Ordlista

balk ett bälte gående på diagonalen från övre dexter hörn till sinister nedre.
banér (om medeltida förhållanden) flaggduk utvisande med sköldemärket för banérherren som ett samlintstecken för hans män, fört i strid.
basilisk fabeldjur sammansatt av en krönt tupp och en drake.
begravningsvapen ”den gemensamma benämningen på ett flertal olika slags vapen, såväl heraldiska som bruksvapen, som en gång blivit burna i en begravningsprocession” (Nisbeth). Vanligast är vapenframställningar i träskulptur som efter begravningsceremonin som särskilt under stormaktstiden sattes upp i kyrkan till minne av den döde. För högadliga personer består de ofta av flera delar, nämligen huvudbanér (det egna ättvapnet) och anvapen eller anträd.
beläggning en placering av ett märke över ett annat märke helt inom konturlinjerna av det understa märket. Jämför överläggning.
besant ett sorts mynt, detsamma som bysantin, märket skiljer sig inte från en vanlig rundel.
bestänkning Bestänkt kan en yta vara av till exempel blodsdroppar. De förekommer då i flertal.
besättning Besatt kan en yta eller en kant vara av exempelvis kulor, blad eller fjädrar.
beströande Beströdd kan en yta vara av till exempel kulor, rosor, stjärnor. Föremålen förekommer då i mängd. Vanliga antal är 36, i rader om omväxlande fem och fyra, samt 28, i rader om fyra och tre.
beväpning 1. rustningsinklädning, harneskklädsel, i äldre heraldisk terminologi talas t.ex. om att en arm är beväpnad där det idag är att rekommendera att skriva harneskklädd. 2. synonym till beväring.
beväring den sammanfattande benämningen på klor, klövar, hovar, tänder, tungor, horn, kammar, näbbar, fågelben och fenor på vapendjur. Beväringen ges helst en tinktur som avviker både från bakgrundsfältet och från figuren. Färgfigur i metallfält ges beväring av den andra metallen eller röd beväring (om figuren är röd blir det blå beväring). Metallfigur i färgfält ges röd beväring (om fältet är rött blir det blå beväring) eller beväring av den andra metallen.
bildad (om sol eller måne) försedd med ansikte.
biljett rektangulär form, ursprungligen troligen avbildande ett brev (jfr fra. billet doux, ’kärleksbrev’).
biskopsstav se kräkla.
bjälke ett horisontellt bälte. Tänk på en takbjälke – också de brukar ligga horisontellt.
blasonering vapenbeskrivning. Läs mer.
blixtskura se skura.
borgerligt vapen äldre benämning på ofrälse vapen.
brisering vardaglig synonym till brisyr, bildad från verbformen brisera, ’temporärt förändra’.
brisyr ”en medveten mindre, ibland temporär förändring av ett grundvapen i syfte att särskilja enskild släktmedlem eller gren av släkt” (Raneke). Läs mer.
burgundiskt kors ett kors bildat av två korslagda knotiga grenar, eller i mer stiliserad form ett andreaskors bildat av grenskuror.
bygelhjälm detsamma som öppen hjälm, se hjälm.
bysantin ett sorts mynt, detsamma som besant, märket skiljer sig inte från en vanlig rundel.
bågskura se skura.
bård en ram innanför kanten på en sköld eller ett fält.
bälte ett tvärband mellan sköldens kanter som ska fylla ut ungefär 1/3 av skölden. Beroende på i vilken riktning det läggs kallas det bjälke, stolpe, balk eller ginbalk.

chef äldre (fransk) benämning på ginstam.
courtoisie heraldisk hövlighet. Läs mer.
crest korrekt svensk stavning är krest, se vid dito.

damaskering utfyllnad av ytor i en vapenbild med hjälp av bladslingor, rutmönster eller andra ornament. Bildexempel.
damvapen en speciell kvinnlig vapenform. Läs mer.
delning av ett föremål sker längs mitten, horisontellt, så att en lika stor övre som undre hälft erhålls.
devis se valspråk.
dexter (heraldiskt) höger, det vill säga vänster från betraktaren sett. Man utgår nämligen från en tänkt vapenbärares perspektiv. Vänster benämns sinister.

