Carinas pimpeläventyr
Vinterfiske
Efter påsk bär det av till Fefor i Norge. Snö och sol, vad mer kan man begära.
Visst har jag pimplat lite förr, ja sådär att "okej då, om du nu måste gå och ta en macka". Och visst har det varit kul att sitta där och helt plötsligt känna hur det rycker i reven. Men då har ju solen gassat och jag har suttit med näsan i vädret i kortärmad tröja och njutit av lugnet ( kanske dock mest av allt av solen - det skall erkännas ).
I år blev det nåt helt annat. Solen sken mestadels, men det blåste också ganska kallt och ibland riktigt mycket. Ändå satt jag där och väntade ivrigt på varje ryck. Röding och öring - delikatess till middagsbordet.
Tänk att få dra upp en röding och se den sprattla och där dess röda buk drar hela blickfånget! Vilken maffig färg!
Familjen Rickard på pimpelfiske vid Fefor i Norge.
Okej, jag ska motvilligt erkänna att jag inte alls var så intresserad från början. Tanken var ju att jag skulle åka skidor, men eftersom pojkarna inte orkade så mycket ( det var ju deras första vintersemester ) så blev jag sittandes. Och skulle jag ändå sitta så kunde jag ju lika gärna ha nåt att göra.
De stora "fiskegudarna" försåg min krok med maggot ( vit eller röd - det kvittade väl!) och kom springandes då jag fick napp.
Efter ett antal ( det räckte med tio! ) var jag fast.
"Hmm, man kanske skulle göra som den största fanatikern ( min käre far ) och låta bli och veva upp reven vid napp och i stället dra upp den med långa tag och lägga varje tag åt sidan." Helt okej, då slapp man ju fundera över djupet när allt skulle i igen.
Visst var det lite kämpigt när det blåste och vinden tog med sig reven och speciellt när den satte fast reven i snön. Men skam den som ger sig!
Frysa? Visst, det blåste som tusan ibland, men inte kunde jag sluta för det !
Tillslut insåg jag att jag inte kunde ha en massa karlar springa runt omkring mig hela tiden ( nåja, rätt ofta då! ) så jag började helt sonika att ta av fisken själv. Började till och med fnysa åt de dåraktiga som varit så dumma att de fastnat med kroken i ryggen - det var ju ingen sport!
Slängde också tillbaka en hel del som jag inte tyckte höll måttet ( Vem vill försöka rensa en 5 cm fisk!?)
Det ultimata beviset för att jag var fast var när den gode modern motvilligt satte sig vid lillebrors hål och tog över hans spö då han behövde få röra lite värme i kroppen. Hon satt och sjöng och önskade att hon skulle slippa få napp. Självklart fick hon napp!
Gissa vem som mycket kaxigt reste sig från sin stol och gick bort till henne och plockade av fisken!
JAG!!!
Visserligen med handskarna på ( det var ju lite kallt..... ) men ändå.
Maggot - aldrig, dem trär jag inte på - där går min gräns, men fisken, den grejar jag nu.
Stolt kan jag berätta att jag numera är innehavare av ett eget pimpelspö - inköpt i Norge.