Mörker och ljus’). – Einar, konstnär, Stockholm, 1937. Borgerliga vapen, Sv. Exlibrisföreningens årsbok 1938, s.57.
Keiller Sköld: I guld ett rött korsat stickkors åtföljt av fyra blå rundlar. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett lejonhuvud av guld [enligt teckning med blå tänder och röd tunga] uppskjutande ur en blå murkrona. Valspråk: Fortiter et celeriter. – Antaget (senast 1976) av efterkommande till Alexander (1804–74), grundare av Jonseredsbolaget och Götaverken, återgående på vapentraditioner från Skottland, som släkten härstammar ifrån. SVR 213/76, SSK 1967, s.218.
Kekonius Sköld: Kvaderarad, i 1:a fältet en femuddig stjärna, i 4:e fältet ett balkvis ställt svärd. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna mellan två svärd. [Tinkturerna okända.] – NN, 1950. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Kemi se Fredriksson.
Kernell Sköld: I fält av guld fem liggande blå ovaler, ordnade två över en över två, och däröver en grön ginstam. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En kalk av guld. Valspråk: Deus tutela nostra (’Gud vårt skydd’). – Känt från 1743 i skrafferat sigill för Daniel Kiernel (1691–1750), kyrkoherde i Gamleby. Riksarkivets samling, Eder, volym 43. Släktens äldste kände stamfader är dennes far Nils Persson (död 1695), sadelmakare vid Hallsta gård, Tjärstad. SSK 1920–21. – Yngre släkten: Daniels ss ss ss dotters barn, Sölve, fil. kand., Kalmar, Håkan, civilekonom och apotekare, Täby, och Mats, jur. kand., Norrköping, upptog sin mödernesläkts namn 1955 och även vapnet 2001, differentierat genom tillägg av en sexuddig stjärna av guld i ginstammen i sköldemärket [vid samma tillfälle rekonstruerades tinkturerna på kalken och ovalerna i det äldre vapnet, som i ovannämnda sigill är oskrafferade]. – Gröna stubbens vapenrulla.
van Ketwich Verschuur Sköld: Kluven i guld, vari en blå bjälke åtföljd av tre gröna klöverblad ordnade två över och ett under bjälken, och silver, vari tre svarta möss ordnade två över en. Blått och svart hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmbindel av guld, blått, guld, grönt, silver och svart. Hjälmprydnad: Ett grönt klöverblad mellan två vingar av guld. – Vapnet känt sedan 1708. Borgerlig släkt från Nederländerna. Äldste kände stamfader är Henrick van K (död 1663), Breevoort. Jan Dirk van K (1819–87), advokat och rådman i Zwolle, ärvde sin fasters make, rådmannen i Leiden Jan Verschuur, och erhöll genom kungligt beslut 1836 rätt att foga dennes namn till sitt eget. Sedan dess för släkten sin sköld kluven mellan van Ketwichs och Verschuurs sköldemärken. Släkten kom till Sverige 1950. SVR 172/74; uppgift från Johan, Malmö, 2000.
Kihlström Sköld: I fält, sju gånger delat av vågskuror i blått och silver, en sköld av silver belagd med en störtad blå spets. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett blått städ. Valspråk: Avorum honori. – Einor Alexander (1892–1956), Chicago, Illinois, USA. Registrerat 1983 vid The United States Copyright Office. Vapenantagaren kom från Värmland. Registrerat av hans tre barn 1984 i The Heraldic Register of America, Vol. 3 Nr 305.
Kil jfr Dannvik.
Kinde Sköld: I silver en röd sparre belagd med tre sjuuddiga stjärnor av guld och åtföljd av tre avhuggna röda hundhuvuden. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett avhugget rött hundhuvud krönt av en sjuuddig stjärna av guld. Valspråk: In Deo spero. – Jakob, Hildenborough, Kent, England, 1998. Medges åt namnbärande släktmedlemmar. SVR 569/99.
Kinnmark Sköld: I fält av (metall) ett solkors över ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Ett solkors mellan två vesselhorn. [Tinkturer okända.] – Kenneth, [yrke?], Göteborg, (senast) 1968. Stolts exlibrissamling.