edshand en knuten hand med två fingrar uppsträckta.
efterkommande en persons avkomma, vid förläning eller antagning av vapen underförstått agnatisk sådan (”för sig och sina efterkommande”).
enhörning ett fabeldjur med häst- eller hjortkropp och ett långt, oftast spiralvridet horn i pannen, lejonsvans och kluvna hovar.
eskulapstav eller ormstav, en stav omslingrad av en orm, läkekonstens gud Aesculapius attribut. Förväxla inte med merkuriestav.
esskura se skura.
exlibris bokägarmärke i form av en tryckt pappersetikett som inklistras på den optiska mitten eller i övre hörnet av innerpärmen i inbundna böcker. Ett exlibris är i regel försett med texten Ex libris N N (lat. ’ur N N:s boksamling’), där N N är ägarens namn, och en bild. Denna bild är ofta ett heraldiskt motiv, till exempel ett fullständigt vapen. I vapenbilder på exlibris iakttas courtoisie så att vapnet blir vänt mot titelsidan i den uppslagna boken.

fallgitter ett fällgaller, jfr tullgaller.
fana heraldiskt en kvadratisk duk fästad på en stång avsedd att bäras. Sköldemärket ska fylla ut hela duken. Jfr vapenflagga och banér.
fantasivapen ett fiktivt vapen. Redan i medeltida vapenböcker förekom uppdiktade vapen för olika sultaner i Orienten. Idag förekommer fantasivapen bland annat i rollspel.
filippuskors ett liggande latinskt kors.
fjäderflykt äldre term för ett par av vingar.
fjäderhamn ett vingpar som är brett sammanväxt nedtill så att det hela får en jämn U-form.
fjällskura se skura.
flagga för att hålla isär heraldiska flaggor från något väsensskilda nationsflaggor och dylikt kan man med fördel tala om vapenflagga, se därför vapenflagga.
flatestil heraldisk teckningsstil med extremt platt verkan, ungefär som om figurerna vore utklippta i papper. Termen är ursprungligen norsk, för stilen förespråkades särskilt där. Norska riksvapnet brukar alltid vara återgett i denna stil.
fläkt (av verbet fläka) kallas en fågel som avbildas sedd med buken rakt framifrån med halvt utspända vingar åt sidorna, utsträckta fötter och huvudet vänt i profil.
foder hjälmtäckets insida, är i regel av metall. Fodret på hjälmens insida brukar tecknas rött.
Fortuna avbildas som en naken kvinna stående på ett klot och hållande ett segel i båge över sig.
fotangel ett skadeverktyg bestående av fyra sammansmidda stålspetsar som i mängd placerades ut för att skada angripande kavalleri, avbildas med en spets uppåt och tre nedåt.
franc-quartier en äldre (fransk) benämning på fyrkant.
fransk lilja se lilja.
fransk sköld se sköldform.
frimurarevapen ordensvapen inom Svenska Frimurare Orden, består enbart av sköld. Läs mer.
frälse det högre, skattebefriade samhällsskiktet under medeltiden. Frälset, som var ett rörligt samhällsskikt, övergick under 1500-talet till att bli en ärftlig adel, men ordet levde kvar också därefter.
fusil se spetsruta.
fyrkant ett kvadratiskt fält i sköldens övre heraldiskt högra hörn, utgörande 1/4 av skölden eller en något mindre yta, beroende på utrymmeskravet hos det märke som eventuellt är placerat i det.
fyrstyckning är en uppdelning i fyra jämnstora fält genom styckning och ginstyckning.
fågel Fenix avbildas som en fantasifågel med utbredda vingar uppstigande ur ett flammande bål.
färg 1. ett tinkturslag; rött, blått, svart och grönt (purpur och naturfärgat), 2. i uttryck som ”släktens färger” detsamma som livréfärger.
färla en smidd stridsklubba.
förbättring förändring av ett vapen genom tillägg av fler eller vackrare bilder när en person adlades eller därefter upphöjdes i friherrlig och grevlig värdighet.
förening sammanfogning i någon ände av två eller flera föremål.
församlingsvapen (territoriellt) vapen för församling inom Svenska kyrkan, består enbart av sköld.
förändring permanent förändring av ett vapen. Jämför brisyr.

gaffelkors ett Y-format kors.
gallerverk ett mönster som är sammanvävt av strängar. Ligger strängarna horisontellt-vertikalt kallas gallerverket upprest, annars – om strängarna går diagonalt – liggande.
genealogi släktvetenskap.
georgskors ett kors med lika långa korsarmar, rakt utböjda så att de är bredast ytterst.
ginbalk ett bälte gående på diagonalen från det övre heraldiskt vänstra hörnet till det nedre högra (se höger och vänster).
ginpost det fält som uppstår om man klyver en sköld, inte på mitten men så mycket åt heraldiskt vänster att fältet upptar ungefär 1/3 av sköldytan.
ginstam sköldens toppsektion.
ginstyckning av ett föremål sker längs diagonalen, med början i det övre heraldiskt vänstra hörnet ned till det vänstra, så att lika stora hälfter erhålls (se höger och vänster).
giron ett triangulärt fält (fra. giron, ’trekant’) som har sin spets i sköldens mitt, varvid en av de två kantlinjerna som går ut mot sköldkanten ska löpa horisontellt, den andra diagonalt. Där en giron förekommer är den i regel placerad som i bilden.
gironnering en skölduppdelning i åtta jämnstora ”tårtbitar” med hjälp av delning, klyvning, styckning och ginstyckning. En sköld kan också vara, som man i så fall säger, gironnerad i sex, se bild.
glavenstake en lans med trattformigt skydd för handen.
granat en brinnande granat avbildas som ett svart klot med eldsflamma upptill.
granatäpple avbildas med sprucken frukt, så att kärnorna framskymtar, och med kort stjälk med två blad.
granskura se skura.
grantoppsskura se skura.
grekiskt kors ett kors liknande ett plustecken (+).
grenskura se skura.
grip ett fabeldjur med en örns framkropp och huvud, framben och vingar men ett lejons bakkropp, bakben och svans. Ett griphuvud skiljs från ett örnhuvud genom det att gripen har långa öron men örnen inga alls.
gråverk ett pälsverk sammansytt av ekorrars vinterpäls i rader där bitarna är omväxlande blåa (rygg) och av silver (buk).
gråverksskura se skura.
gudslamm (agnus dei) det heliga lammet, avbildas hållande en korsfana och huvudet omgärdat av en nimbus.
gående kallas ett fyrfota djur som bara har sitt högra framben lyftat.

halvrund sköld detsamma som spansk sköld, se sköldform.
harneskklädd detsamma som beväpnad, bepansrad, det vill säga rustningsinklädd.
heraldik läran om sköldemärken och deras tillbehör.
heraldiker en heraldiskt sakkunnig person.
heraldisering en förändring av ett mindre lyckat vapen eller oheraldiska emblem, logotyper eller symboler så att de stämmer bra (eller åtminstone bättre) överens med heraldikens normer. Vid återupplivande av påträffat äldre släktvapen krävs en heraldisering åtminstone i så måtto att en definition av innehållet i en blasonering och tinktursättning är nödvändiga.
heraldiskt höger och vänster se dexter och sinister.
hermelin ett pälsverk tillverkat av hermeliners vinterpäls. Det är vitt med svarta påsydda svansspetsar.
hermin den stiliserade formen för en svans i pälsverket hermelin.
hjulkors ett kors inskrivet i en cirkel.
hjälm är i svensk heraldik antingen öppen (för adliga) eller sluten (för ofrälse). Bygelhjälm är en alternativ benämning på öppen hjälm. Läs mer.
hjälmbindel en bindel som är vriden av två (ibland flera) tygstycken i vapnets livréfärger och som håller hjälmtäcke och hjälmprydnad på plats och döljer övergången dem emellan. Äldre benämningar: hjälmkrans, vulst. Bildexempel.
hjälmkrans 1. en krans av rosor eller eventuellt andra blommor, förekommer i sällsynta fall i stället för en vanlig hjälmbindel, 2. en äldre benämning på hjälmbindel.
hjälmprydnad en prydnad på hjälmen; en av grundbeståndsdelarna i ett vapen. Bildexempel.
hjälmtäcke skyddar hjälmen och hålls på plats av hjälmbindeln. Hjälmtäcket är i regel fodrat av metall. Det är en avgrundbeståndsdelarna i ett vapen. Bildexempel.
huvudbanér se begravningsvapen.
huvudman den äldste levande manlige medlemmen på den äldsta släktgrenen i en släkt.
härold ’utropare, budbärare’, funktionär vid medeltidens tornerspel. Inom ämbetet fanns olika grader; vapenkung, härold, underhärold och persevant.
häroldsbild en bild som åstadkommits enbart med hjälp av en eller flera olika skuror. Resultatet påminner mer eller mindre om olika geometriska mönster. Jämför allmän bild.
häroldsstav se merkuriestav.
härskri ett stridsrop på flygande band över vapnet, till skillnad från valspråket som visas under vapnet. Obs! Inte brukligt i nordisk heraldik, däremot särskilt i skotsk.
höger och vänster är inom heraldiken tvärtom vad man normalt skulle kalla höger och vänster i bilder, eftersom man utgår från en tänkt vapenbärares perspektiv. ”Heraldiskt höger” benämns internationellt dexter, ”heraldiskt vänster” sinister.
högerspets se spets.