Kjellander Sköld: Medelst en sågskura delad i guld, vari ett gående svart lejon med röd beväring, och svart, vari en fransk lilja av guld.Svart hjälmtäcke fodrta med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm hållande en skräddarsax av guld. – Efterkommande till Gunnar (född 1891), köpman, Stockholm, 1951. Släkthistorisk tidskrift 4/1951, s.60.
Kjellgren Sköld: Genom ett inböjt mantelsnitt delad i rött, vari två källor (rundlar delade av fem vågskuror i silver och blått), och guld, vari en blå sporrklinga. Rött hjälmtäcke fodrta med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, blått, guld, rött. Hjälmprydnad: En blå sporrklinga mellan två fänikor, dexter av guld och sinister röd. – Roy Gustaf, teknisk direktör, Falsterbo, 198(8). Hans ff f Karl Gustaf Nilsson blev 1839 husar vid Smålands Husarregemente med namnet. SVR 363/88.
Kleberg Sköld: I svart fält tre harneskklädda ben av silver i trepass inom en av rött och silver komponerad bård med en röd ros i varje silverruta. Hjälmtäcke kluvet i svart och rött och fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, rött, silver, svart. Hjälmprydnad: Två vesselhorn, dexter delat i rött och silver samt sinister i silver och svart, båda på utsidan besatt med tre röda rosor, och mellan hornen ett svart morianhuvud med hårbindel av silver, rött, silver, svart etc. – Antaget 1934 av efterkommande till kronofogden Johan Wilhelm (död 1876) = äldre grenen, samt i en särskiljande variant (utan morianhuvud) av efterkommande till kronofogden Claës Edvin (död 1903) = yngre grenen. Borgerliga vapen, Berghman, s.47, SSK 1992, s.183.
Knape se Boström.
Knös Sköld: I blått fält en guldklädd arm framskjutande från sinister ur en sky av silver och hållande en uppslagen bok av silver med snitt av guld, samt ovan dexter en nedskjutande strålande sol av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna av guld mellan två blå strutsplymer. – Känt från 1743, fört i signet av Olof Börjesson Knös (1683–1748), kontraktsprost i Norra Vånga. Tinkturerna rekonstruerade 2000 på initiativ av dennes ss ss ss Staffan E:son Knös, ingenjör, Ronneby. Det i denna form återupplivade vapnet medges åt hela släkten härstammande från nämnda Olof. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.714.
Koberg Sköld: I rött fält ett treberg och däröver två bjälkvis ordnade trebenta kittlar med handtag, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En kittel som i skölden mellan två röda horn. – Per Gunnar, postanställd, Kiruna, 1998. Släkten är en tornedalsk brukssläkt som anses härstamma från Olof Koberg, bruksbokhållare i Kengis, Pajala, vid 1700-talets början. Vapenantagarens släkgren bosatte sig i Sieppijärvi på 1800-talet. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Koch Sköld: I rött fält två korslagda slevar av guld. Rött hjälmtäcke fodrta med guld. Hjälmprydnad: Sex solfjädersformigt ordnade stekspett alternerande med fem slevar, allt av guld. – Efterkommande till köpmannen Hans Christian (död 1832), 1940. Borgerliga vapen, Berghman, s.48.
Koch Sköld: Genom en sänkt bågskura delad i rött, vari en rundel av silver, och silver, vari en röd lilja. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Caritas maior. – Johannes Franziskus, påvlig kaplan, 1968 (sedermera påvlig prelat, bosatt i Verum). Född i Karlstadt am Main i Tyskland, svensk medborgare 1957. Skölden medges till brodern Bernhard M, kyrkoherde i Malmö, valspråket är dock personligt. SVR 566/99.
Kock Sköld: I fält av guld en tupp stående på ett berg, allt rött. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för A. M. Frimurare Vapen.
Koerffer Sköld: I blått fält ett lejon av guld med röd beväring hållande en korg av guld vari två uppskjutande korslagda pilar av guld, samt däröver en av en tinnskura bildad ginstam av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett lejon av guld med röd beväring uppstigande ur en korg av guld och i höger tass hållande två korslagda pilar av guld med röda fan. Valspråk: Bättre börda bär ingen. – Günther, konditor, Ulricehamn, 2002. Släkten härstammar från Westfalen, närmast från byn Merzenich där vapenantagarens far t.o.m. ff ff varit slaktare. Gröna stubbens vapenrulla.