inböjning en hoptryckning så att raka skuror blir konkavt bågformade. Bland annat kan bälten, spetsar och snitt vara inböjda.
infattning en tunn ”innerram” i en sköld eller ett fält, frigjord från kanten till skillnad från en bård.
i språng kallas ett fyrfota djur som håller frambenen ungefär lika högt och bakbenen samlade, med kroppen utsträckt som i början av ett hopp eller språng. Jämför springande.
i trepass förening av tre föremål (till exempel blad, ben, kors) förenade i en punkt.
italiensk sköld eller oval sköld, se sköldform.

johanniterkors se malteserkors.
järnmärke samma märke som inom biologin betecknar hankön, används som symbol för järn(hantering).

kadens en släktsmedlems ställning inom en släkt i förhållande till huvudmannen. Markeras med särskilda kadenstecken i anglosaxisk heraldik.
kaducé se merkuriestav.
kanton ett kvadratiskt fält i sköldens övre heraldiskt högra hörn, tydligt utgörande mindre än 1/4 av sköldytan. Med andra ord är en kanton en förminskad fyrkant.
karvskura se skura.
kavel ett tvärband från sköldkant till sköldkant, smalare än ett bälte men bredare än en sträng.
kittelhjälm äldre hjälmtyp utan axelstycke, använd till 1300-talet.
klenod ett halssmycke på hjälmar, endast i adliga vapen.
klyvning av ett föremål sker längs mitten, vertikalt, så att en lika stor höger- som vänsterhälft erhålls.
klöverblad treklöver.
klöverbladskors ett kors med lika långa korsarmar avslutade som klöverblad.
klöverskura se skura.
kognatiska släktingar alla andra släktingar än de agnatiska, det vill säga släktingar på mors, farmors, mormors sida och så vidare. Jämför agnatiska släktingar.
kommunvapen vapen för kommun, med mycket få undantag bestående enbart av en sköld. Skölden kan, särskilt då det är fråga om städer och då dess utövande myndighet ska understrykas, krönas med en murkrona.
kopparmärke samma märke som inom biologin betecknar honkön, används främst som symbol för koppar(hantering).
kors har en mångfald former, till exempel latinskt kors, grekiskt kors, andreaskors, antoniuskors, utböjt kors (mantuanskt kors), gaffelkors, kryckkors, korsat kors, klöverbladskors, georgskors, malteserkors (johanniterkors) etc.
korsglob den andliga motsvarigheten till riksäpple (ser likadan ut).
korsat kors ett kors med lika långa korsarmar, alla med varsin tvärslå.
korsläggning placering av två föremål i kors, varvid det förnämsta ska ligga överst och med toppändan åt dexter samt nämnas först i blasoneringen.
korsskura se skura.
korsstav kyrkligt attribut, kan korsläggas bakom församlingsvapen, dess tinktur är helst guld. Används också i timbrering för ärkebiskopen och biskopen i Lund, jfr kräkla.
krest hjälmprydnad inklusive hjälmbindel.
kryckkors ett kors med lika långa korsarmar, ytterst avslutade i varsin tvärklack/krycka.
kryckskura se skura.
kräkla en biskopsstav. Används korslagd med (under) en korsstav som timbrering, jämte mitra, på vapen för ärkebiskopen och biskopen i Lund.
kvadrering är en uppdelning i fyra jämnstora fält genom delning och klyvning. Kvadrering och beläggning med hjärtsköld är ett mönster som signalerar högadlighet.
kvinnligt vapenbruk Läs mer.
Kyb signum för ämnet heraldik på bibliotekshyllan.

lambrekäng (fra. lambrequin), äldre benämning på hjälmtäcke.
latinskt kors ett kors med tvärslån högt upp på stammen, som är längre än tvärslån; ett sådant kors som Kristus oftast brukas avbildas ha blivit korsfäst på.
laxstjärtskura se skura.
legend se sigill.
leopard heraldisk benämning på ett gående lejon med hitvänt huvud.
lilja ofta specificerad som fransk lilja, har sin särskilda heraldiska form, se bild, till skillnad från en så kallad naturlig lilja som avbildas efter den verkliga växten.
liljekors ett kors med lika långa korsarmar avslutade som liljor.
liljeskura se skura.
lindskura se skura.
livréfärger de två (eller eventuellt något fler) dominerande tinkturerna i vapnet, som i regel går igen i hjälmbindel och hjälmtäcke. Benämningen kommer sig av att vapenbärarens tjänare på medeltiden bar hans färger på sin livré, livrock, tjänsteklädsel.
lod ålderdomlig benämning på kula eller rundel.
losange en ruta med en toppvinkel större än eller lika med 60 grader.
lövverk ett hjälmtäcke, ofta mer eller mindre kompakt och svulstigt, vars flikar är utformade som akantusblad. Typiskt för barockstilen.

malteserkors eller johanniterkors, ett likarmat kors med vardera armen spetsig innerst, rakt utböjd och slutande i två spetsar ytterst.
mantelsnitt ett snitt vars spets tangerar sköldens (eller annat föremåls) överkant – det avdelar alltså dess båda övre hörn.
mantuanskt kors eller utböjt kors har lika långa armar, vilka genom böjda kantlinjer är bredast i ytterändarna.
mark en grön stam.
medalj kan framställas hängande under en sköld om man innehar en (officiell) sådan.
melusina en sjöjungfru med två fiskstjärtar i stället för en.
merkuriestav en vingad stav omslingrad av två ormar, ibland med hjälm överst på staven. Även kallad kaducé och häroldsstav. Jämför äskulapstav.
metall en tinktur; guld och silver.
mitra biskopsmössa med nackband. Utgör timbrering, för biskopar med en korsstav bakom skölden, för ärkebiskopen och biskopen i Lund med en korsstav korslagd med en kräkla bakom skölden.
morgonstjärna en spikklubba.
morian en svart man.
motto se valspråk.
murkrona kan kröna ett kommunvapen, består av en mur med fem synliga hängande murtorn och återges av guld eller röd.
mussering äldre benämning på lövverk.
märke en enskild figur eller ett föremål i ett vapen. Jämför sköldemärke.

nimbus en gloria i form av en röd eller gyllene ring eller guldkantad röd rundel.

ofrälse icke-adlig.
ordensheraldiker ansvarig för heraldiken inom ett viss ordenssamfund.
ordenstecken utmärkelse som kan framställas i ett band framhängande under skölden i heraldiska framställningar.
ordensvapen vapen framtaget för en medlem av ett ordenssällskap (till exempel Svenska Frimurare Orden, Timmermans Orden, Par Bricole) för förande inom ordenssammanhanget. Läs mer.
ormstav se äskulapstav.
ort en kanton som är centrerad vid sköldens överkant.
oval sköld detsamma som italiensk sköld, se sköldform.

pale ålderdomlig benämning på stolpe.
palissadskura se skura.
panter inom heraldiken ett fabeldjur med drak- eller hästliknande huvud, lejonkropp och gripklor i stället för framtassar, känns lätt igen på eldsflammor som slår ut från käft och öron.
patriarkalkors ett kors med två tvärslår, den övre i regel kortare än den undre.
pegas en vingad häst.
pelikan avbildas ofta stående i sitt rede och sårande sig själv på bröstet för att föda sina ungar med sitt blod; en kristusbild.
persevant se härold.
post det fält som uppstår om man klyver en sköld, inte på mitten men så mycket åt heraldiskt höger att fältet upptar ungefär 1/3 av sköldytan.
postament ett ”stöd” för sköldhållare att stå på, kan till exempel vara utformat som ett stenfundament.
processionsfana en två- eller tretungad fana fästad vid en tvärstång på en stång, särskilt förknippad med kyrkliga sammanhang.
prästhatt timbrering i vapen för kyrkans män i romersk-katolska kyrkan, med olika antal tofsar med mera beroende på rang. Ett försök till introduktion av prästhattar i svensk heraldik ägde rum på 70-talet, men fick ingen verkan. Inom Svenska kyrkan ser prästers vapen till den yttre formen ut som vilka andra släktvapen som helst. Särskild timbrering tillkommer dock för biskopar.
pälsverk en tinktur; hermelin och gråverk.