Kollberg (från Västra Ämtervik). Sköld: Delad i blått, vari tre kugghjul av guld ställda två över ett, och silver, vari ett uppskjutande svart femberg. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre eskulapstavar av guld. Valspråk: Ad perpetuam rei memoriam (latin 'Till sakens eviga minne'). – Thore V, f d informationschef vid Johnson & Johnson AB i Rotebro, Kumla, 2004. Medges till släktmedlemmar härstammande från hans ff Pontus V (1858–1953), ångbåtsmaskinist och lokförare, Stockholm. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff ff Per Persson (1688–tidigast 1732), bonde i Kolsgård, Västra Ämtervik. Denne skrevs sporadiskt Collberg, första kända gången 1717. Från och med hans ss Olof (1751–efter 1775), även han bonde i Kolsgård, har släktnamnet skrivits Kollberg. VB nr 62, s.312f.
Koskinen Sköld: I av rött och blått kvadrerat fält ett Sankt Nikolauskors i silver med bård av guld och en gyllene rundel i korsmitten, tinkturerna åtskilda av en smal svart sträng. Valspråk: In mundo, non ex mundo (latin ’I världen, men inte av världen’). – Lennart, biskop i Visby stift, 2003. VB nr 61, s.289.
Krantz Sköld: I fält av guld en grön krans med fyra röda rosor och däröver en röd ginstam med två korslagda dragonsablar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd dragonsabel av guld, överträdd med en krans såsom i skölden. – Tyra, professor, gift von Warnstedt, 1947. Äldste kände stamfader är Johan Svensson (död 1726), ryttare i Brunshult, Skede. SVR-76-65.
Krappe Sköld: Delad i silver, vari en uppstigande röd häst, och rött, vari fyra i bjälke kopplade och genomgående spetsrutor av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande mansfigur med avhuggna armar (Mannesrumpf) i tröja av silver med fyra i stolpe kopplade röda spetsrutor och med två fladdrande pannband, det ena rött, det andra av silver. – Borgarsläkt, känd från Wittenberg i Obersachsen från 1377. Vapnet återupptogs ca 1780. SVR 444/93.
Kraut se Mattsson.
Kreuger Sköld: I blått en sköld av guld belagd med tre blå krus ordnade en över två. Blått hjälmtäcke fodrta med guld. Hjälmprydnad: En svensk örlogsflagga framför en på spetsen stående officersvärja och ett ankare av guld. Valspråk: Pro rege et patria. – Känt 1813 fört av Johan Henrik (1782–1858), storamiral. Upptaget även av dennes kusins sonson Ragnar, industriråd, fil. dr h. c., Helsingfors, 198(2). Släkten kom från Pommern till Kalmar med sjökaptenen David i slutet av 1600-talet. Liknande sköld fördes redan i Pommern. SVR 269/82, SSK 1967, s.232.
Krok Sköld: I rött tre krokar av guld, ordnade två över en. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En krok av guld mellan två vesselhorn delade, dexter i guld och rött och sinister i rött och guld. – Känt från ca 1648. Heraldiserat och återupplivat på initiativ av Göran C., Göteborg, 198(3). Medges åt efterkommande till Gudmund Petri Krok, kyrkoherde i Vittaryd vid 1500-talets slut. SVR 294/83.
Kronvall Sköld: I guld fem röda klöverblad, ornade tre över två, och däröver en röd ginstam belagd med en krona av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande skaftförsett halster av guld mellan två röda lågor. Valspråk: Omnia gratia. – Harald, kyrkoherde, Sövde, 1993. SVR 477/95.
Kugelberg Sköld: Två gånger delad i blått, vari en sol av guld, guld, vari en blå merkuriestav korslagd med en grön palmkvist, och blått, vari ett åt dexter lutande riksäpple av guld ovanpå en uppskjutande bergsklippa av silver. [Hjälm okänd.] Valspråk: Nondum omnium dierum sol occidit. – Känt från senast 1896 använt i frimurarvapen av O. M. i här angivna tinkturer (senare förekommer att berget är av guld). Senast 1927 i exlibris för Arvid (1880–1966), kapten vid Livgrenadjärregementet, Linköping. Stolts exlibrissamling. En tidigare variant av skölden beläggs i exlibris för Otto, revisor, Stockholm, senast 1916 (han dog detta år). Däri står samma märken, allihopa av guld, i ett odelat blått fält. Stolts exlibrissamling. Släktens äldste närmare kände stamfader är Lasse Olsson (1572–1622), ryttare för eget rusthåll i Kullo, Borgå. Dennes sonsons söner antog efter Kullo by namnet Kuhlberg (Kullberg), senare ändrat till Kugelberg. SSK 2000.