riksheraldiker en statlig ämbetsman som i Sverige från 1700-talets början handhade heraldiska frågor. Från 1953 kallas tjänsten statsheraldiker.
riksäpple en korskrönt glob med bandformiga beslag, tillsammans med spiran och kungakronan utgörande rikets riksregalier och är attribut för kungamakten i heraldiska bilder. Jfr korsglob.
ros avbildas sedd med fem utbredda kronblad vars yttre kanter är något insvängda.
ruta en kvadratisk yta stående på högkant.
rutning se schackrutning, snedrutning, spetsrutning.

salamander avbildas som en ödla helt omgiven av flammor.
schackrutning en uppdelning av en yta i rutor med hjälp av delande och klyvande skuror.
sigill en persons eller institutions (osv) kännetecken som särskilt under medeltiden fram till 1700-talet, men stundtals ännu idag, brukas med samma funktion som en namnteckning har för att ge ett dokument juridisk giltighet och/eller identifiera avsändaren osv. Ordet sigill kan avse både sigillet i sig och dess avtryck. Läran om sigill, sfragistik, är en hel vetenskap för sig. Med en sigillstamp eller sigillring görs ett avtryck i varmt vax eller (under modernare tider) lack direkt på dokumentet under texten eller som försegling, eller för (under medeltiden) vidhängning på dokumentet på pergamentremsor eller snören. Det typiska sigillet är runt (i modernare tider ovalt) och visar i mitten ägarens vapen omgivet av en textomskrift, en s k legend, som går längs kantens rund. Legenden lyder oftast något i stil med ”S:[IGILLUM] BENEDICTI NICOLAI”, dvs Bengt Nilssons [alltså Nils Sons] sigill. Efter medeltiden försvinner i regel legenden och ersätts av ägarens initialer som graveras in i övre delen av sigillet eller signeten omkring vapnet. Förutom heraldiska motiv förekom också bomärken eller godtyckligt valda bilder och emblem. Ett mindre sigill kallas signet, vilket ord oftast används i stället för sigill vad gäller modernt vapenbruk.
signet detsamma som sigill, men om modernare förhållanden. Oftast är formen oval, till skillnad från medeltidens vanligen runda sigill. En signetstamp och en signetring har förstås samma funktion som en sigillstamp och -ring. En signetring bärs ofta som smycke på fingret, men avtryck i lack av den kan man förstås också användas på sina brev om man vill.
signetring fingerring med spegelvänd gravyr (för att avtrycket i lack ska bli rättvänt).
sinister heraldiskt vänster, vilket är höger från betraktaren sett eftersom man utgår från en tänkt vapenbärares perspektiv. Heraldiskt höger benämns dexter.
sjöblad avbildas hjärtformiga med någon form av inskärning i mitten.
skans inom heraldiken ett stjärnliknande stiliserat märke av en bastion av renässanstyp sedd ovanifrån.
skansskura se skura.
skraffering en kod med streck och prickar för de olika tinkturerna som används i svartvita vapenböcker.
skura en delningslinje, rak om inget annat anges. Har mängder av former: sågskura, karvskura, fjällskura, blixtskura, tandskura, trappskura, ulvstandskura, böjds ulvstandskura, ulvstandskura med rundade spetsar, tinnskura, tandad tinnskura, dubbel tinnskura, kryckskura, korsskura, grenskura, laxstjärtskura, gråverksskura, palissadskura, skansskura, bågskura, esskura, vågskura, skyskura, tryckt skyskura, törnskura, strålskura, lindskura, klöverskura, liljeskura, granskura, grantoppsskura...
sky moln.
skyskura se skura.
sköldemärke hela innehållet i en sköld. Jämför märke.
sköldform fastställs inte i en blasonering utan kan varieras från gång till gång. Vanligast idag är halvrund (spansk) sköld och fransk sköld (med snibb nedtill).
sköldhållare figurer, oftast djur- eller människofigurer, som flankerar skölden. I Sverige förekommer sköldhållare med få undantag enbart i högadliga och kungliga släktvapen samt i stora riksvapnet (lejon).
släkt inom heraldiken används begreppet släkt i striktare genealogisk mening. En och samma person tillhör endast en släkt – densamma som sin far, farfar, farsfars far och så vidare.
släktvapen ett vapen för en släkt. (Annars finns det också territoriella vapen, till exempel för riken, städer och kommuner, och för samfund, företag och föreningar.)
snedrutning en uppdelning av en yta i rutor med hjälp av styckande och ginstyckande skuror.
snitt en delningslinje formad som en hake, med spetsen uppåt om inget annat anges.
spansk sköld eller halvrund sköld, se sköldform.
sparre ett ”uppochnedvänt V” som uppstår i en genom sparrsnitt två gånger delad sköld (eller fält osv).
sparrsnitt ett snitt vars vinkel understiger 90 grader.
spets en kilform, vars udd ligger an mot sköldens (eller annat föremåls) överkant och vars bas är lika bred som dennas. En högerspets har udden åt heraldiskt höger och en vänsterspets tvärtom, alltid ända ut till sköldens (eller annat föremåls) kant.
spetsruta en ruta med toppvinkel som är mindre än 60 grader. Även kallad vigg eller fusil.
spetsrutning en snedrutning, sammanträngd så att rutorna blir smala på bredden.
spira ett maktattribut med rötter i det gamla Rom, är särskilt associerad med kungamakten i egenskap av vanlig riksregalie tillsammans med ett riksäpplet.
sporrklingan själva den roterande klingan i ryttarens sporrar, avbildas som en femuddig stjärna med hål i mitten.
springande kallas ett fyrfota djur som har alla benen utsträckta i full trav. Jämför i språng.
språng se i språng.
stam sköldens bottensektion, ungefär 1/3 av sköldytan.
stamfader en släkts äldste kände gemensamme förfader.
statsheraldiker statlig ämbetsman på Riksarkivet i Stockholm som handhar ärenden rörande Sveriges offenliga heraldik. För närvarande innehas ämbetet av Henrik Klackenberg.
stengavel en dubbel trappskura.
stickkors ett kors med tillspetsad nedände (så att det kan stickas i marken).
stiftsvapen vapen för ett kyrkligt stift, i Sverige bestående enbart av sköld.
stjärnkors ett kors bestående av fyra jämnlånga uddar.
stråle en kilform, ungefär hälften så bred som en spets och alltid gående på någon diagonal. Om inget annat anges har en stråle sin smalaste punkt i det övre högra hörnet. Är samma punkt i det övre vänstra hörnet är det fråga om en vänsterstråle.
strålande omgiven av strålar. Heraldiskt brukar varannan stråle återges rak, varannan vågig.
strålskura se skura.
sträng ett smalt tvärband från sköldkant till sköldkant, smalare än en kavel.
ström ett bälte bildat av två vågskuror.
stolpe ett vertikalt bälte. Ålderdomlig synonym: pale.
stropp handtaget, remmen på insidan av en sköld, ibland synliga i heraldiska framställningar.
styckning av ett föremål sker längs diagonalen, med början i det övre heraldiskt vänstra hörnet ned till det högra, så att lika stora hälfter erhålls (se höger och vänster).
stående kallas ett fyrfota djur som inte har något ben lyftat.
störtning uppochnedvändning.
svävande sägs ett föremål vara som har litet luft runt omkring sig i fältet och alltså inte når ända ut till kanten.
sågskura se skura.

tandning ”zickzackning” av en ytas kant.
tandskura se skura.
tars eller tysk sköld, se sköldform.
taukors mindre bruklig synonym för antoniuskors.
territoriellt vapen ett vapen för ett territorium av något slag, till exempel stat, landskap, län, kommun, stift och församling.
tilläggstecken textilmärken som i fredstid bärs på fältuniformens vänsterärm strax nedanför axelsömmen och visar vilket förband eller liknande man tillhör inom försvaret. Har vuxit fram efter mönster från USA och är ofta (mer eller mindre) heraldiska.
timbrering åtföljning av vissa föremål ovanpå, runtom eller bakom en sköld. En biskop använder till exempel inte någon hjälm med dess tillbehör utan timbrerar sin vapensköld med en mitra med nackband och en kräkla (biskopsstav) bakom skölden, ärkebiskopen och biskopen i Lund med en mitra med nackband och en kräkla korslagd med en kräkla bakom skölden.
tinktur benämningen på det som finns att välja på till att fylla ut en yta med; metall, färg och pälsverk.
tinkturregeln metalls läggs på färg och färg på metall.
tinning innebär att ett föremåls förut raka kant görs om till en tinnskura. Bälten, till exempel, kan vara tinnade.
tinnskura se skura.
trappgavlar en dubbel trappskura över och även under en delande eller styckande skura, allt av motsatta tinkturer.
trappskura se skura.
treberg ett märke bestående av tre kullar, den mittersta högst.
trepass se i trepass.
triton sjöjungfruns manliga motsvarighet, brukar hålla en treudd. Om den är skäggig och krönt så är det fråga om havsguden Neptunus.
tullgaller ett fallgitter med kedjor på sidorna.
tysk sköld detsamma som tars, se sköldform.
törnskura se skura.