Kuhn Sköld: Ginstyckad i [metall], vari en ginbalkvis ställd dragg, och [färg], vari en bjälkvis ställd slägga ovanpå ett städ. [Hjälm och tinkturer okända.] – Jo Erich, grafiker, Göteborg, (senast) 1975. Stolts exlibrissamling.
Kula se Johansson (Boll-Kula).
Kuoksu Sköld: Delad i silver och rött, vari två stolpvis ordnade femuddiga stjärnor av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad (a): Två vesselhorn, dexter delat i silver och rött, sinister i rött och silver, båda besatta med gröna påfågelsfjädrar. (b): En grön påfågelsfjäder mellan två vesselhorn, dexter delat i silver och rött, sinister i rött och silver. – Sixten Pettersson, gruvarbetare i Kiruna (a), Jan Erik Johansson, kyrkoherde i Jukkasjärvi (b), Erik Johansson Kuoksu, studerande (b), 199(0-talet), med medgivande för medlemmar av Kuoksusläkten. Den är en gren av birkarlssläkten Olkkuri från Kainuunkylä i Ylitornio, Finland, där stamfadern Olof Joensson (Pajari) var birkarl och gårdsägare 1539–50. Gemensamt ursprung med Aaro. Vapenantagarna härstammar alla från den släktgren som bosatte sig i Kuoksu i Jukkasjärvi socken på 1680-talet och som ännu är i besittning av delar av Kuoksu gård. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Kurkdjian se Hellstadius, yngre släkten.
Kurkkio se Fredriksson.
Kyhlberger Sköld: Delad och överkluven samt belagd med hjärtsköld; i denna en stubbe med två blad, 1. ett städ, 2. en balkvis ställd merkuriestav, 3. ett ångfartyg på en av en vågskura bildad stam. Hjälmprydnad: Tre rosor på gemensam stjälk uppväxande från en merkuriehjälm. Valspråk: Tala icke om din lefnad utan låt lefnaden tala. [Tinkturer okända.] – Gösta A., bankir, Stockholm, (senast) 1916. Stolts exlibrissamling.
Kyllenbeck Sköld: I grönt fält två nedvända i andreaskors lagda basuner av guld, i varje korsvinkel åtföljd av en uppslagen bok av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande beväpnad grön arm, hållande i den behandskade handen ett svärd av silver med fäste av guld. – Vapnet är 1969 differentierat från släkten Adells vapen, vilken släkten härstammar ifrån. Släktnamnet är upptaget efter en äldre släkt Kyllenbeck (jämför Äldre vapen), som släkten Adell härstammar ifrån, vilket markeras av att hjälmprydnaden i vapnet är den Kyllenbeckska. Uppgifter från Markus Kyllenbeck, Vallentuna, 2001.
Kyrö se Salomonsson.
Kälde Sköld: I svart fält fyra plogbillar av guld ställda i kors med spetsarna utåt. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fyra uppskjutande lansar av guld vardera med en svart lansfana med sköldemärket av guld. – Bengt Gustaf, kamrer, Uppsala, 1953. Släktens äldste kände stamfader är skattebonden Johan (Jan) Larsson på Södra Järnäs i Götlunda socken i Närke (ca 1650–1724). SVR-34-64.
Kärnekull Sköld: I svart fält fem treklöverblad av silver, ställda tre över två, och i sköldens övre hälft, av guld, tre svarta spetsar förenade med fältet. [Hjälm okänd.] – Släktföreningen, senast 1973. Namnet antogs (efter Kärnekulla, Habo, där deras farfar var hemmansägare) av barnen till Anders Andersson (1843–1909), skeppsfournerare och skeppsklarerare, Jönköping. Släktens äldste kände stamfader är dennes farfar Johannes Jonasson (1764–1850/55), född i Valstad, arrendator i Kyrkeryd, Habo. Kärnekulls släktförenings släktmatrikel 1973.

Till nästa avsnitt [ L-R ].