ulvstandskura se skura.
underhärold se härold.
uppgående sägs en måne vara om den är en halvmåne med båda spetsarna uppåt, synonym: liggande måne.
upprest det sätt som fyrfota djur avbildas på; upprättstående i profil med det högra bakbenet framför det vänstra och med frambenen olika höjda, det högra överst.
uppskjutande sägs ett föremål vara som inte är helt synligt runtom utan skjuter upp över eller från något.
uppstigande sägs en besjälad figur vara som bara är synlig till sin övre eller främre del.
uppväxande sägs en växt vara som inte är uppryckt utan växer upp från något föremål.
utböjt kors se mantuanskt kors.

valspråk – eller motton och deviser (i praktiken skiljer de sig inte mycket åt) – framställs på ett flygande band under skölden. Jämför härskri. Valspråket kan vara gemensamt för hela släkten och är då en permanent del av vapnet (som för den delen kan utelämnas när man så vill), eller så kan det vara personligt. Valspråk formuleras på modersmålet eller på latin. I Sverige är svenska och latin ungefär lika vanliga.
vapenbild vardagligt ord för sköldemärke, närmast.
vapenbok se vapenrulla.
vapenflagga en kvadratisk duk som hissas på en flaggstång. Jfr fana. Sköldemärket ska fylla ut hela duken. En släktvapenflagga kan enskilda personer använda till familjehögtider eller till vardags med betydelsen ”här bor vi” och ”vi är hemma” (Svenska flaggan reserveras för flaggdagarna), en kommun kan använda en kommunvapenflagga, en förening en föreningsvapenflagga osv.
vapenkung se härold.
vapenmantel en form av hjälmtäcke som används i vissa adliga vapen. Täcket, som nedtill är fransprytt, är inte uppslitsat utan är uppbundet på bägge sidor om skölden med tofsade band.
vapenring en fingerring av klackringstyp eller med en infattad sten graverad med ägarens vapenframställning. En smyckesring har rättvänd gravyr men en signetring, som man ska kunna göra avtryck i smält lack med, måste ha bilden spegelvänd i tredimensionell gravyr.
vapenrulla en förteckning över vapen. Kan även kallas vapenbok (om det är en bok) eller (om äldre förhållanden) armorial.
vase troligen ursprungligen ett risknippe som hos svenska kungaätten Vasa utvecklats till en karaktäristisk form som benämns med denna term.
vesselhorn horn med trattlikt utböjda mynningar.
vigg se spetsruta.
vildman en luden mansfigur med eklövskrans runt länderna och på huvudet samt vanligen utrustad med en träklubba.
vimpel en heraldisk vimpel delas i vapnets livréfärger.
vinkelsnitt ett snitt vars vinkel är 90 grader.
visirhjälm förekommer inte i svensk heraldik.
vulst äldre benämning på hjälmbindel.
vågskura se skura.
vädurhorn horn av vädur, rakare än vanliga oxhorn men med mer krökta ändar och litet vridna.
vänster se höger och vänster.
vänsterspets se spets.

åskvigg en blixt. Har en antik form också, ofta kallad antik åska, som närmast liknar en spiralvriden cigarr i ett blixtknippe.
åtföljande sägs ett föremål vara som är placerat bredvid ett märke som är mer primärt i bilden.

änglaflykt ett bevingat änglabarnshuvud.
ärenpris en fyrbladig ros.
ätt adlig släkt eller (om medeltida förhållanden) släkt tillhörande frälset.
ättevapen detsamma som släktvapen, fast för adelns del.

öppen hjälm se hjälm.
överläggning en placering av ett märke över ett annat märke som inte medför att det översta märket hamnar helt inom konturlinjerna av det understa märket. Jämför beläggning.

Till sidans topp